Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



23 oktober 2014

En början-751

Terry lutade sig över det smala, kilformade hålet i trädets mitt. Några gula blommor växte på kanten och över stammen hängde gröna, slemmiga rankor med små, runda löv.
"Ser du?" viskade han till systern och tryckte in pekfingret under barken och bände bort den.
Ett lågt stönande stoppade honom från att fortsätta. Terry tittade på systern och gjorde en min. "Det var du va?"
Anja skakade på huvudet och tog ett steg bakåt. 
"Ljug inte", fortsatte han, och bröt av en gren som hängde över hans huvud. Terry tryckte ned den i hålet och snurrade den. "Det var du, jag vet det."
"Kan vi inte gå hem nu?" sa Anja och tittade på grenarna som verkade ha sjunkit ner mot dem. "Mamma undrar säkert var vi är."
"Gå om du vill. Jag tänker inte gå någonstans. Du måste väl medge att det är spännande? Tänk om det ligger en skatt därnere?"
"Ha", fnyste Anja, och gick några steg bort. "Det där säger du bara för att du inte vill att jag ska gå."
Terry satte foten mot trädet och hivade sig upp på avsatsen. Han satte ned en fot i hålet och tvekade en stund innan han tryckte ned det andra.
"Lägg av nu. Du får inte göra så här. Pappa kommer att bli jättearg."
Med bestämd min ålade Terry sig ner i hålet. Nu syntes bara ansiktet.
"Snälla?" bad Anja.
Han skrattade och dök ned.
Några skator satte sig på en gren och kivades. Plötsligt tycktes det som om grenen skakade på sig, och skatorna flög iväg.
Anja gnuggade sig i ögonen. Hade hon verkligen sett rätt?
"Nu är jag på botten", skrek Terry. "Konstigt, jag tror att det är en dörr här. Undrar vem ...?"
När han inte sa något mer kände Anja en rysning. Hon tittade upp mot grenarna och tyckte det såg ut som om de dragit sig uppåt igen.
"Terry!"
Ett vindrag gjorde så att löven rörde sig.
"Terry!" ropade Anja och sprang fram mot trädet. "Terry!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar