Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



29 juli 2014

En början-698

"Om hon inte lyder dig får du kloroformera henne", sa kvinnan och lade armarna i kors. Hennes mun var förvriden och jag såg den rosa huden genom det korta stubbade håret.
"Hon är ju ganska lång", sa jag dröjande och följde kvinnans handrörelser. Med korta knyck samlade hon ihop fotografierna och lade ned dem i det stora bruna kuvertet igen.
"Du får allt jag har. Hon måste bort. Måste", sa kvinnan och gav mig ett vitt brev med en tjock bunt tusenlappar. "Om du tycker att det är för lite fixar jag mer. Det här måste få ett slut."
En dust av svett for in i mina näsborrar och jag mådde plötsligt illa. Det var inte första gången jag gjorde det här, men den andras ilska och hat berörde mig djupt.
"Vad har hon gjort?", mumlade jag.
"Det har inte du med att göra. Bara döda henne och gör dig av med liket så det aldrig hittas."
"Hur gör jag det här på bästa sätt? Brukar hon gå ut på krogen? Springer hon? Är hon ensam hemma på dagarna eller nätterna?"
"Min käre man är med henne jämt dagtid", sa kvinnan och skrattade till. "Ja, inte när hon går på toaletten förstås. Det tror jag inte i alla fall. Nattetid är hon ensam, det vet jag med bestämdhet eftersom min man sover hos mig."
Jag tittade mig runt på serveringen där vi satt. Några unga flickor delade på en glass som låg i en glasskål, och en man satt och tittade in i sin mobil.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar