Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



21 januari 2016

Research-filmmanus-manus-spelande

Det här med att researcha är nog ett av guldkornen med att skriva. Det finns så enormt mycket att lära och ligger bara en tryckning bort. Jag älskar alla dessa historietidningar som poppar upp, och senast igår köpte jag Bonniers Historia & vetenskap nummer 1/2016
Jag såg nämligen en artikel om sex nya vapen som fäller mördaren, och blev intresserad. Det är precis den sortens information och vetande jag kan använda i mina manus, kanske till och med det jag skriver nu. Bland de nya vapnena finns bland annat lyssnande växter. Växter och chipspåsar kan förvandlas till visuella mikrofoner visar ny forskning från MIT i USA.
Vapen nummer två är bakterieprofiler. Varje människa har en unik sammansättning av bakterier i sitt könshår, och det kan användas som bevis i ett våldtäktsmål. De kan till och med få fram om det är en man eller kvinna.
Vapen nummer tre är en  ny teknik som kan slipa klädfibrer och få fram vart t.ex mördarens mask kommer från. Metoden har inte börjat användas av polisen, men de är på gång.
Vapen nummer fyra är möjligheten att använda apparna (vad annars i dessa tekniknördartider) som finns i telefonen som hjälp för att dokumentera offrets sista timmar.
Vapen nummer fem är satelliter.
Slutligen är det vapen nummer sex, fingeravtryck som avslöjar vad brottslingen tagit för mediciner och vad hen ätit, hur gammal hen är och kön.

Mm, minsann...tack för den infon. Den kan jag apselut använda i mina manus.
Hittade även tidningen Allt om vetenskap som skrev om hjärnan. Detta fantastiska instrument för att bygga vidare vår värld, alternativt rasera den.

Jag har börjat gå igenom mitt manus HAT och en gnutta KÄRLEK igen, och börjar på sidan ett, funderar, gnuggar geniknölarna tills de ömmar, för att hitta det speciella i alla scener, fånga mystiken och tragiken utan att skriva läsarna på näsan.

Igår fick jag svar från regissören och producenten jag samarbetar med och försöker nu hitta ytterligare vinklar att lägga in i det manuset. Hemligt, hemligt...
Superkul att få ett bollplank.

Igår hittade jag alla pågående manus och blev förvånad hur mycket jag skrivit. Det är putsning, omskrivning med mera som måste göras på de andra manusen, men historien är klar. Om ett förlag vill anta mitt manus är det säkert guld om det finns ett färdigt filmmanus och några andra bokmanus i byrålådan och väntar.

Idag måste jag hjälpa Peter på övervåningen. Vi ska isolera ett luftningsrör som sticker upp ur huset och släpper vattendroppar just nu. Det är ju minus tio ute och varmt inne.
Vi pratade med en snickare som ska komma och hjälpa till. Äntligen. Det har varit ett riktigt helvetesgöra att skaka fram en snickare. I slutet på förra året hade vi själva massor att göra pga ROT-bidragets neddragning. Folk vaknade till liv i slutet av december och ville ha taken gjorda på studs. Jag ville ha en snickare, men det var tji.
Nåja, ungarna hoppar av glädje nu när de insett att de faktiskt ska få ett varsitt rum. De har tröttnat rejält på att dela rum.

Nä, nu ska jag ta reda på en massa gardiner jag köpt och inte tog reda på igår. Istället tittade vi på en nattfilm med Michael Nyqvist i huvudrollen. Den heter Min så kallade pappa. Som vanligt så briljerar Micke med en suverän rolltolkning. Jag får för övrigt vibbar från tiden när min farmor tappade minnet och förvandlades från mystant till främling. Det gör ont att se.
En elak förkylning jobbar på att invadera mig, men skjuts tillbaka av envist intag av passionsfrukt, vitlök i massor och vitaminbrus.
Peter har varit sjuk länge, men nu kryst på sig.
Razzzel har hämtat sig efter senaste operationen och ska in sista gången på torsdag nästa vecka. Gissa om han jublar? Han har varit fantastiskt duktig.

Duktig ja...tv-spelandet har blivit förflyttat till helger enbart. Spelen på mobilen är borttagna och vi jobbar på att få bort spelberoendet som famnat Razmus framför allt. Skrämmande att se. Lilleman hakade på alltför snabbt när Raz galopperade in i en annan värld, gång på gång. Inte för att jag inte förstår anledningen. Det är kanongrafik på spelen och med alternativet läsa läxa och så vidare är det lätt att fly in i en annan värld som ungarna lätt gör. De med ADHD är värst enligt vad jag läst.
Nu gäller det att vi föräldrar sätter stopp. Vi ska även ta upp mobilstopp i skolan. Föräldrarna skriker rätt ut när jag tar upp det. Undrar varför. Ungarna går inte ut och leker längre. De sitter inne och spelar. De som är ensamma, blir ännu ensammare, och de som inte har mobil får det extremt tråkigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar