Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 november 2014

En början-767

Jag hade nu legat och tittat på de tre tåtarna i exakt tre timmar och sextiofem minuter. Jag visste att en lampa suttit där en gång och kunde inte bestämma mig för om jag fick läskiga associationer av synen eller ens brydde mig. Täcket luktade gammal armsvett och jag kände kalla pustar mot mina bara fötter. Det smakade gammal toffla i munnen och håret hade trasslat ihop sig helt och hållet.
Magen kurrade och levde om, men nja, än så länge vågade jag inte ens tänka på mat. Undrar om alla känner det så här, tänkte jag och lade händerna över huvudet. Jodå, det satt kvar, men herrejestanes så det värkte. Första fyllan, första sexet och första mötet med svärföräldrarna. Allt det hade jag lyckats med igår. Kallas det förresten svärföräldrar om man inte pratat med sin kille om att gifta sig? Min nya lägenhet som var min avlidna farmors kändes inte speciellt ny för mig. Det var som att flytta in till henne, men att hon tillbringade all tid någon annanstans. Det gjorde ont i mig när jag tänkte på det vi haft. Hon var, nej, hade varit speciell. Struntade i vad alla tyckte och tänkte.
En glad trudelutt förkunnade att Mattias ringde. Jag orkar inte, tänkte jag och lade den under kudden.
Det kliade i skallen av all spray jag pustat i och jag funderade några sekunder på att glida ner i ett hett bad, men slog bort tanken. Dunkandet i huvudet tilltog och vägrade ge vika. Högre och högre.
"SELMA", skrek någon utanför ytterdörren. "ÖPPNA", fortsatte personen och slog med handen. "Helvete jänta, öppna någon gång."
Jag suckade och drog på mig onepiecen som låg i en ledsen hög på skrivbordet. När jag satt på mig den, kikade jag snabbt i spegeln och stönade högt över synen som mötte mig. Mascaran låg utkletad runt ögonen och jag liknade mest en panda. Håret lutade rejält åt höger, motsatsen till sovsidan.
"SELMA", skrek personen igen, och jag tog tag i skrivbordet för att dra mig upp med hjälp av det. Allt snurrade. Allt. Och det ömmade i underlivet, rejält. Aldrig mer, tänkte jag och tog mig sakta till dörröppningen och vidare till hallen. Ett huvud hoppade upp och ned i glasrutan. Eftersom jag glömt ta ur linserna inatt såg jag suddigt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar