Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



9 mars 2015

En början-841

Jag visste inte hur jag skulle börja, eller sluta heller, förresten. Allt jag visste stod i boken med stora, röda bokstäver. Hon hade strukit under det hon ansåg var det viktigaste och jag såg hundöron här och var som om hon velat påvisa något. På framsidan av boken stod företagets logga - en halv katt som höll i ett x. Inget märkvärdigt eller påkostat.
Telefonen ringde och jag funderade på om jag skulle svara eller inte. En, två, tre signaler gick fram. Eftersom jag aldrig använt och inte heller hade för avsikt att använda telefonsvararen gick den inte igång. Efter sju signaler tystnade telefonen och jag sträckte mig för att ta upp den, men råkade tappa den i golvet. Jag svor inte, det ligger inte för mig att ta sådana ord i munnen, men jag sade andra ord med ungefär samma innebörd.
Jag reste mig upp från soffan som sett bättre dagar. En gång var den turkos, idag solskadad och fläckig, nedsutten med en kudde på var sida för att dölja skavmärkena.
När jag vände mobilen såg jag att den var full av sprickor. Den ringde igen när jag höll i den, vibrerade i min hand. Små skärvor lossnade och föll på golvet.
"Hallå", sa jag och såg att en skärva kilat in sig i min handflata.
Rösten i luren sa något ohörbart. Mest pep och tjöt det. Ungefär som radion kan göra ibland när den står på utlandskanaler. Displayen där numret brukade komma upp var svart.
"Hallå", sa jag igen och tryckte försiktigt på off-knappen när jag inte hörde vad personen sa. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar