Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 augusti 2014

En början-709

"Sökandet efter femåriga Rafaela avslutades tidigt imorse och polisen anser sig ha gjort allt för att hitta henne. Nu återstår inget annat än några enstaka människor som går omkring i skogen och ropar hennes namn."
Pär sänkte volymen på radion när han hörde Kristina närma sig vardagsrummet. Hon visste nog inget om försvinnandet och hade sovit när han smög ut på onsdag natt. Fortfarande kunde han känna den lilla kroppen tätt intill sin. Tejpen och allt det andra låg väl gömt i en ryggsäck som inte längre användes.
Kristina öppnade dörren ut och ropade på katten. Pär visste mycket väl att hon inte skulle få någon respons - någonsin. Kattkräket låg djupt nere i marken, inpackad i en svart säck. Det sved fortfarande i rivmärkena hon gjort.
"Har du sett Mirri?" frågade Kristina och tog upp tevekontrollen och ökade volymen. "Har du hört om den lilla flickan? Stackars föräldrar. Tänk om Ritva skulle försvinna på det sättet, bara huxflux. Jag skulle inte orka leva om något skulle hända henne."
Pär tittade upp från tidningen som han rafsat till sig när hon klev in. "Ursäkta, vad sa du?"
"Flickan. Hon som försvann i onsdags. De har fortfarande inte hittat henne", sa Kristina och suckade. "Du har inte sett det va? Jag fattar inte att du kan vara så världsfrånvänd."
Pär skakade på huvudet och återgick till tidningen.
"När började du läsa veckotidningar", skrattade Kristina. "Den där innehåller nog inget för dig", fortsatte hon och ryckte den från honom. "Det är Ritvas."
"Äh, jag bläddrar bara lite", sa Pär och reste sig upp. "Jag går ut ett slag." Han grimaserade när doften från hennes parfym nådde näsborrarna.
"Pär, jag vill fråga dig om en sak. Minns du den blåa ryggsäcken jag köpte för länge sedan. Jag och Ritva behöver en extra när vi åker till stranden och den vore perfekt. Sist jag såg den låg den i garaget. Ja, så var det visst. Garaget."
Han hörde henne gå ut i hallen och sätta på sig foppatofflorna, sedan öppnade hon dörren ned till källaren och gick nedför den gråa cementtrappan. Ett. Två. Tre steg.
"Jag kan hämta den", skrek han och rusade efter.
"Pappa, kan du hjälpa mig?" ropade Ritva och kom springande nedför trappan till övervåningen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar