Mattias tittade på elden som åt sig fram genom rummet. Först tog den gardinerna, sedan följde den taket och hoppade ner i tidningarna som mamma sparade på. Han hade aldrig sett henne läsa dem. Varje gång det kom ett nytt nummer, luktade hon på den genomskinliga plasten och rev av den, men bläddrade aldrig i dem. Elden slukade snabbt det stora antalet och drev vidare mot korgen med garn där en halv socka låg. Dammet som täckte den, virvlade upp i elden och försvann.
Hettan från lågorna värmde ansiktet, men Mattias ville inte flytta på sig. Halva nöjet med det han höll på med, var att se.
"Men lilla barn, vad håller du på med", skrek mamma och rusade in i rummet. Hon sprang ut i badrummet och fyllde en hink med vatten som hon slängde över elden. "Varför larmar du oss inte?"
Mattias svarade inte. Bara tittade på henne med sina blåa barnaögon och låtsades att han inte förstod.
Mamma sprang ut i badrummet igen. Han hörde henne svära högt och gråta. Kranen lämnades på när hon sprang ut igen. Elden fräste åt henne, och ändrade väg. Istället för att fortsätta bädda ner sig i korgen med garn gled den längs golvsockeln och greppade tag i ett av bordsbenen.
Mattias såg att hon var röd om kinderna. Ögonen glänste av tårar och läpparna darrade. Hon såg sjuk ut, ungefär som när han hade vattkoppor och skakades om av feber. Han hörde henne springa fram och tillbaka flera gånger. Elden slocknade ibland, men låg och pyrde, väntade på luft.
Han gömde tändaren i fickan, kunde andas igen. Allt som stockat sig inombords flöt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.