23 augusti 2015

En början-934

"Den fick inte plats", kved Mia och klev på Jims fot. "Jag lovar."
"Sluta gnälla och bete dig som en barnunge. Du är faktiskt fyllda femton och borde veta bättre än att ta in en gräsand i vardagsrummet."
"Men, pappa bli inte så arg. Ankorna högg den i huvudet och jag ville inte att de skulle skada den."
"Du skulle lämnat den i vassen. Mamman var säkert i närheten och du skrämde henne", fortsatte Jim.
Han drog bort sin fot som satt fast under hennes och lade armarna i kors.
"Den är så liten och ynklig, ser ut att inte ha fått mat på flera dagar. Jag lovar att sköta den."
"Nu handlar inte det här samtalet om att du inte sköter den. Det handlar om vad du gjort. Finns inte en vettig person som tar in en vild gräsand, unge eller ej, till vardagsrummet. Titta vad den skitat ner redan."  Han pekade på tre små högar med exkrement. "Hämta papper och rengöringsmedel, skura golvet och släng ut fågeleländet."
"Men, pappa...."
"Gör som jag säger. NU", skrek Jim och blev röd i ansiktet.
Mia gick ut i köket och hämtade sakerna han sagt till om. Ställde sig på knä och torkade golvet omsorgsfullt. Sakta. När det var gjort jagade hon ifatt ungen och bar ut den i trädgården där de tama ankorna vaggade omkring.
"Bra", sa Jim och klappade Astor som ställde sig bredvid honom med viftande svans. 
Dreglet hängde och de långa öronen behövde ansas. Den svartvita pälsen var blöt och han kom med all säkerhet från sjön, tänkte Mia medan hon undrade hur hon skulle kunna rädda anden från Astors käft.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...