Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



22 april 2015

En början-872

Jag ställde fram ansiktsfärgerna och sex glas vatten, lade förklädena bredvid och bredde ut sex dagstidningar. Jag fick svärta på fingrarna och såg att ena paletten behövde en riktigt grov rengöring. 
Med mina bara händer förde jag håret från ansiktet och drog ihop det till en tofs bak. Några tunna testar lossnade och föll fram i ansiktet när jag lutade mig ner. 
"Är det här man kan måla", sa en man i sjuttioårsåldern och steg in rummet. "Jag tog med mig egna penslar och en palett. det var väl så ni skrev i inbjudan?"
"Ja, men jag vet faktiskt inte hur många som kommer. Det ser ut att bli bara vi."
"Så illa kan det väl inte vara? Nog måste väl fler än jag gilla att kladda med färger?"
Jag tittade runt i det hittills tomma rummet. "Nope. Som du ser själv fin här inte en själ. Tyvärr måste jag nog ..."
Mannen stoppade mig och skakade på huvudet. "Inte ska hon tvivla på Jack inte. Finns det kanhända en lur här någonstans. 
Jag sträckte min mobiltelefon över bordet till honom.
"Nu pratar jag om en riktig telefon, med nummerskiva och allt. 
"Den här är min enda länk till andra, sa jag och skrattade. "Den andra har jag sagt upp för länge sedan."
"Mobiltelefoner har jag aldrig gillat, men nöden har ingen lag. Langa över den, vet ja."
Jag kollade snabbt om det fanns laddning i luren och hivade den över bordet.
"Tack. Det här tar inte lång tid."
Jag såg honom ringa ett antal människor och inte långt efter steg de första männen in.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar