Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



12 augusti 2015

En början-931

Jag hittade farfar ute på verandan. Han satt på huk och lagade fisknäten. Händerna var nariga av kölden och i skägget såg jag små iskristaller.
"Ska vi inte ställa in fiskandet idag", sa jag och såg nekandet innan det kom.
"Nope", sa han med betoning på n:et.
"Men du verkar inte må riktigt bra", sa jag och ställde mig bredvid honom.
Han lutade huvudet neråt och suckade, tog upp nätet och stack in den lilla ovalformade nålen i en ruta. "Jag mår visst bra."
Vågorna slog mot verandan och vinden letade sig in i mina byxben och vidare till kroppen. Jag huttrade till och slog armarna om honom, men föstes bort.
Han sträckte på sig och tittade ut över rännan där vattnet fortfarande rörde sig. Allt annat var is. Svart is.
"Vi lägger nätet som vanligt. Du får gå lite längre uppåt för att komma över till andra sidan, och Palle den lymmeln får hjälpa mig i båten, om jag nu får loss den. Annars..." Han petade med nageln mellan framtänderna och gjorde en grimas. " Annars måste det gå ändå."
Jag hörde den lilla ekan slå mot kanten på verandan. Årorna rullade runt i botten och ett lågt skvalpande talade om att ingen öst ur den ännu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar