Vaknar klockan sju med ett beslut i huvudet. Nu ska extrakilona jag samlat på mig bort. En envis förkylning och snö med isfläckar under har hittills hållit mig hemma. Delvis lathet och brist på lust. Mitt vanligen så pigga jag har fått gömma sig under ett tjockt täcke och längtar nu ut.
Hundarna jublar när jag trär på dem halsbandet och öppnar ytterdörren. Viskande manar jag dem att gå ut och stänger efter mig. Det är tyst ute och fuktigt i luften. En svan flyger över oss när vi springer ut på ängen och jag hör flaxandet dö bort när vi fortsätter över vägen till nästa äng och in i skogen.
Hundarna nosar på allt och försöker hinna få i sig rådjursskit. Jag stoppar dem och manar dem att springa. Zilla är med på noterna direkt medan Zenta tittar på mig som om jag vore galen.
Vi följer en skogsväg upp på kullen/berget och jag känner att konditionen jag en gång hade är på max femtio procent vad den varit. Flåsande tar vi oss upp, upp och stannar på toppen. Jodå, det finns hopp, konstaterar jag nöjt och fortsätter in i skogen.
Leran fastnar på mina kängor och hundarnas tassar, vatten stänker upp på deras pälsar. Det blir till att ta ett bad när vi kommer hem.
Hundarna drar åt alla håll och har tydligen tappat minnet från dressyren jag gjorde i somras. De är skvatt galna. Jag inser att stigen är söndertrampad av hästarna och består av gegga och åter gegga. Vi sjunker ner och skorna blir leriga upp på skaftet.
Beslutsamt manar jag hundarna att kliva ut på ängen igen och följer den till sjön.
Några morgonpigga hästar frustar åt oss.
Jag ser massor av älgskit och tänker på tyskarnas förkärlek för det vackra djuret. Månntro man kan sälja skiten till dem. Har hört någonstans att de vill köpa sådant. Jag skrattar för mig själv och springer vidare.
På vägen tillbaka ser jag några rådjur och känner en ettrig doft av räv. Zenta tänker vräka omkull sig i doften men jag stoppar henne med ett högt "NEJ"
Katten Zarah möter oss på gräsmattan hemma. Hon kastar sig upp i luften och vänder ett halvt varv, studsar på backen och hoppar på bästisen Zenta. De gnabbas och det slutar med att Zenta ryter till när Zarah kör in klorna i hennes kropp. Det är tuffa tag minsann.
Efter en sista blick ut över ängarna kliver jag in i ett tyst, kallt hus. Nöjd med mig själv ska jag nu elda och väcka sjusovarna. Samtliga ungar har lagt sig i vår säng, och Peter hittar jag i Zabines säng. Ha, ha...han tyckte antagligen att det blev för trångt. Om några år kommer vi att längta efter att få sällskap. Då är vi utbytta.
Hampuz vaknar och gnyr att han är hungrig.
Zally kommer in genom kattluckan och vill ha mat.
Klockan är 8:14 och jag är på g igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.