Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



26 december 2014

En början-793

Stånkande tog jag mig upp till toppen på berget med glidflygaren höjd över huvudet. Den var både tung och otymplig och vinden högg tag i den ibland. Jag såg ett antal hajar glida runt i havet utanför ön och bestämde mig för att försöka landa på sandstranden. Det borde gå eftersom jag nu lärt mig styra eländet. Kläderna klibbade fast på ryggen och jag drog med handen över ansiktet. Mannen som hyrt ut glidflygaren hade varnat mig för att bli trött i armarna, men jag trodde nog inte det skulle göra så här ont. Antagligen var det inte meningen att man skulle åka så många gånger som jag. Hela fem resor hade jag hunnit med under dagen. 
Solen gled ner i havet och färgade det orangerött. Några stora vita fåglar som jag inte visste namnet på, flög över havet och dök emellanåt ner för att ta upp en fisk. En stor, mörk skugga syntes nära stranden där jag tänkt landa. En rocka. Den var gigantisk och  en av infödingarna hade kallat den Djävul. De två hornen framtill gav den säkert namnet, men efter att ha läst om arten visste jag att jättemantan, som den också kallades var snäll som ett lamm.

Jag ställde mig högst upp på berget och höll upp den tunga glidflygaren ovanför mig, tog sats och sprang nerför berget. Benen gick som trumpinnar och jag hörde vinden vina runt öronen. Plötsligt rycktes jag uppåt och flög.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar