Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



18 januari 2016

En början-990

"Snälla mamma", sa barnen Lagerlöf och lade huvudet på sned. "Snälla?"
Majsan tog upp plånboken och gav barnen en varsin femhundring. "Håll nu i den ordentligt. Det är mycket pengar." Hon tog tag i Adrians arm och spände ögonen i hans. "Och inga dumheter den här gången. Tänk på att det är levande djur, av kött och blod."
Adrian lade sin hand över hennes och tryckte på den. "Det är lugnt morsan. Du vet väl förresten att delfiner är däggdjur, inga fiskar?"
Majsan suckade och rufsade om i hans hår och tryckte på honom kepsen. Lockarna stod som vanligt åt alla håll och kepsen höll dem bara nätt och jämt på plats. Fräknarna var fler än vanligt eftersom solen varit extra vänlig den här våren.
Barnen gick till kassan och betalade, sedan ställde de sig i kön och väntade.
Majsan kisade mot solen och det blänkande vattnet i poolen. Då och då hoppade en delfin upp och slog runt i luften medan den utstötte ett högt ljud som gjorde ont i öronen på henne. 
"Vackra djur, inte sant?"
Majsan vände sig om och stötte i mannens mugg med kaffe. Det skvätte över hennes kappa och hans vita byxor.
"Faan", muttrade han och drog med handen över fläckarna. "Du har inte möjligtvis papper i den där", fräste han och pekade på hennes röda väska.
"Vänta", mumlade hon och öppnade väskan. Ett läppstift föll ur och rullade iväg över golvet. När hon böjde sig ner för att ta upp det föll ett paket våtservetter ur.
"De där duger nog", sa mannen och slet ur en servett. "Hoppas nu bara att det inte blir oljefläckar av den." Han vände sig till henne och höll servetten framför henne. "Du vet vad de här innehåller va? Kemikalier. Massor med kemikalier."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar