Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



18 augusti 2014

En början-710

"Titta vad jag fick tag på", sa Karsten och ställde upp fällan på bordet i köket. "En vit den här gången. Det kommer Bronco och Buster att älska. Ringer du upp grabbarna så drar vi iväg på stört?"
Lasse hörde ett ynkligt mjauande från träkonstruktionen, och kände en stark doft av urin. "Räcker det inte med den förra? Hon blev helt itusliten stackarn?"
"Äh, det kryllar av sådana här odjur i vårt samhälle. Det är ingen som saknar dem där."
Lasse tog upp mobilen och ringde upp Måns. Det gick flera signaler och han hörde katten snurra i fällan. Med jämna mellanrum krafsade den på väggarna för att försöka gräva sig ut.
"Titta", sa Karsten och vände buröppningen mot honom. "Är den inte fin? Ett öga är blått och det andra grönt. Jag såg ingen tatuering i örat, men pälsen är välskött och den har inte lika mycket fästingar som den andra."
"Var hittade du den?" sa Lasse och tittade på katten medan han slog numret igen. "Måns är nog inte hemma."
"Äh, han sover säkert. Det gör han alltid", skrattade Karsten och lyfte upp fällan. "Vi åker dit och väcker honom." Han busvisslade. "Buster, Bronco, kom till husse. Nu ska ni få ha lite kul igen."
Två stora bestar kom springande med svansen viftande. När de kände vittringen av katten hoppade de upp mot den och dreglade. Den vita katten fräste högt och drog sig längst in i buren där den tryckte sig mot väggen och morrade lågt.
"Ska vi inte släppa den?" sa Lasse och hörde magen kurra olycksbådande. "Det är djurplågeri för faan." 
"Coola ner dig nu", sa Lasse och ställde ned buren på golvet. "Vilken kärring du blivit. Jag trodde lumpen gjorde män av pojkar, men du har banne mig blivit blöthjärtad. Det blir säkert vadslagning igen."
En röd bil kom åkande på den lilla grusvägen. Den körde extremt sakta och en liten flicka i baksätet satt med blicken riktad ut genom fönstret. Med jämna mellanrum ropade hon:
"Trisse! Var är du?"
Kvinnan som körde stannade bilen och tittade på Karsten som gömde buren bakom en buske. Han tvingade ned hundarna tätt intill den, och hyssjade ner dem.
"Hej", sa kvinnan och vevade ned rutan i botten. "Har ni sett en vit katt? Han har ett blått och ett grönt öga. Jag tror att han har ett svart halsband med ett litet hjärta hängande på."
Lasse svalde flera gånger. Han sneglade på buren och bet sig i underläppen. Vad fan skulle han göra nu då? Karsten skulle mörda honom om han sa något.
"Trisse har varit borta flera nätter", snyftade flickan och torkade ögonen med baksidan av handen. "Jag saknar honom jättemycket."
Katten jamade lågt, men tystades av hundarnas morrande. Bronco som var störst lade tassen över buren. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar