25 juli 2015

En början-926

Delfinerna vände med ett högt plaskande en av dem dök under båten för att sedan komma upp vid min hand som jag haft nere i vattnet. Sebastian såg oförskämt nöjd ut och verkade ha svårt att hålla minen. Det ryckte i hans mungipor och jag såg små rynkor vid hans tinning.
Trots att jag inte var någon stor fiskälskare kunde jag inte låta bli att beundra det vackra djuret. Den öppnade munnen och visade massor av konformade vita tänder. 
"Hon skrattar åt dig", sa Sebastian och svängde med båten för att inte krocka med den andra båten där ett annat par satt och beundrade delfinerna.
Den omtalade dök igen och kom uppfarande som en projektil några sekunder senare. Hon skrek högt och dök ner igen - kom uppfarande på andra sidan båten, snurrade i luften och landade bredvid vår båt. Vattnet stänkte över oss.
Jag blev våt från topp till tå och kände en varm ilning av lycka strömma genom mig. En stark lust att dyka ner i vattnet for genom huvudet och jag ställde mig upp.
"Åh nej, stopp nu. Du kan inte bara hoppa ner så där. Mischa kan vara farlig. Det är deras territorium vet du", sa Sebastian och högg tag i mig. "Lilith är snäll, men Mischa ska du akta dig för. Inte ens tränarna vågar snart dyka med honom. Det har varit flera incidenter."
Jag tittade på hanen som kom simmande - en mycket vacker delfin, kraftig över manken och med en fena där någon karvat ett v. Han stannade nedanför mig och puffade på min hand. När jag inte lade den över hans huvud stötte han till den hårt och dök under båten.
"Han är svartsjuk", sa Sebastian.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...