Knut gick fram till bilen som stod utanför deras port. Han tog tag i figuren som var placerad längst fram på motorhuven och försökte dra loss den. Figuren föreställde en man som hade långa horn och en vinge på varje fot. Stora, långa, vita vingar. Han var naken och sträckte upp handen mot himlen.
Ytan var skrovlig och den vackra silverfärgen hade rostat i veck och där vingarna satts fast. Bakom figuren fanns ett stort segel som blänkte i olika färger. Knut kände med fingrarna på vingarna. De verkar vara tillverkade av tunna silverflak som rör sig när man nuddar dem, tänkte han och tittade runt sig innan han tog ett hårt tag runt figuren igen, och drog allt vad han förmådde. Först hände ingenting, sedan sprack de tunna ringarna som höll i vingarna och lossnade. Knut for med full fart ner i marken och slog sig rejält på armbågarna.
En äldre dam stod och tittade på honom. Hon slog med käppen i backen, fnyste högt och gick fort därifrån.
"Vad håller du på med?"
Knut snodde runt och hann inte se vem som pratade innan han kopplades fast med handbojor. De gjorde ont och han vände sig om, men fick ett hårt rapp över kinden.
"Den här kostade över en miljon", fortsatte rösten. "Den är specialbeställd från Saudarabien."
Knut förstod att han inte hade en chans. Han skymtade en svart uniform och antog att det var en polis. Hur kunde jag vara så urbota korkad att jag valde en snuts kärra", tänkte han och tittade i skyltfönstret där personen bakom honom avspeglade sig. Det verkade vara en ganska ung kille, normallängd, mörk.
"Vad håller du på med", sa jag.
"Jag såg vad han gjorde", sa en ung kvinna och pekade på Knut. "Han verkade vara ute efter din figur."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.