Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 januari 2016

Dagboksinlägg - ADHD - Löpning

Söndag morgon.
Det ligger ett vitt täcke över marken och kylan som stoppade oss från att springa ångar dagar är borta.
Jag beslutar mig för att jag och Raz efter frukost ska ut och springa. JAG beslutar. Hm...
Razmus gillar inte alls det jag vill och det tar cirka en halvtimme innan vi äntligen kommer ut. Då är jag milt sagt irriterad och han rosenrasande för att jag är såååååå orättvis.
Nu kommer magin.
I samma stund vi springer nedför allén och vidare mot skogen, löser alla knutar upp sig och min sura, arga son blir snäll och go. Han springer några steg före mig och jag säger åt honom att sakta ner.
"Det är mysigare att springa tillsammans", säger jag.
Jag har börjat använda en app från Nike tillsammans med en app på iphonen för att få reda på hur långt vi springer och framförallt hur många steg vi springer.
Det är isigt efter vägen och det blir kallt om rumpan så fort jag stannar. Vi springer i etapper och jag märker redan att Razmus orkar mycket mer.
"Stanna inte", säger jag när han sackar av och står och frustar. "Då blir musklerna kalla."

Vi springer en längre väg idag, ungefär en kilometer extra, men...nja...det känns inte speciellt säkert när bilarna passerar. En enda isfläck kan vara förödande.
När vi springer in på vår tomt kollar jag appen och ser att vi sprungit 4, 21 km på 35 minuter.
Vi stampar av oss snön och går in, drar av oss kläderna och kör några stretchövningar. Razmus är stel som ett kylskåp och måste få starkare rygg och mage.
För många år sedan när jag körde styrketräning coachade jag folk och trivdes ypperligt med det. Nu tänkte jag coacha Raz och faktiskt mig själv. Så småningom ska Zabine också med.
Vi avslutar med att köra crosstrainingmaskinen i 5 minuter. Jobbigt som attan.

Nu sitter jag med bokföringen medan ungarna kör klockträning på surfplattorna. Jodå, man kan faktiskt använda dem till nyttiga saker.
Peter isolerar väggar på övervåningen.
Snart, är det dags att göra mat.

Ha det

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar