Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



27 oktober 2014

En början-754

Fönsterluckorna öppnades med ett brak och regnet piskade mot rutorna. 
Det må vara en klyscha att säga att jag vaknade med ett ryck, men det var precis det jag gjorde. Golvet var iskallt och luckorna slog fram och tillbaka. För att inte frysa ihjäl virade jag täcket runt mig och tassade på tå till fönstret för att öppna fönstret och stänga till. Men, det gick inte. Jag tog tag i handtaget med båda händerna och täcket föll av mig. Regnet slog så hårt mot rutorna att det var svårt att se ut.
Plötsligt kom något genom luften och landade på fönsterbrädan. Röda ögon mötte mina. Spetsiga tänder blottades.
Jag backade och försökte minnas var jag lagt brännbollsträet jag använde i somras. Försiktigt böjde jag mig ner och plockade upp täcket. Därefter gick jag ned på knä och kände med ena handen under sängen samtidigt som jag höll blicken på djuret utanför.
En stark vind drog igen luckorna och jag viskade: "Hurra", men såg genom spjälorna att djuret hoppade ut i mörka natten för att sedan återvända när det var fritt igen. Nåja, tänkte jag, fönstren är hela så in kan det inte komma.
"Krasch!"
Glaset exploderade och bitarna regnade över mig. Underligt nog fick jag ingen på mig. Skärvorna ställde sig som ett staket runt mig. Ett väsande fick mig att titta upp. Högst en meter bort satt ett underligt, kolsvart, kattliknande djur och väste med sylvassa tänder. En tjock, borstig svans svepte fram och tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar