Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 augusti 2014

En början-701

Framför oss stod ett slott av is. En svart drake seglade sakta över det och verkade bevaka ett av fönstren. Min pilbåge var gjord av renaste guld och längst ut på spetsen hade jag strukit på gift. Milla lade handen på min överarm som för att stoppa mig, men jag skakade av mig den och tog sikte. En sköld av svart ebenholts hade strukits över drakens bröstkorg, och om jag ansträngde mig riktigt hårt såg jag skarpa klor som säkert skulle slita mig i stycken om jag inte stoppade den.
Milla tog ett hårt grepp runt min arm och drog mig bakåt. Hon tog ett steg in i djungeln vi just lämnat och skrek till. Ett gutturalt, ickemänskligt skrik som fick mitt blod att isas.
Doften av rutten fisk seglade runt oss och fick mina ögon att tåras. Genom dimman såg jag en underlig växt resa sig och bli lika lång som jag. Ett svart öga stirrade in i mitt, och utan att jag hann stoppa det virade den in min kropp i sina stjälkar. 
Millas skrik trängde igenom mitt medvetande och jag såg hennes kropp hänga högt uppe ovanför mitt huvud i drakens klor. Hon låg blickstilla för att inte klorna skulle tränga in längre in kroppen än de redan gjort.
Växten släppte mig i luften och jag föll till marken med en hård duns. En tuggummiliknande massa hade smetats ut där stjälkarna hållit mig. Stora, röda märken blossade upp och en skärande sveda lik den från brännässlor kastade mig in i medvetslöshet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar