"Tro mig broder. Han kommer att försvinna från jordens yta inom ..." Leo tittade på klockan och visade upp fem fingrar. "Inom fem timmar slipper vi problemet."
En svart Porsche modell äldre gled upp bredvid oss och föraren vevade ner fönstret. Mannen hade ett långt ärr som sträckte sig från tinningen över hakan. Han sträckte ut en papperspåse genom fönstret och visslade på Leo. "Kom hit. Det har blivit problem. Stora sådana. Du får sköta rensingen själv. Släng vapnet i sjön när du städat klart."
Bilen morrade till och försvann i ett moln av damm.
Vi stod tysta en lång stund.
"Jag är urdålig på städning", muttrade Leo och gav mig påsen. "Det säger min morsa alltid."
"Jag kan inte städa alls", sa jag och gav tillbaka påsen. "Gör det aldrig."
"Vad gör vi nu då?"
"Väntar", sa jag och hoppade till när en bil kom sladdande runt hörnet på gatan. Snön sprutade om däcken och hjärtat tog ett högt skutt.
Bilen fortsatte gatan fram och slirade än hit, än dit. Snart syntes den som en liten prick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.