Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



2 november 2014

En början-758

"Så du förstod inte var barn kom från?", sa psykologen och lutade sig mot Grete som stod i båset. "Du fattade helt enkelt inte vad som hände i din kropp?"
Grete skakade på huvudet och tittade ner i golvet.
Psykologen tittade på domaren och fortsatte, "Vem var pappan? Du måste väl ha förstått vad som hände när ni träffades?"
Grete kurade ihop sig i stolen och drog tummarna mot varandra, om och om igen.
"Var träffade du honom?"
"I tvättstugan", mumlade hon och bet sig i underläppen. "Han hade tvättat innan mig. han kallade mig söt", fortsatte hon och höjde ögonbrynen. "Han var snäll mot mig."
Psykologen tittade ut över människorna i salen. Han stannade med blicken på en ung kvinna som satt rak i ryggen och tittade rakt på honom. "Var det inga andra i tvättstugan?"
"Han låste dörren", mumlade Grete så tyst att det nästan inte hördes.
Psykologen harklade sig och vände sig mot henne igen. "Om vi återkommer till födseln. Du förstod inte att du födde ett barn? Har jag fattat rätt? Du lät barnet landa i toalettstolen och vågade inte titta?"
Grete nickade sakta.
"Vad gjorde du sedan? Öppnade du toalettlocket?"
Grete nickade och sträckte fram händerna. "Det var så mycket blod."


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar