Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



12 augusti 2014

En början-706

"Du måste ha hört fel Maria. Vi kan omöjligt vara syskon. Min pappa heter Bernard Henriqe och din Stephen Mills."
Jag höll min älskades hand och försökte ge honom lite av min styrka. Hur berättar man att ens livspartner är ens bror? Hur kunde det här hända? Det var som om insikten kylt ned mina känslor för honom. Som om jag klivit in i ett kylskåp och fastnat där, sittande på en av de där silverfärgade metallhyllorna.
"Maria?" sa Fredrik och släppte den vanliga franska brytningen han lagt sig till med. "Jag har ett dopbevis som jag hittade i byrålådan när mamma dog. Med mitt, pappas och hennes namn."
"Jag är så ledsen Fredrik. Vi har båda blivit förda bakom ljuset av vår mamma. Pappa ville inte ha några barn, inte dig och inte mig. Vi är så kallade misstag. Mamma lurade honom att hon åt p-piller. Det står här i hennes dagbok. Jag fick den på posten idag. Hon vågade inte ens se mig i ögonen och berätta det innan hon dog."
"Nu förstår jag varför hon bad oss vänta med att ha sex tills du fyllde sexton", sa Fredrik och lade sin hand bakom min nacke. "Hur länge har hon vetat om det här? Och varför har inte jag bott med er?"
Jag blundade och drog in hans doft, ville krypa in i hans famn och luta mig mot det varma bröstet.
"Nå?" sa Fredrik och drog sig ifrån mig. Inte så långt, bara så att mina händer precis nådde honom. Min kropp saknade hans och en rysning kröp ned längs ryggraden när jag insåg att vi aldrig mer skulle ligga i sked, aldrig mer kyssas, aldrig mer vakna och krypa tätt intill varandra. Plötsligt hatade jag min pappa. Ett svartglödgat, intensivt hat. Hur kunde han vara så egoistisk? Hur kunde han bara låta mamma lämna bort Fredrik? Det var många frågor som flockades i hjärnan samtidigt.
"Hur kunde hon?" snyftade han och vände sig bort från mig. "Jag älskar dig." Han sjönk ihop på golvet på knä och lade huvudet mot golvet. Med hårda slag slog han mot ytan om och om igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar