Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



28 juli 2014

En början-697

"Ambulansen kommer om fem minuter", ropade högtalaren på Midways nybyggda akutmottagning. "Högsta beredskap", tillade den och tystnade med ett högt knastrande.
Millys hjärta hoppade högt och hon såg att händerna darrade på kollegan. Det var en stor dag idag och den började alldeles utmärkt. Nu skulle de minsann få se att hon lärt sig massor på det andra sjukhuset i Fort Lauderdale City.
"Är ni redo", sa Doktor Rosen, som kom springande med rocken öppen.
Milly nickade och gick efter med snabba steg, men stannade och blev stående när hon såg den tomma sjuksängen. Jag klarar inte det här, tänkte hon och backade ett steg, men fångades upp av kollegan.
"Kom nu. Det är någon som behöver vår hjälp", sa kvinnan och tog Millys hand i sin. "Stå inte här och såsa."
Jag skulle ha en stekpanna i huvudet som tror att jag kan klara det här, tänkte Milly och följde efter. "Jag som bara tejpat folks skador och satt på plåster på skrikande barn. Vad har jag här att göra?
"Visst blev det snyggt?" sa kollegan som vände sig mot henne. "Jag tror det här är det finaste och modernaste sjukhuset i världen."
Milly tittade runt i rummet och konstaterade att allt, allt var vitt, till och med utrustningen.
Just då slogs dörrarna upp och in kom en bår med en ung pojke. Blodet rann från både huvudet och benen. Det ena spretade åt höger i en underlig vinkel, och det andra var borta vid knät.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar