Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



6 augusti 2014

En början-702

"Tappa mig inte nu", viskade jag i den stora honans öra. Hennes gråa hud stack mot mina bara ben, och doften av elefant fastnade på mina ben. Hon slängde med snabeln och lunkade i maklig takt efter sina vänner, men stannade med jämna mellanrum och drog till sig några saftiga, gröna blad. Guiden hade lovat att vi skulle träffa på tigrar och jag skakade i hela kroppen av förväntan och skräck. Det enda kattdjuret i den storleken som jag träffat förut var vår lilla djurparks raggiga lejonhanne. Rambo var född i fångenskap och tänderna som en gång varit skarpa och farliga hade reducerats till trubbiga, vita saker, obrukbara att tugga kött med.
"Are you okay?" frågade guiden som smugit sig upp på min elefant. "You look sp sad. Why?"
"I´m okay", sa jag och viftade bort en envis myggliknande sak som satte sig på mitt sjalförsedda huvud. Jag såg att pojken som inte kunde vara speciellt gammal hade en svettblank panna och förstod att han tyckte det var lika otrevligt som jag. I en guidebok jag läst stod det att befolkningen i landet ofta hade siesta mitt på dagen när solen gassade som mest.
Plötsligt visslade pojken som red längst fram. Högt och gällt, men med melodi.
Guiden slängde sig handlöst ned från min elefant och pilade fram mellan benen på elefanterna. Med ett graciöst skutt hoppade han upp på sin elefant och vände sig om.:
"Look, look everybody, a tiger is eating his meal."
Först såg jag ingenting, men efter en stund framträdde svarta ränder på en hukande gestalt, långt inne i det höga gräset. 
En av männen klev upp från sin elefant och ställde upp ett kamerastativ på ryggen på djuret. Hukande ställde han in fokus på tigern och knäppte foto efter foto.
"Are you totally crazy? Out of your fucking mind?" skrek guiden och pekade på mannens stol som var fäst på elefanten. "Sit down Sir. The tiger eat you in one second."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar