25 april 2011

TEMA Ett stöd

Med den smala ledstången som stöd, och en fladdrande lykta i handen smög Erdalia nedför trasiga trappsteg, rädd att bli sedd av någon av de andra i nunneorden. Hon kunde känna blodet rinna mellan benen och lyste med lyktan där hon gått, men såg inga spår efter sin gärning.
Det lilla barnet gnydde i hennes famn, och letade girigt efter hennes bröst, drog med små händer i de vita sjoken som dolde det ovetande om vad som väntade.

När Erdalia kommit ned till jordgången lyfte hon upp lyktan för att rekognosera den välvda stengången som gick mellan munkarnas och nunnornas hus. Åh om hon ändå inte hade fallit till föga för Tomas lockelse den där kvällen. Då skulle det som nu skedde aldrig behövt hända.

4 kommentarer:

  1. Vet inte om jag vill veta vad hon tänker göra. Tror faktiskt gud skulle förlåta henne.

    SvaraRadera
  2. som en blixt från klar himmel, bra inledning

    SvaraRadera
  3. Ja spännande öppning, din fantasi slår det mesta i skräck och morbiditet.
    Glad Påsk

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...