Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 december 2014

En början-788

Med ena handen på vaggan och den andra på kattens huvud, satt jag på sängen och tittade på teven. Reportern vände sig bakåt och pratade om olyckan, men eftersom jag stängt av ljudet hördes inget. Hennes panna var full av vågräta veck och munnen var spänd. Planet hade tydligen kraschat med nosen först och trädtopparna brann fortfarande. på marken låg kroppar täckta av skynken.
Lilleman gnydde och tog villigt nappen jag sträckte till honom. Katten blev sur när jag inte brydde mig om honom, och hoppade fräsande ner på golvet och rullade ihop sig på mattan där.
Jag var bara barnvakt åt Daniel, men hade fäst mig vid honom. Mirja brukade ringa och be mig hämta honom på dagiset och jag gjorde ofta läxorna vid deras bord. Robert hjälpte mig allt oftare och Mirja verkade inte ha några invändningar. Robert och jag kom allt närmare varandra och brukade ha väldigt roligt tillsammans, ja ibland var det som om vi var ett par.
"Susanna", sa Mirja och kom in i barnrummet.
"Mm", svarade jag och vaggade Lilleman som tappade nappen och gnydde.
"Det är något jag vill prata med dig om", fortsatte hon, sköt undan min hand och lyfte upp Lilleman i famnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar