Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



4 april 2015

Bråkiga barn? ADHD?

Efter diagnosen på Razmus har jag plöjt igenom många böcker om ADHD och dessutom kollat in massor med sajter på nätet. Av alla sajter verkar Attention vara den bästa. De jobbar verkligen för att de som har diagnosen ska bli bättre förstådda, men även på att föräldrar till funktionshindrade ska bli hjälpta. De har kurser och litteratur om ADHD, ADD, Aspberger mm

I vårt fall har resultatet ännu inte visat sig.
Razmus har det jobbigt i skolan och sitter ibland hela lektioner med handen i vädret. En resurs har tydligen kommit till klassen utan förvarning till varken oss eller läraren. Han ska hjälpa en kille i åttan och kommer ner till Raz klass när han har tid över.

I förrgår mötte vi skolans studierektor på skolgården. Han frågade hur det var och jag sa som det var - att det inte alls var bra och att jag ständigt fick plugga med Raz för att han inte fick någon backning i skolan.
Han lovade kolla ärendet och drog en lång harang om att han inte fick veta något från skolstyrelsen bla, bla, bla. Vi sa hejdå och gick till bilen.
Det tog inte lång tid innan Raz lärare ringde. Han berättade att han inte heller fått veta något och att han minsann anmält att Raz behövde hjälp redan i september. "Hjälpen" som plötsligt dykt upp hade han inte hört talas om och i ett brev från skolstyrelsen hade han fått besked om att Raz ska utredas inom skolväsendet. PUH!!!
Jag skällde på läraren och sa om igen att Razmus kräver en hjälp per omgående och att han numera vägrar gå till skolan. frågan är när han börjar skolka, sa jag med snäsig röst.

Nu skiter jag i skolan och vänder mig till skolinspektionen direkt. Jag ska även DO-anmäla skolan för bristen på hjälp.

Idag sitter jag i köket hemma hos mamma och pappa i Hälsingland. Vi äter och pratar, tar promenader och njuter av att träffas.
Solen skiner från en klarblå himmel, men det är iskallt. Den sista snön smälter bort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar