Genom skogen rusade det. I klumpig galopp på krokiga ben och hukande rygg. Det skitiga, toviga håret slängde över ryggen som en mantel och under armarna höll det två nyfödda människobarn. Varelsen hade stått och väntat länge utanför människoboningen innan den inatt äntligen fått lön för mödan. Tvillingarna skrek för fulla lungor och ville hem till värmen vid moderns barm igen.
Stora öron flaxade i vinddraget och hoplappade byxknän sprack upp, men trollet vägrade stanna.
Efter honom kom hundarna, stora, svarta med dreglande käftar. De hade fått vittring på honom och manades på av rasande män. Med darrande ben drog hundarna sina ägare allt djupare in i svarta skogen. Där fanns hemligheter och farligheter, vilket berättats om i sagorna för barnen på kvällarna. Allt för att hindra dem att beträda gränsen mellan människornas och trollens skog.
Marcus som var byns äldste och också den visaste, stoppade sina män med en hand i luften.
Silas, en av hundarna slet sig loss och sprang iväg på egen hand. Över stockar och stenar, in i djupaste skog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.