Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



8 februari 2015

En början-821

Jag slog upp boken på sidan sextiosex som det stod i brevet och hittade dessa rader:
"Från strupen kom segt, grönt slem och ur näsborrarna varig, gul gegga. Jag ville så gärna hålla om henne, men klarade inte av det och skämdes i djupet av mitt hjärta."
Jag stängde boken. Hur kunde någon tro att jag skulle tycka om vad jag läst? Illamående tog jag mig till toaletten och spydde galla över orden jag nyss sett och inte kunde glömma. Hade det hänt? Eller var det bara en berättelse bland andra, en påhittad ordrik sak som författaren hoppades skulle äckla någon och vilja ha, sprida till andra läsare? Jag öppnade boken igen och fortsatte läsa:
"Hennes ögon var vattniga och den en gång vackra munnen förvandlad till ett snett ingångshål med korta vita stumpar till tänder som galler."
Utan att förstå det fångades jag av texten och kunde inte, ville inte sluta läsa. Jag fullkomligt slukade sidorna och gjorde dem till mina, såg det författaren beskrev.
Natten gick över till morgon och jag grät när jag läste sista sidan. Hulkade och snyftade om vartannat. Jag måste ha tag i den som skrivit det och övertala honom att få göra en film av boken. Beslutsamt slog jag igen den och tittade på fotografiet på baksidan. Mannen var i trettioårsåldern, troligen svensk och såg bra ut. Namnet var halvt om halvt utsuddat, men jag såg efternamnet och första bokstaven i förnamnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar