Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



24 april 2015

En början-876

Det doftade nypoppade popcorn redan ute i foajén. Ljudet från festen ekade ute på innergården och jag blev stående några sekunder i valet och kvalet om jag skulle gå in. Jag hade undvikit fester och mina vänner började tröttna på alla dåliga ursäkter. Maja, min bästa väninna stod vid baren och köpte två glas vin, ett till mig och ett till henne. Vitt så klart, aldrig rött. Jag såg henne genom det stora fönstret.
Garderobiären var en ung kille, max tjugo, kanske yngre. Han tog min jacka och paraplyet jag alltid bar med mig, ifall att. Pessimist som jag var trodde jag alltid att det skulle bli regn när jag gick ut.
"Hej gumman, vad kul att du kom", sa Maja och hoppade ner från stolen. Den korta kjolen halkade upp och hon tog tag i den med ett lågt fnitter.
"Jag måste ju", sa jag och tände en cigarrett, trots att jag inte är rökare. "Var gör alla människor av händerna när de är på krogen. Jag menar, känns på mina händer. Svetten rinner när jag blir stressad eller nervös."
"Lugn, du är i säkra händer", sa Maja. "Njut nu av att vara ute och passa på att dansa."
Jag tittade på de som dansade och kände att nej, där hade jag ingenting att göra.
"Gå opp, vet ja", sa Maja och sträckte mig ett glas. "Drick det här så slappnar du av bättre. Det smakar helt okej, faktiskt."
Jag läppjade och grimaserade. Beskt och ickegott, tänkte jag och försökte låtsas som att det var gott.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar