Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 juni 2015

En början-906

"Så du hjälper mormor att handla", sa Doktor Berger och lyfte på glasögonen för att se henne klarare. "Fick du några pengar kvar till godis?"
Mimmi tittade på den långa farbrodern och skakade på huvudet. Hon såg sin gula, fina cykel genom skyltfönstret och noterade att den ramlat mot glasrutan. Hon måste skynda sig ut och ställa den på stödet igen. Mannen med den tjocka mustaschen som ägde affären brukade skälla på henne och de andra när de ställde cykeln framför hans affär.
"Här får du", fortsatte doktorn och lade två guldgula tior i hennes hand. "Köp nu något gott, och glöm inte att dela med dig till lillasyster." Hans hand var varm och svettig.
"Tack", stammade Mimmi och lade pengarna på disken. "Jag vill ha några av de där och fler av de där." Hon pekade på skålarna som stod uppställda på disken. En högt vrålande motor hördes utanför och hon log för sig själv. Farbror Gösta gjorde alltid entre med en sladd. Bilen hickade till och stannade.

"Hej du", skrattade han när hon kom ut genom dörren. "Vill du ha skjuts?"
Mimmi hade munnen full med karameller och kunde inte svara. Hon svalde hastigt och sa: "Nej, jag har cykeln med mig."
"Vänta här så skjutsar jag dig", sa farbror Gösta och tog tag i dörren innan den slog igen.
Mimmi himlade med ögonen och satte sig på cykeln. Underligt att vuxna inte förstod att det var kul att cykla. Hon måste sticka innan han kom ut igen.
Efter att hon satt fast det hon handlat på pakethållaren, lade hon godispåsarna i cykelkorgen och vinglade iväg. Det ven i hjulen när tramporna gick runt, "Hem, hem, hem", sa de.
Fåglarna kvittrade och solen värmde i ryggen, myggorna for in under kjolen och bet henne i låren flera gånger. Då och då passerade en bil som hon läste registreringsnumret på.
Ljudet från en kvist som knäcktes ekade över skogen och fick henne att lystra extra. Det hade talats om ett vargpar som bosatt sig i gamla gruvan och en och annan hade sagt att mannen som krockat i branta kurvan spökade där.
Mimmi såg doktorns blåa bil genom stammarna och funderade på varför han stannat där. Nåväl, han kanske är pissnödig, tänkte hon och cyklade extra långsamt. Mimmi stannade och öppnade godispåsen som egentligen var lillasysters. En smakbit kan jag säkert ta. Linn vet ju inte hur mycket det fanns från början, tänkte hon och stack ner näven. Karamellen var sur och hon grimaserade. Några skator slogs om något som låg på marken. En flög upp och attackerade en annan, pickade med näbben i den andres öga och skrattade efter dådet. Några svartvita fjädrar flög i luften ovanför dem, och Mimmi stannade för att kolla hur det var med skatan.
Den låg på marken med vingarna utbredda, flämtade och rörde försiktigt på huvudet. Ögat hängde halvvägs ut och bestod av en massa blod och vita slamsor.
"Ska vi ta hand om den", sa en röst bakom henne. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar