En början-880

Igår hade jag och sonen en härlig dag tillsammans och kilade in på Akademibokhandeln för att i lugn och ro kika på vad som fanns. Razmus hittade några som jag redan hade hemma, och jag förpassade mig till avdelningen ovanför, dvs anteckningsböcker mm. Där hittar jag alltid något och det gjorde jag igår med.

Nämligen dessa:

Som du ser på bilden är det små, enkla tecknade bilder på tärningarna. Du väljer själv om du vill använda tre eller flera och på det sättet bygga en historia.

Jag byggde den här början under tiden Raz var inne hos tandläkaren.

Apropå tärningar och att styras av det, så finns det en bok som heter just Tärningsspelaren. Den är skriven av Luke Rhinehart och är en självbiografisk berättelse som fått 4 1/2 av 5 möjliga stjärnor på Amazon.com.

Du hittar boken på bokbörsen eller på t.ex bokus

Han låter sitt liv styras av en tärning.

Nåväl, nu är det dags att visa vad jag hittade på igår med hjälp av tärningarna. Jag använde bara tre den här gången, och faktiskt är det riktigt skoj att se vad som växer fram.

En början - 880

Det flackade av ljus i vardagsrummet trots att klockan passerat två på natten. Alltså satt hon uppe och väntade på mig.

Jag slet till mig några nickande, halvvissna gula ringblommor från planteringen utanför huset., 

Det var ett menlöst försök att få henne att lugna sig, det visste jag, men jag ville i alla fall försöka.

Jag fipplade både länge och väl med magneten jag hängt runt halsen innan jag fick tag i den och tog upp nyckeln jag gömt mellan trappstegen av trä. 

Nora var min mamma, men också min fångvaktare. Jag hade fyllt trettio, men behandlades som femton, i vissa fall tolv eller till och med tio. Hon vägrade helt enkelt inse att jag blivit vuxen.

Nu tycker du säkert att jag borde flytta hemifrån, men jag fastnade i att bli omhuldad av henne och skam å sägandes är det ganska skönt att bli serverad med mat och få rummet städat.

"Är det du Örjan", sa hon med lugn stämma.

Jag tittade på tavlan med väderkvarnen som hon hängt upp över den svarta byrån i hallen. Enligt mig var den ful, men jag hade inte mycket att säga till om, som sagt.

"Vad har du gjort av nyckeln? Den ska hänga i skåpet", fortsatte hon och snurrade fåtöljen för att se mig. Hennes klänning såg ut att nyss blivit struken och håret låg i perfekt avvägda vågor. På ett litet bord vid fåtöljen flämtade en ljuslåga bredvid två andra. De rörde sig av vinddraget när jag närmade mig.

"Jag vet, mamma", sa jag dovt och undrade hur det skulle kännas att sätta händerna runt den rynkiga halsen och klämma till. De svarta demonerna brukade dyka upp när jag druckit, och det hade blivit en hel del ikväll.

"Du luktar både sprit och rök", sa hon lugnt och tände en cigarrett som hon förde mot läpparna. "Det är det jag säger. Du blir mer och mer lik din salig far." Hon drog ner en filt som legat på fåtöljens kant och lade den över axlarna. "Du har ett märke på halsen", fortsatte hon och pekade på det med fingret. Nageln var så lång att den snurrat sig runt sig själv och målad i blodrött nagellack. "Är inte du för gammal för att ha sugmärken?"

Jag lade handen över märket och kände att ansiktet hettade. 

"Knullade du med henne?"

Jag var inte van att hon tog sådana ord i sin mun och backade, men lade blommorna på bordet först.

"Klart du gjorde", muttrade hon och puttade ner dem på golvet. "Filmen slutade nio och nu är hon tio över två, det betyder att du och din sängkamrat höll på i flera timmar. Eller, du kanske tog god tid på dig, till och med bjöd på några glas vin? ja, jag klagar inte, det är bara ett konstaterande. Jag sitter så bra här så. Inget tal om det.

Hon stoppade ner ett finger i akvariet och vispade runt det tills pirayan kom i full fart. Med ett leende tog hon bort fingret och ryckte på axlarna. "Så lik din far."