Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



24 mars 2015

Dagboksinlägg 24 mars

Igår var det andra gången jag hade gitarrlektion. Det är klurigt att nå alla strängar med fingrarna och det värker i både fingertoppar och handleder. Vår lärare är trettioåtta och älskar sin gitarr. När man inte vet något om gitarrspelande verkar det rätt enkelt, men nu har jag insett att det är en helt ny värld. Det känns som när jag gick på min första filmmanusförfattarkurs - nya ord, nya sätt att se text och framför allt jag ser passion hos människor.
Zabine som dansat innan var trött och gäspade gång på gång. Hon kan ganska lätt illustrera de andra som är med på kursen. Tjejerna var både trötta och fnittriga. 
Läraren lärde oss lite teori och några nya accord.
När vi åkte hem surrade alla saker i huvudet på mig, likt bin som inte hittar hem.

Idag började dagen i vanlig ordning med tjat om att gå upp. Hampuz satte sig framför teven och tittade på barnprogram och Raz vägrade totalt att ens försöka stiga upp. Han hade ingen lust, hette det.
När de käkat frukost och jag lämnade dem att plocka undan medan jag tog ut hundarna hade jag en illusion av att allt skulle vara klart när jag kom in. Oh no. Inte en chans. Det var tjafs om både ditten och datten. Razmus tjatade som vanligt om att han ville ha GTA. 
"Alla mina kompisar har det. Alla. Det är bara jag ...."
Där någonstans stängde jag öronen och suckade tungt, höjde ljudet på radion och åkte till skolan. I baksätet fortsatte tjafset.
På parkeringen hade jag ett allvarligt samtal med alla tre: "Det är inte okej att kalla varandra fula saker, och det här fjantiga tjafset om spel måste sluta, men okej då, vi gör så här. För varje fult ord ni kallar varandra, ger ni mig hundra spänn som läggs i en skål. När månaden är slut sammanställer jag vem som varit schystast och gör något kul med den personen medan de andra får stanna hemma. Okej?"
Det muttrades en hel del innan hickningarna kom.
Jag följde med in i skolan för att kolla så att allt var okej därinne. Måste också dubbelkolla vilken tid jag skulle på utvecklingssamtal om Lilleman.
Lilleman ska till en bondgård idag och har massäck med sig. Jag säger åt honom att han ska komma ihåg ryggsäcken och hoppas fröken påminner honom.

Det är kallt och soligt ute - perfekt springväder, men jag måste vänta tills kroppen säger okej.
Jag är friskare, men snorar lite fortfarande. Det är bihålorna som spökar. Nasonex har blivit min bästa vän.
Jag kopierar över alla texter jag skrivit på sistone till extra hårddiskar. Från början hade jag tre, men nu har den äldsta kapsejsat. Skrämmande insikt, ellerhur? Datorerna kan braka.
Planen är att fortsätta redigera idag och förbättringsmåla en del saker. Peter jobbar ända borta i Djursholm och blir borta tills sent ikväll. Ingen träning idag vilket innebär läxläsning med barnen i eftermiddag.
Igår fick jag brev från försäkringskassan som vill träffas angående Raz och jag ska försöka hinna tota ihop ett brev till skolinspektionen angående skolans ickeagerande. Det händer inte ett skvatt och snart är sommarlovet här. Frustrerande är bara förordet. Jag har hittat ett ställe som kanske kan hjälpa oss.
Du hittar det HÄR. Det heter DO eller Diskrimineringsombudsmannen och har hand om just det Raz utsätts för. Skolan lovade fixa böcker att ha här hemma, men än så länge har inte en enda kommit. När jag påtalade det för läraren berättade han att de är beställda. Hm. Jag tror på det när jag ser dem.
Nu ska jag träna gitarr, och sedan redigera.
Ha en bra dag 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar