Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



4 september 2015

En början-942

"Det kliar i händerna på mig", viskade Minus och tystnade när dörren till huset öppnades.
"Nu", skrek Anton och vräkte iväg de små orange kapslarna mot kvinnan på trappan.
Han och Minus hade plockat kapslarna från mammas Vresrosbuskar och han visste mycket väl att det kliade när de små fröna landade på huden. Kniven som använts för att skära breda jack och släppa ut frön låg fortfarande i hans ficka, och skulle säker användas som bevismaterial och de blev fasttagna. O-m de blev fasttagna. 
"Vi måste dra. Nu", viskade han och tog tag i Minus hand. Den var alldeles våt av svett och när han tittade på Minus såg han att han blinkade ovanligt mycket.
"Gråter du", sa Anton och drog handflaorna mot varandra. Det kliade infernaliskt i dem, gjorde nästan ont.
"Vi kommer att få smisk för det här", sa Minus och kliade sig i handen med naglarna. "Jag skulle inte ha lyssnat på dig."
Kvinnan kom springande nedför trappan. Hon var röd i ansiktet och det hade fastnat frön i hennes mörka hår. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar