Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



31 juli 2014

En början-700

"Soljävel", fräste Enok, och sparkade på brevlådan. "Jag önskar att det regnade istället, eller varför inte servera gubbarna Blixt och Dunder", fortsatte han med en bitter grimas och vispade med handen i den rostiga en gång svarta brevlådan. "Jaha, det är som vanligt märker jag. Ingen tidning idag heller."
"Du kan läsa nyheterna på plattan", sa en ljus röst på andra sidan häcken. "Det gör pappa."
Enok sparkade på brevlådan igen och muttrade: "Platta? Vad är det?"
Ett ljust huvud tittade fram mellan buskarna. Pojken var fräknig över hela ansiktet och en stor mun med två framtänder borta verkade täcka det.
"Har inte farbror en platta? Det har a-l-l-a nuförtiden."
"Jag vet inte ens vad det är", muttrade Enok och kisade mot pojken så att tuggbussen under läppen syntes. "Men jag tror inte det är något för en gammal gubbe som mig."
"Det är en minidator", sa pojken och klev genom häcken in på Enoks tomt. "Jag kan lära dig om du vill. Pappa kan säkert låna ut ..."
"Det är bra som det är", sa Enok och backade mot ingången till sitt hus. " Det är bra som det är. Tidningen kommer väl sent omsider."
" Men jag kan ....", fortsatte pojken och följde efter Enok som stoppade honom med en handrörelse.
"Vilket stort hus du har", sa pojken.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar