Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



15 juli 2015

En början-922

"Ställ er i en rak kö och prata inte med varandra", röt mannen och pekade på den gamle mannen som stod först. "Du börjar. Gå på strecket du ser på marken, men försök inte hålla ut armarna, då kapar vi dem."
Åldringen tog ett första steg. Han vinglade och verkade ha svårt att gå rakt, men tog ändå ytterligare ett steg, föll omkull och böjde huvudet i exakt samma sekund mannen drog fram en värja och skilde huvudet från kroppen.
Illamående tvingade jag mig själv att titta på i ett försök att peppa mig själv, tvinga min gamla, slitna kropp att prestera en sista gång. Hittills hade fem människor dött, kvinnor och män. 
Ovanför oss såg jag en strålkastare vagga i vinden. Emellanåt var den nära att släppa från länken någon fäst den i. Jag tänkte på sagorna farfar berättat för mig och min syster. om en värld där alla var lika värda och om ställen där de gamla fick bo tills de självdog.
"Nästa", skrek mannen och tog tag i ännu en åldring. "Ställ dig här och gå rakt fram längs strecket. Klarar du dig fortsätter du till nästa station."
Jag kunde fortfarande se den stora skylten ovanför ingången till anläggningen. Ättestupan. stod det med guldfärgade bokstäver, formade i en båge.
Åldringen gjorde som han blivit tillsagd och kom helskinnad till andra sidan. 
Efter ett rapp från piskan över ryggslutet pekade mannen på en byggnad några meter bort. "Nästa test äger rum därinne. Raska på."
Regeringen hade försökt allt - åldringar fick testa på att agera extrapersonal på skolor och bibliotek, men antalet människor steg snabbt i landet och katastrofen lurade bakom hörnet. För att stävja ett uppror lovade regeringen att åtgärda problemet och på kort tid hade de stoppat våldet mellan ungdomar genom att sätta dem på uppfostringsanstalt och nu det här - åldrinagr som fördes till ättestupan och avlivades som djur på ett slakteri.
Kvinnan som gick igenom testet snubblade och jag hörde skottet från pistolen i mannens hand innan jag såg den. Hon segnade ner och låg en lång stund på marken. Ett ben svängde upp och träffade mördarens underliv och han svarade med att skjuta henne, gång på gång på gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar