13 juni 2015

En början-905

Hon låg och guppade på vattnet. Håret var spritt som en gloria runt huvudet och kjolen hade glidit upp och visade de bara, vita låren. 
Jag satt på bryggan och tittade på henne. Funderade på hur någon som varit så levande kunde stillna så fort. Ringen på fingret glänste i solen och skickade reflexer mot mig. 
Hon hade varit en vacker kvinna. Alltför vacker för att fortsätta leva. Mina män kunde inte låta bli henne. Nu var det problemet borta. Det enda som krävts var en hård knuff och ett ordentligt tag runt hennes nacke för att hålla ansiktet kvar under vattnet. Hon skulle snart bli hittad, men jag hade ett alibi. Min man låg hemma och sov med mig i sin famn, trodde han. Först protesterade dottern över att göra det, men hon förstod samtidigt varför jag ville döda Leonora, vår kära syster. 
"Mickan" och jag sörjde våra stulna män med samma intensitet. Redan som barn höll vi ihop medan Leonora fick vara med på nåder. Det fick vi betala dyrt som vuxna.
"Hon fick vad hon förtjänade", mumlade jag, rullade upp byxorna och satte ner fötterna i vattnet. Det stack i dem. Att bada idag var inte att tänka på. Doften från bondens nytjärade eka blandades med blommornas och framför allt vattnets.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...