11 januari 2016

En början-985

Ångfartyget stävade in mot bryggan i full fart. 
För fort, tänkte Adam och rusade så långt bak han kunde. Han höll sig hårt i en av de tjocka träpelarna och blundade...försökte skrika ut varningen, men lyckades inte få fram mer än ett svagt pip.
Smällen mot kajen splittrade fören i två delar. Människor flög åt alla håll, några ner i det iskalla vattnet. Stolar och bord flöt omkring med väskor och annat.
Adam kastade av sig jackan och stövlarna och dök över relingen ner i vattnet. Här gällde det att skynda på, tänkte han och såg en ung tjej kämpa för att hålla huvudet över ytan. 
Han tappade känslan i benen efter bara några minuter och nickade åt en man som böjde sig över relingen och frågade om han ville ha hjälp.
Adam höll tjejen under armarna och kämpade för att få av henne jackan.
"Jag tar emot henne", sa mannen och hängde ner ännu längre. "Lite längre upp om du kan."
Adam puffade på kvinnan underifrån och gjorde allt för att ignorera kylan som nästan kvävde honom. Tänderna hackade och fötterna kändes inte längre.
När mannen dragit upp henne, simmade Adam till en repstege som hängde efter sidan på båten. Det värkte i fingrarna och hjärtat verkade sitta i halsen. Steg efter steg tog han sig mödosamt uppåt och möttes av en kvinna som greppade tag i hans händer.
"Du räddade min dotters liv. Hur ska jag kunna återgälda dig?"
Adam försökte stöta fram orden han lärt sig.
"Du fryser säkert", fortsatte kvinnan och tog av sig pälsen. "Här, ta den. Jag klarar mig."
Fartyget hade inte sjunkit ännu, och Adam trodde nog inte att det skulle göra det heller. Han tog av sig klädesplagg efter klädesplagg och tvekade några sekunder innan kalsongerna gick samma väg. Skötsamma, tänkte han. Hon har säkert sett en naken karl förut.
"Du måste in i värmen", sa kvinnan och lade armen om honom. "Kom med här."
Det stod två ambulanser på bryggan och flera människor som hade filtar över sig. Folk grät och andra tröstade.
"Var bor du", sa kvinnan.
Adam rörde försiktigt på fingrarna och tecknade "Jag är dövstum."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...