Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 januari 2012

55403 ord-265401 tecken skrivna på manuset Hat och en gnutta kärlek-matvägran-HSP-karaktär

Det börjar likna bok banne mig, och en mycket vidrig sådan.

Inatt skrev jag tills klockan var två. Flowet mötte mig vid nio, och höll i sig hela natten. Benjamin berättade för mig vad som hände efter att han rymt från fosterhemmet, och tillsammans grät vi åt människors ondska.
Charlie är tyst fortfarande, ypper små korta meningar om det som finns i hennes minne.
Den hemlige gästen är just hemlig, och det är endast läsaren som får hela historien presenterad som kan lägga ihop pusselbitarna och förstår vad som händer i kulisserna.

Idag är Lilleman hemma, hostar och snorar, men är sprallig ändå. Zabine låter nästan likadant, men har ännu inte trillat dit lika mycket. Förresten skulle hon aldrig stanna hemma. Ikväll ska hon på pyjamasparty med en massa tjejkompisar, och sova över. Det vill Zabine inte missa för allt smör i Småland.

Vi pratar allvar med Razmus igen. Igår fick jag ett till samtal från en frustrerad lärare. Han gjorde inte som de sade, och skrek att han skulle spränga skolan, ljudade och höll på. Helt enkelt störde lektionen och sökte uppmärksamhet på alla vis som finns.
Jag funderar på BUP, men vet nog vad orsaken till utbrotten är:
Razmus äter inget. Vår son är en matvägrare, och vill bara stoppa in pannkaka, köttbullar, blodpudding, bacon med pasta och falukorv i munnen. ALLT annat dissar han, och har gjort sedan tvåårsåldern.
I skolan finns det några allergiker som inte tål mjöl, och det gör att vi inte kan skicka med Razzel mackor. Idag lade jag ned en banan, men tvivlar på att han äter den.
Vad gör jag? Vi är ganska trötta på det här tjafset vid bordet varje dag. Allt blir så laddat.
Som tur är verkar de andra inte lida av samma sak.
En läkare vi pratade med sade att matvägrandet kan ha att göra med att han blev sondad som nyfödd. Sådana barn kan ha det svårt med ätandet när de blir äldre.

 Häromdagen såg jag en dokumentär om en tjej som bara åt pommes, och hade gjort det i SJUTTON år! De försökte lära henne äta annat, men misslyckades. Orsaken till matvägran låg i en händelse som hon haft som treåring:
Den lilla flickan var magsjuk, spydde upp maten, men fick ny. Spydde, fick ny. Jag tror att du förstår vart jag vill komma. Istället för att låta den lilla vara lite hungrig och långsamt bygga upp magen igen när den lugnat sig, gav de henne mat som hon gång på gång spydde upp. Naturligtvis associerade hon mat till illamående, och har gjort sedan de där dagarna.

Jag är själv ingen storätare, och mycket kräsen när det gäller både mat och dryck. Vin dricker jag aldrig, inte heller öl och whisky. Det smakar illa, punkt. Kaffe likaså.
Matmässigt har jag breddat mig från att alltid ha ätit viltkött, till att inmundiga både kyckling och faktiskt lite fisk.
Läste för ett tag sedan om HSP (highly sensitive person), och kände igen många saker från både mig själv och min älskade dotter. Både hon och jag är konstnärligt lagda med den där speciella förmågan att skapa sångtexter på några sekunder, och se detaljer i det stora. Om Zabine ser en blomma, ser hon inte det yttre utan kronbladens rundning, bladens taggar och bladnerverna, sådant som en vanlig människa ofta missar. 
Som liten kunde jag sitta flera timmar och studera en fjäril som suger nektar, och förundras över magin att kunna flyga samtidigt som jag längtade efter att få följa de svarta tunna spröten med fingret. Känna på vingarnas ludna yta.
En HSP-karaktär ser ofta det lilla i det stora, detaljer som för vissa ter sig osynliga.
Det jag vill komma till är att en HSP även har extrastor känslighet i smaklökarna. Maten smakar inte alls gott ibland. För mig är många smaker vidriga, däribland fisk och vin. Jag mår faktiskt illa då jag äter fisk.

Det blev ett långt inlägg idag, men nu ska jag gå in på Skrivpuff och checka dagens tema.

Ha det gott


1 kommentar:

  1. Intressant att höra om dina och barnens mat(o)vanor.
    En sak jag noterat med mina barn, är deras utveckling av sina smaklökar vartefter de växer.
    Runt 9-11-årsåldern är de som mest utvecklade och den mesta maten smakar för "starkt".
    Min Sheriff är där just nu, helst äter han "vitmat", dvs pasta, vitt bröd och sådant som är relativt smaklöst.
    Falukorv och makaroner är favoriträtten!
    Trist tycker jag - men det går över.
    Utan kaffe skulle jag få huvudvärk, lax och sill tillhör favoriterna för mig och vin dricker jag gärna.
    Tänk så olika men ändå lika vi kan vara! :)
    Kram

    SvaraRadera