Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



Min trädgård 2012



MIN TRÄDGÅRD

Hej!
Välkommen till vår trädgård
Jag försöker att inte ta bort det vilda som mer och mer kommer till oss och förskönar den.
På den här sidan skall jag försöka att dokumentera min trädgård som jag skapat med hjälp av köpta växter, ärvda växter och vilda växter. Jag tuktar så lite som möjligt och skulle helst av allt vilja låta gräsmattan växa och bilda en härlig sommaräng av vildingar som jag kallar dem.
Läs mina inlägg om trädgård under kategorin Trädgård

Våra kära grannar får nog många glada skratt när de ser oss springa runt, runt med gräsklipparen i vida cirklar för att inte klippa bort alla vilda blommor som hittat till vår stora härliga gräsmatta.


Så här såg vår tomt ut när du kom fram till oss sommartid. Innan ombyggnaden.

Om vi fortsätter vägen fram ser du tomten ur ett annat perspektiv
Och till slut kommer vi till landet där jag har mitt lilla barnhem för växter som jag låter små trädskott som jag snott från skogen, och blomfrön jag tagit från vilda växter gro. Här samlas de i en härlig röra och tama som vilda får besök av humlor och fjärilar. I år har jag satt magnumpotatisar som jag hoppas skall mätta våra hungriga magar i höst. Morötternas gröna blast äts nästan upp av grönskan runt dem, med Målla och maskrosor i evigt samspel.
I slutet av frukträdgården där vi planterat hallon, och en underlig blandning av hallon och björnbär råder just nu stor aktivitet, men det återkommer jag till senare.
Fruktträdgården består av urgamla äppelträd, och ett päronträd med frukter som ingen vill äta. Rosa bondpioner som tråkigt nog bara blommar en kort tid för att sedan bara visa gröna kvistar. Grannen har vita pioner som doftar himmelskt och jag har som plan att köpa likadana nästa år.
Ett rönnbärsträd håller malen borta, och runt varje träd har jag planterat blommor som sedan av sig själv utökats med vildingar som trivs där. Luktärter finns i mängder över hela tomten, perenna som ettåriga.
Men vi börjar från yttersta kanten och arbetar oss inåt.
FRUKTTRÄDGÅRDEN
På förra årets höstrea fyndade jag den här häcken. Den växer snällt utan att vattnas alltför ofta är grön och fin.
Ståtliga rosor av sorten Queen of Elizabeth planterades längs tomtgränsen, men envetna rådjur äter upp de vackra blommorna som knappt hinner säga hej innan de försvinner, och nu har jag flyttat dem till häcken som går på framsidan mot vägen.
 
Hallonen som jag efter konstens alla regler tuktar ur börjar precis mogna och smakar himmelskt. Förra året skördade vi dem tre gånger, och gjorde saft som  försvann ned i törstiga barnamagar.
På bilden plockar Zabine de första hallonen som kommit, och blandar dem med smultronen jag härbärgerat vid krusbärsbuskarna.
Förra året köpte vi en buske som är en blandning av hallon och björnbär, men än så länge har vi inte sett ett enda bär.
Precis i ytterkanten av tomten har vi miljarders, miljarder av en liten lila blomma med det anspråkslösa namnet brunört. Den är en av mina absoluta favoriter och  tillåts ta över hur mycket den vill av gräsmattan. Stora lila sjok täcker just nu marken och jag ligger ofta med ansiktet tätt intill för att njuta av anblicken av denna lilla sak.
Jag har en faiblesse för krusbär och köpte direkt vi flyttade in här två stycken buskar med Hinnonen röda krusbär. De är mycket goda och används både till saft och paj. I år fick jag två till av min snälla kille, och satte dem med de andra. Ett buskage med gröna krusbär fanns här när vi flyttade in. Då stod de prydligt uppställda på rad, men jag ändrade snabbt till att forma dem till ett stickigt buskage. jag gillar det där lite vilda inte så uppställda, perfekta.
Svartvinbären som fanns här fick tyvärr grävas upp eftersom de år efter år fick problem med knöliga blad och insektsangrepp.
Rhodorendon som var nästan lika hög som huset och stod framför ingången blev vi tvingad att stympa och flytta när vi dränerade. Sorgen var stor och jag hade små förhoppningar om att få den att överleva…men den gjorde det, och nu växer den pö om pö. Till sällskap köpte vi två till småpluttar som är i andra färger. Det blir en mycket vacker buske så småningom som kommer att blända de förbipasserande på vägen.
Vid sidan av den har vild gulvial vuxit upp, också den en av mina stora favoriter.
Nedanför björken får gulvialen växa hur brett den vill, och gör det också. Till sällskap har den kråkvicker som glatt slår följe med sin släkting.
Våra amerikanska blåbär har blivit illa tilltygade i vinter, och verkar inte ge ett enda bär i år. Tyvärr är de stora blåa jättebären bara en skön syn för ögat, smaken är lite vattnig och svag.
Zabine och Hampuz sitter ofta i gungan som fästs i äppelträdet där en klematis fått sitt bo.
Runt trädet har jag satt en träram som jag sedan fyllt med alla möjliga växter som jag hittat på tomten och i skogen. Under klematisen hittar du smultron, lupiner och en underlig söt liten växt som knappt syns. Fåglarna som sitter i trädet ser till att nya sorter oavbrutet hittar till den lilla tunna ringen av växtglädje och det är lika roligt varje sommar att se vad som tittar upp ur den svarta jorden.
Runt nästa växer sommarmalvor som spridit sig lite här och var på tomten, och lupiner som tyvärr slutat blomma.
På bilden ser du mitt lilla barnhem för växter. Här får träd och buskar som jag hittar ute i parker och skogar komma upp i lugn och ro, och körsbärskärnor gro. Några hängbjörkar borta på Ica-butikens parkering gav mig några frön som resulterat i små skott. Hasselbusken vars blad jag älskar finns i flera exemplar, redo att sättas ut på öppna platser fyllda av sol. Peters syster gav mig några ynkepynk till plantor som hon påstod skall bli vackra stockrosor, så nu får vi se om det stämmer. De växer som ogräs och liknar små minitallrikar av nerver.
Vår höga blodhassel har ynglat av sig mitt i vårt land med marktäckare, men skall också flyttas när jag hittat en smart plats till den.
I år har jag till och med planterat morötter och sallad. Tomatplantan är inköpt som den är, men skrek av smärta när jag placerade den i full sol, och fick då ett litet solskydd. Potatisen börjar snart blomma och Spikklubban som förra året hipp som happ dök upp i vårt land gav frön som jag nu fått att gro. Den är mycket giftig, men jag ville så gärna testa. 
Jordgubbsplantor planterar jag i princip överallt för att barnen lätt skall kunna ta sig ett bär när de känner för det. Tanken finns att skapa en jordgubbstunna, men tiden har inte räckt till, och nu är det försent.
Potatislandet är fyllt av olika vilda blommor som älskar att jag vattnar dem ofta, och snällt bjuder på sig själv.
Förgätmigejen är en mycket villig aktris som lätt tar över helt om man inte stoppar henne. Men visst är hon söt den lilla?
Försöken att inrätta Akljor i lila, vitt och rosa med sina systrar fransig vallmo som självsår sig till att stå i raka fina rader går åt skogen varje år när den röda vallmon spretar upp ur jorden precis där den vill, och drar med sig sina fränder. Aklejorna fanns från början på baksidan, och flyttades av mig, sedan kom det fler och fler. Mest mörka, men emellanåt en rosa nyans. Den randiga Vallmon är underbart vacker och heter på engelska Burgundy hills. På höstarna klär jag tyg över de fröfyllda kapslarna för att sedan samla in dem när de torkat.
Den vanliga vallmon har också hittat hit.
Peter byggde en vägg som mina stora härliga växter kan luta sig mot, och nu väntar vi spänt på att riddarsporrarna skall ta över löjtnanthjärtats plats i vårt land och kaprifolplantan som från början bara var lika lång som mitt lillfinger slingrar nu sig mot både öst och väst. På bortre sidan mot fruktträdgården har jag planterat luktärter som skall få sprida väldoft och perenna rosenvialer som sträcker sig mot himlen.
Runt stenen har jag planterat Aklejor, Krolliljor i rosa och vitt, Prästkragar, jordgubbar, Pense och Flox bland annat. Naturligtvis har jag pusslat in ett litet pågående träd i landet, och hoppas att det kommer att trivas i röran. Fjärilarna slåss med humlorna om nektarn från dem, och en och annan insekt kikar in här.
Våra flygande vänner är av skiftande slag och färger, men alla är lika välkomna.
En vackert gul citronfjäril smakar på de vackra blommorna vi har utanför källaringången.
Luktgräsfjärilarna gillar örterna som spritt sig lite överallt i landen.
Vinbärsfuks heter den här lustiga fjärilen som gillar Buddlejan bäst av allt.
Och kungen av fjärilar Amiral, stor och vacker som drar blickarna till sig.
En och annan groda och padda hälsar på för att bäras iväg till baksidan av huset där skogen börjar.
Ja det var vår fruktträdgård det, sedan kommer vi till:
Barnens trädgård där det är fullt tillåtet att sparka fotboll, eller busa runt i studsmattan. 
Rosenvial blandas friskt med andra klängande växter
Runt den stora gräsmattan har vi planterat en häck som består av alla möjliga växter.
Buxbom och Hägg som jag hittat i dikeskanten på väg till skolan.
Hasselbusken delar plats med vresrosen, gyllingen och lupinerna.
Små blåklockor växer tillsammans med rödklöver mellan röda och vita Ölandstokar.
Vårt mörklila syrenträd delade sig plötsligt i två delar och fylldes av vitt spinn. Vi kapade ned eländet och lät ättlingarna få fritt tillträde till marken istället.
Skotten med rosenhallon som jag knyckte hos systeryster förra året växer snällt för att förhoppningsvis bilda tvåmetersbuskar.
Stora stenar är upplagda i en stor ring för att barnen skall kunna leka på dem, och lupiner blandas med luktärter och vilda blommor av alla de varianter.
Runt lilla trädet med välsmakande päron växer jordgubbar, borstnejlikor och luktärter.

Under det växer teveronika och omöjliggör gräsklippning.

Underbara väldoftande vitklöver täcker tidvis gräsmattan
Vitklöveröar gör att vi får köra i kringelikrokar med gräsklipparen.
Rödklövern växer frodigt bredvid brunört och vitklöver.
Det gamla plommonträdet som knappt gav någon frukt fick stryka på foten för ett nytt skott taget från Mamma och pappas tomt. Av det gamla trädet gjorde vi en snygg blompiedestal som Peter knäckte till plåtar åt, och det nya får bo tätt intill det gamla.
Vid infarten står en ståtlig blodhassel och två andra små buskar som en gång var meterhöga. Den vita syrenen får bana väg och kommer så sakteliga att bilda en mur mot infartsvägen.
Mitt lilla skötebarn honungsros står tryggt mellan hasseln och syrenen och bidar sin tid. Stackaren har blivit flyttad tre gånger på några år på grund av uppgrävning av tomten, och har nu äntligen fått ett perfekt ställe att expandera på.
Runt den gamla lampan som knappt fungerar vintertid har jag planterat Rosenvial, Humle och den underbart vackra rosen Flammentanz.

 
Framför dem har jag placerat lila Aster mm
Här har det blivit en miss i naturen. Det är en ljuslila dvärgsyren som har fått både små och stora blad.
Längst upp mot huset har vi planterat massor av marktäckare för tusentals kronor, och en och annan vilding som jag hittat på baksidan.
The Fairy är en tacksam och väldoftande ros som växer både uppåt och utåt och därför passar perfekt som marktäckare.
Lammöronen har tillfälligt besök av mitt stora hatobjekt just nu…geting. Jag bara väntar på att någon av barnen eller hundarna skall bli stungna, men peppar, peppar…
Den här citrondoftande växten har jag planterat som långa ormar i landet.
Mot Peters egenhändigt byggda veranda har vi planterat blåa och gröna vindruvor som så småningom skall täcka den i sällskap av luktärtor som doftar himmelskt.
Den lila Buddlejan älskas av fjärilar och är inköpt för att jag vill locka de små underbara varelserna till trädgården. Tyvärr måste jag säga att den luktar riktigt, riktigt pyton, och håller mig långt ifrån den.
Detta är mitt lilla sorgebarn som trots omvårdnad vägrar att ens veckla ut ett enda blad. Magnolian är nog död tyvärr, men jag väntar stoiskt på att hon skall vakna upp och förgylla mitt liv med sina vackra blommor. Just nu är fotot på lappen det enda som är blommigt.
Den här Schersminen bodde framför gäststugan och var lika hög som den när vi kom hit, men hon var halvdöd och blommade bara till hälften. Under stort besvär grävde jag upp henne och sköljde av rötterna för att kapa dem, sedan kappade jag hela härligheten jämns med backen och lyfte upp den i skottkärran. Tungt så in i bängen, men med hjälp av Peter baxade vi henne till det speciella stället vi vikt för henne. Hon överlevde och når nu starx över metern över backen. Men bara två stycken vita väldoftande blommor orkade vår kära producera innan tiden tog dem och förvandlade dem till jord.
Så har vi kommit till baksidan:
Det här är vresrosornas paradis där vita, rosa och ljusrosa plantor samsas och får växa som de vill. Körsbärsplantan som blygt kikar upp får fortsätta växa och så småningom bli ett träd. Granen som står i skogskanten tänker vi kapa ned för att den barrar så förskräckligt och på nolltid fyller vårt tak med sitt avskräde.
Den här lilla plantan är mitt lilla alldeles speciella hjärtegull. När vi hyrde hus i min hemtrakt Hälsingland i några år växte den på vår tomt, och tur som är hittade jag en likadan i pappas skog. Det är Olvon och på den sitter en liten spinnare av obestämbar sort.  Jag tycker bladen är så vansinnigt vackra och vill så gärna att den skall växa hos oss.
Bakom den gamla soffan växer två sorters kaprifol i ljuv samklang med Humle. Barnen sitter ofta och filosoferar här.
Med några få steg till är vi uppe i skogsbrynet, och vår tomtgräns är snart nådd, men här uppe har jag också små skyddslingar som jag månar extra om.
Ett lärkträd som minner om min barndomstid på vår alldeles egna sommarö Bockholmen.
Den här lilla växten sköt plötsligt upp bland blåbär och lingonris, och eftersom jag tycker om formen på bladen försöker jag få barnen att inte köra över den med cyklar och traktorer. vilket inte är helt lätt när den ligger jämte lekparken.
Det här är barnens lekplats som sakta men säkert skall få koja, uppbyggnad till den bautastora rutschkanan som grannen gav oss, och gungor i massor.
Båten skall förhoppningsvis komma i sjön iallafall nästa år, men ni ser ju själva vad mycket jobb det krävs innan. Puh!
Nu har jag inte mer att visa, men hoppas att ni haft en skön tur i vårt härliga paradis här I undersköna Grödinge.
ha det gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar