Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



27 maj 2015

En början-896

Efter att vi travat över tre kilometer i snabb takt var både vi och hästarna löddriga av svett och i stort behov av ett bad. Sagt och gjort. Vi letade upp närmsta sjö och kastade oss frustande i det max femtongradiga vattnet. Nakna i skydd av skogen.
Trodde vi
När vi kom upp ur vattnet hittade vi inte våra kläder. De var borta. Puts väck. Väskorna likaså. Hästarna ställde sig lugnt och betade medan jag och Malin tittade på varandra - vem eller vad hade tagit kläderna. Stod någon just i detta ögonblick och glodde på oss?
En gren knakade bakom oss och ett stort huvud med två spetsiga horn dök upp. Först trodde vi att det var en ko, men icke. Det var en tjur, och en mycket arg sådan. Tuggande på mina trosor med Malins väska hängande i ena hornet jagade han oss upp i en stor ek, sedan stannade han nedanför den och tittade upp på oss på ett sätt som bara tjurar kan.
"Vad gör vi", frågade jag Malin, som trots allt var från en bondgård.
"Sitter och väntar. Jag går inte ner till den där. Kolla in hornen. Jag har för mig att bönderna brukar kapa av dem, men ..."
Hon hann inte säga mer innan grenen vi satt på rasade ner med ett brak.
Tjuren böjde ner huvudet mot oss och tog sats, sparkade med frambenen i gräset och tänkte springa på oss, när vi hörde en skarp vissling.
"Hugo, kom då gubben."
Malin och jag slet till oss de kläder som fanns kvar och stod och klädde på oss när han som skrikit kom fram. Han hade mycket svårt att dölja skrattet, men gjorde sitt bästa.
"Hejsan."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar