Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



18 april 2015

En början-869

"Nå, ungar, vad vill ni ha för mat idag", sa Roger och öppnade bildörren.
"PIZZA", skrek Mia, Mello och Mulle.
"Snälla, kan vi inte äta något annat?"
"Nä", ropade ungarna unisont.
Roger grubblade på vad som stod i skafferiet. Det fanns säkert rester i kylskåpet som kunde användas, och fanns det inte en slatt gräddfil också.
"Pappa", sa minstingen Mulle och tog hans hand. "Jag kan hjälpa dig."
Roger klappade honom på huvudet och öppnade ytterdörren som var låst med dubbla lås. Efter att flera villor i området utsatts för inbrott hade traktens låssmed smäckfullt att göra dygnet runt. Det cirkulerade ett rykte att inbrotten var ett beställningsjobb av låssmeden, men det hade tystats ner lika fort som det kom.
Varorna plockades upp och in i sina skåp. Roger såg att han gott och väl hade kunnat köpa minst tre mjölkpaket till, men ryckte på axlarna. Ungarna får väl lära sig att dricka vatten till maten.
Mia kom rusande med schäfern Loffe i hasorna. "Skynda dig. Kom med mig ner i källaren. Fönstret är sönderslaget."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar