"Använd era näsor. Inget annat", sa vår lärare och drog för de gråa gardinerna. "Det är era sinnen som ska arbeta nu."
Jag gjorde som han sa och blundade hårt. Höll för munnen och drog in luft genom näsan. Det stack till och jag blev tårögd. "Det här är inte parfym", sa jag och kände något svalt mot ögonen.
"För att du inte ska fuska", sa läraren och drog åt knuten. Det tjocka sidenet lade sig tätt intill huden och täckte ögonen. "Försök en gång till. Minns att det bara är de bästa av er som kommer vidare."
Jag tog tag i halsen på parfymflaskan och tryckte ned nästippen i den smala öppningen. "Inget. Jag känner absolut ingenting", mumlade jag och stängde korken noga.
"Du känner inte efter ordentligt. En gång till. Du får en chans till."
Det kalla glaset fyllde min hand och jag drog ur korken som var formad som en kristall. Tog ett djupt andetag och andades ut. Tog ytterligare ett och andades ut för att därefter dra ur korken och andas in doften från den. "Jag är ledsen, men det luktar ingenting", sa jag och gav flaskan till mannen.
Han gick till min klasskamrat som gjorde samma procedur. Det var mycket noga att man först drog in luften i rummet några gånger för att rensa näsan. När pojken andades in den förmodade doften grimaserade han och utbrast: "Det luktar koskit."
Läraren gick vidare till ännu en pojke och gjorde samma sak.
"Det luktar underbart", sa min klasskamrat och log mot läraren som stängde parfymflaskan och vände sig mot oss.
"Det här var ett test på er ärlighet. Du", sa han och pekade med hela handen mot mig. "Du var den enda som var ärlig. Ni två kan gå. Ni har inget här att göra", sa han med hög röst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.