Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 december 2015

En början-975

Jag slog hårt på porten, en, två, tre gånger, men ingen öppnade. Är det fel adress, tänkte jag och gick tillbaka till grinden. Nä, det stod klart och tydligt, bäckvägen 4 och jag var i Bagarmossen.
"Vänta", hörde jag en röst säga. "Jag stod i duschen. Kommer strax."
Jag rättade till mina kläder och ställde resväskan så nära mina fötter jag kunde. Den hade varit med om mycket, och rest långt. Klistermärken vittnade om det. Det från australien var äldst och därav mest skamfilat. Men nu skulle det bli ordning i mitt liv. Inte nödvändigtvis man och barn, men kanske en sambo och varför inte en hund. Nuförtiden fanns det hundar i miniformat som man lätt packade ner i en handväska och kunde ha med sig överallt. Varför kunde inte jag om andra kunde?
Jag hörde steg och rättade till kläderna igen, försökte mig på ett leende, men beslöt mig för att den allvarliga minen passade bäst.
Mannen som öppnade passade in i en engelsk deckare. Han bar en beige keps och mustaschen var snurrad i kanterna. Byxorna matchade perfekt skjortan och slipsen låg tätt intill hans bröst.
"Sisårdärja", sa han och sträckte fram handen. "Evert heter jag, och du är Susanne förstår jag?"
Jag tittade på min farbror och undrade om jag skulle hinna med tåget hem redan ikväll. Det här kan ju sluta hur som helst, tänkte jag och kikade förbi honom in i hallen. Kristallkronan som jag anat genom glaset på dörren lyste och inte ett dammkorn fanns på prismorna.
Han drog in mig i famnen och klappade mig på ryggen. "Du tar väl inte illa upp hoppas jag?"
"N...n....nä", stammade jag och blundade när en intensiv stickande doft av eld stack upp i mina näsborrar. 
"Så det är nu du ska börja ditt nya liv", fortsatte han och tog min hand. "Det ska bli fantastiskt roligt att följa din karriär. Din farmor och faster livnärde sig som konstnärer, men blev tyvärr aldrig riktigt så stora som de drömt om."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar