Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



29 november 2015

En början-970

Jag ställde mig i kön bakom alla de andra resenärerna. En kvinna satte sig pustande på sin rullator och två unga killar med varsin ryggsäck hängande nonchalant över ena axeln stod så tätt intill varandra att inte ens ett frimärke fick plats mellan dem. Passkontrollanten nickade mot barnet som stod med föräldrarna vid disken och lyfte på först det ena sedan det andra ögonbrynet. Han pekade på en tom plats mitt framför disken och föste barnet dit, bad honom eller henne, jag såg faktiskt inte om det var en flicka eller pojke, att titta upp mot kameran som liknade ett stort öga.
"Det här är inte kul", sa en kvinna framför mig och ställde ner sitt bagage. "Jag hatar verkligen det här. Hatar."
"Jaha", sa jag och ryckte på axlarna. "Jag bryr mig inte. Det får ta den tid det tar. Det viktiga är att jag hinner med nästa plan."
"Så du ska vidare", frågade kvinnan och torkade sig med en näsduk i pannan.
"Mm", mumlade jag, inte alls intresserad av att diskutera med en främmande människa.
"Jag åker den här jävla vägen flera gånger i månaden, och tro mig eller ej, fastnar vareviga gång i passkontrollen." Hon svepte ihop sitt långa, mörka hår i en knut och trädde en snodd över. "Jag har nog farsan att tacka för det. Han är från Irak."
Jag höjde blicken och studerade hennes tjocka, mörka ögonbryn och ganska kraftiga näsa. Små mörka strån syntes på hennes överläpp och de mörka bruna ögonen liknade djupa brunnar av svärta.
"Okej", sa jag och såg att passkontrollanten diskuterade högljutt med de två killarna.
"Jag har flygit så här sedan jag var fem. Morsan stack från farsan då."
Hon hade väckt mitt intresse. Det kändes som om hon bar en historia jag kunde skriva om. Jag ville veta mer.
"Hur reagerade din pappa?"
"Han blev vansinnig och åkte till farmor med min lillebror. Mamma åkte efter och ..."
Under tiden vi pratat kom vi närmare passkontrollen och jag funderade på alternativen för att fortsätta diskussionen. Min mobil hade dåligt med laddning och ipaden låg tyvärr i resväskan jag checkat in.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar