Milla drog med pekfingret efter glaskanten och såg det vita pulvret falla ned på botten av vätskan. Ett högt gnissel bröts tvärt av när hon lyfte på fingret och istället lade det mot de rödmålade läpparna. Doften av honung som kokats fick henne att må illa. Jag måste bort från det här stället, bli vuxen och hitta en vettig karl, tänkte hon och tittade ned på mamma Britta som stod vid spisen som vanligt. Milla funderade ibland på varför mamman gjorde så. Älskade hon inte pappa?
Ett sista svep över pulvret, sedan måste jag gå ner till dem. Hon skrattade till när hon tänkte på pappa Emil. En av de sista i sin ätt, och arvtagare till miljoners miljoner. Det är nog bäst att jag håller mig väl med honom trots allt, tänkte hon och sköt in stolen mot skrivbordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.