30 april 2012

Sten i huvudet

Storasyster blir arg och kastar sten
Jag håller en lektion för barnaskaran i vad som händer om man slår på skallen,och illustrerar det hela med hjälp av ett ägg
Det blev kladdigt

Hunddressyr

Att äga en liten valp är underbart, men om du kollar på blocket ser du snart att alla inte orkar med de där lite halvjobbiga första månaderna då valpen ska bli rumsren, lära sig att sova själv(tänk på att djur i sängen ökar risken att få fästingar.
Sedan kommer man till det här med dressyr
Många och långa är de eder som skriks över täkterna när hundskrället ränner iväg Efter andra hundar, en lågflygande fågel och människor,eller...varför inte bilar, cyklar och annat
haHa där står ägaren med ett tomt koppel
Det enda som hjälper är att räkna sakta till tio och gå efter
När väl det här läget är överstökat har du en trogen vän som aldrig sviker

Vinterkläder ut-sommarkläder in

Igår tog jag itu med att rensa ur förrådet och sedan ta in sommarkläder till oss och barnen. Det var enormt kaos där ute, och jag kunde knappt ta mig in i det 14 kvadratmeter stora förrådet som är en gammal byggbod som grannen ratat.

Efter en hel dags bökande ligger nu alla urväxta kläder i storleksmärkta kartonger, och skor likaså.
Inne i vardagsrummet har jag en hel hög med ikea-kassar fyllda med sommarskor, klänningar, shorts och annat som hör sommaren till. Nu återstår bara att hänga in allt i garderober och byråer.

Frukosten är avklarad och barnen cyklar runt utanför med sina nya fina cyklar som de fått av sin farmor och hennes gubbe. Lyckan är fullständig.
Solen lyser, och jag har lovat att gå ut på långpromenad med hundarna.

Ha en härlig dag
Kram

TEMA Yrsel

"All denna aktivitet ger mig yrsel", sa bonnmoran och tog sig stånkande in i ladan där de nyss lagt in hö. Med fötterna tryckte hon ned de bångstyriga stråna som för bara några dagar sedan stått tätt intill varandra med huvudet riktat mot solen.
Bonnmoran stannade och iakttog dammet som virvlade upp, förenade sig med solpelarna som smet in mellan ladans timmerstockar.
"Vi har det allt bra vi", sa dottern som kom in genom dörren. "Vem får både ett motionspass och bastu samtidigt?" Hon knöt fast en mångfärgad sjal över håret.
"Vad menar du?"
"Vi får massor av motion då vi trycker ned höet, och det är varmt som en bastu härinne."
Bonnmoran skrattade och fortsatte gå runt, runt i en evig cirkel, för att med jämna mellanrum öppna vattenflaskan och ta några klunkar. "Glöm inte att vi får en lektion i biologi också."
Nu var det dotterns tur att se konfunderad ut. "Vad menar du med att säga så?"
"Hur många svalbon har du hittat idag? Och hur många råttbon? För att inte tala om alla spindlar du får närkontakt med", sa bonnmoran och stannade upp, placerade händerna i sidorna och satte sig med ett hopp i höet. 
Dottern följde skrattande hennes exempel. "Jag älskar det här livet. Visst är det slitigt ibland, men i det stora hela tycker jag att det är det bästa jag vet."
Bonden tittade in genom dörren. "Nu damer är det fikapaus, sedan tar vi traktorn ned till badet och sköljer av oss."

De hoppade ut i solskenet en efter en, och satte sig på filten där bonden dukat upp kaffe med bullar och kakor.



29 april 2012

TEMA Smyga

Jag stängde dörren snabbt efter maken, och låste alla tre låsen i samma ordning som alltid. Det var viktigt att det andra låstes när jag räknat till fem, och det sista när jag räknat till tio. Blev det fel fick jag göra om det från början.
Jag hade smygit med det i många år nu. Patrik anade inte vad som pågick, och hade aldrig ifrågasatt att jag ville vara själv i badrummet på kvällarna. Det enda han sagt var att jag skulle stänga av kranen, och inte låta det rinna hela tiden.
Ofta sov han när jag lade mig, och såg aldrig hur jag tog av och satte på mig strumporna. Tre gånger på ena foten, och tre på andra. Även det under tiden som jag räknade.

Idag kunde jag inte förmå mig till att gå utanför dörren. Deras ansikten skrämde mig. Det kändes som om de tog ett stryptag på mig bara genom att möta min blick. De kunde omöjligt se vem jag var på utsidan, så pass frisk var jag, men när de stötte till mig i vimlet ville jag slå och skrika, skydda min integritet och gömma mig.

Jag stängde dörren till toaletten och låste den med två varv. Fler gick inte, jag hade försökt. 
Tabletterna stod längst bak i skåpet, och såg ut som en burk bafucin men innehöll något helt annat. Min kropp motarbetade mig på alla sätt, men det här var ett beslut jag, bara jag skulle ta.
Min hand darrade då jag vred upp locket och tog upp de tio färgade tabletterna. Med hjälp av ett glas vatten svalde jag dem, en efter en.

Choklad-begär-crawings

Tänk att något så banalt som chokladfrosseri kan gå i arv så brutalt.
Min mormor hade alltid en stor Marabou mjölkchoklad hemma. Alltid.
Min mamma är likdan, och ibland har vi pratat om det där. Att något så enkelt kan vara så urbota gott.
Det räcker med en reklamfilm för choklad så sätter begäret igång. Jag vill ha-NU
I vår kyl finns det också choklad, och tyvärr går det rätt mycket när jag skapar manus. Det och glass.
Hm...jag får nog ränna ut i skogen och springa när förkylningen lagt sig. Det börjar bli lite trångt i byxorna.

Kim Kimselius verkar vara en lika stor älskare av choklad och skriver om det i sitt blogginlägg idag. Att man faktiskt kan gå ned i vikt genom att frossa i varan.

Jag har försökt att äta andra sorter, men det är kört. Finns det ingen Marabou så struntar jag helt enkelt i att äta något.
En enda gång har jag ätit något annat. Det var i Thailand. Jag och Peter luffade där i en månad, och jag blev oförhappandes gravid, och fick grova crawings efter choklad. Den var bitter och säkert nittiofem procent kakao, men...det var choklad.

Vi brukar göra kladdkaka med hälften så mycket socker, och faktiskt...ungarna älskar den, och ärligt talat...jag med. Det är inte många dagar den där stackars kakan får finnas till i Östlund/Meijers residens. Slurp så har den försvunnit ned i små barnamagar.

Usch, nu blev jag sugen på både choklad och kladdkaka. Det är cirka sju kilometer till närmsta affär, så chokladen får jag skippa, men kladdkaka...det ska vi göra.

Ha det gott
Kram

Maratonskrivpass-sexscener-redigering-skrivprocess-tips

Igår vände jag ju rabatterna och planterade en sjujäkla massa frön. Så jag var väldigt nöjd på kvällen när jag och Lilleman låg och tittade på Turtles på film.

Efter lite stök lade min lilla prins sig och sov klockan sju, och jag satte mig vid datorn och skrev på manuset.
Timmarna gick, och klockan tolv hade jag en kort break för att äta ett mellis, sedan fortsatte jag med skrivandet, och skrev en rätt hot sexscen som säkert lär gå till historien som en av de mest udda men romantiska någon läst. Eller vad vet jag? Det kanske är sådant som sker i fängelset? När det inte finns varken tid eller plats att göra annorlunda.
Skriver jag kryptiskt? Jo du vänta bara när du får läsa den själv. Jag vill inte avslöja något ännu.

I och med att jag hann med sexscenen, så är byggeriet klart, och när klockan passerat strax över fyra slog jag ihop datorn, extremt nöjd med att ha hunnit redigera manuset till vissa delar.
Cirkus 100 000 tecken slutar det på.

Idag ska jag skriva dagens puff, sedan ut och leka med Lilleman som fortfarande springer omkring i pyjamas "bara för att den är så skön, mamma"
Ungar...

I natt startade processen med att skriva nästa manus, och jag drömde om första scenerna. I det manuset är jag drottning...dvs den som vet allt om vad som hände, och kan referera till dagboken som följde mig troget under alla åren.
Det är i den boken jag kommer att berätta om allt som hände bakom kulisserna då jag fick missfall på missfall, strulade med karlar som var svävande om vad de ville, och tråcklade med mammor som inte alls höll med i mina livsbeslut.

Nog om det. Tills vidare håller jag fokus på hat och en gnutta kärlek och mina karaktärer Benjamin seriemördaren, och Charlie, författarinnan med en traumatisk barndom som resulterade i ensamhet.
Vad kan de månne ha gemensamt?

Min heshet och luftrörskatarr håller i sig så jag kan tyvärr varken bjuda dig på en novell med min ljuva stämma, eller spela in manuset för att själv lyssna på vad som känns rätt och fel i texten.
För så gör jag då jag redigerar. Spelar in vartenda ord, och lägger mig på soffan för att lyssna.
Då brukar jag höra felen. Det som inte harmonierar med örat, och får mig att le igenkännande eller bli tårögd. Helt enkelt det som berör på något vis.
Det är många vändningar i manuset, men också stillhet och ro.

Nä, nu är det dags för ett kort skrivpass igen. Det riktigt kliar i fingrarna att börja, och jag är ytterst noga med att spara över till hårddisken ifall, ifall att datorn beslutar sig för att kajka ihop då jag skapar scener.

Ha det gott
Kramar

28 april 2012

Ensam-bara skriva och pussas-manusskrivande

Igår tog jag en skrivfri dag
Jo, jag bestämde mig tvärt att bara kika lite på Tradera på dagen, och umgås med ungar och karl på kvällen. Jag tittade till och med på Lets dance vilket jag aldrig gör annars.

När Peter kom hem målade vi så kallad lockläckt till huset, och alla i familjen var med. Lilla Hampuz var röd från skorna till håret, och fick bada efteråt.

Framåt nattkröken när Peter somnat i soffan kikade jag in på min hemsida och såg att jag alldeles missat att publicera mina skrivpuffar från i år. Nu finns de där, har t.o.m en egen sida.

Kapitel1:s novelltävling är klar och jag hamnade vid femtonde plats eller så. Novellen ska nu ändras lite och sedan läggas ut på min hemsida.
Jag hinner egentligen inte skriva några tävlingsnoveller, men kan samtidigt inte låta bli.

Idag klev jag upp fem, tog ut hundarna, fixade frukost och vinkade hejdå till Peter, Zabine och Razmus som ska åka till Furusund och hälsa på farmor.
Det innebär att jag och Lilleman som har luftrörskatarr är hemma ensamma ett helt dygn. Jippi!
Alldeles nyss kom jag in från trädgården där jag vänt ned alla löv i landet, och snart ska plantera blommor.
I år skippar jag potatisodling och jordgubbar. Det ska bara bli blommor. Mina stora favoriter är bortsnejlikor, så det bli säkert flera rader med sådana.

Nu leker Lilleman med bilar, och jag ska skriva det sista på manuset som ju inte fixades igår.

Ha en underbar helg
Kram

TEMA Uppvakta

I samma sekund som jag såg fågeln i kikarsiktet, och placerade fingret på avtryckaren fladdrade två citronfjärilar förbi. De dansade i luften, flög uppåt och nedåt, och i cirklar. Rörelsen tog hela min uppmärksamhet, och när jag tittade i siktet igen var fågeln borta.

Så här var det ofta. Ibland funderade jag på om djuren hade en överenskommelse sinsemellan för att klara sig från att bli dödade. Det kanske var vi som var den svaga i länken? Vi människor trodde att med vapnen kom makten, men till syvende och sist så var det samarbetet som gjorde att man överlevde.

Efter massor av år hade vi inte kommit längre än att vi använde kläder, och bosatte oss i stora hus, så långt från varandra som det gick, medan djuren fortfarande var "nakna" som naturen skapade dem, och bodde tätt ihop. Vem var smartast?

Under tiden jag funderade på detta tuggade jag på ett grässtrå som stod vilset ute i skogen. På det kom en myra gående.
Jag tänkte först skaka grässtrået så att den ramlade av, men besinnade mig och sänkte strået till marken där myran helskinnad klev av.
Stärkt i min tro att vi var den svaga länken beslöt jag mig för att sälja vapnen jag ägde, och bli en bättre människa. Från och med nu skulle jag värna om allt runt mig, istället för att förstöra.

När jag gick hemåt över åkrarna som bonden precis hade tröskat såg jag två fjärilar dansa framför mig. Det såg nästan ut som en glädjedans.


27 april 2012

TEMA Förvarning

Smällen kom utan förvarning, slog ut elen i huset, och förpassade oss till andra sidan trädgården.
Jag hade aldrig varit med om något liknande. Petish ryckte på axlarna och satte sig i bilen, torkade svärtan ur ansiktet och stängde dörren.
Genom fönstret såg jag henne ta upp en av serietidningarna Pa hade gett oss i present, och lugnt läsa.

Mitt inre var i kaos
Var fanns mamma och pappa? Var skulle jag börja leta?
En man kom springande från grannhuset. Skjortan han bar fladdrade över den stora magen, och fötterna var bara. Jag hörde att han skrek något, men inte vad, och steg in genom det som en gång varit en dörr.
Det ringde fortfarande i mina öron efter smällen, och jag hörde svagt att mannen ropade nej på det underliga språk som numera tillhörde min familj.

Petish hade öppnat dörren såg jag, och de gestikulerade vilt mot varandra. Mannen tog ett hårt tag i Petish hår, och drog ut henne ur bilen, sedan sprang han mot mig vilt viftande med armarna. "Gå inte in", skrek han och högg tag i min hand sekunden innan jag landat med foten på andra sidan av den numera trasiga tröskeln.
"Låt soldaterna ta hand om det där. Det kan finnas fler bomber", sa han och drog oss ut mot trädgården, placerade mig i en av stolarna och Petish i en annan. "Sitt nu här och bara vänta."
"Mina föräldrar...", sa jag gråtande. "De är därinne", fortsatte jag och försökte resa mig upp.
"Sätt dig ned igen. Du blöder", sa mannen och slet sönder skjortan i smala remsor.
"Vi fick ingen förvarning den här gången", mumlade Petish. "Ingenting."

Sol i hjärta sol i sinne

Det är en strålande vacker dag och kanske,kanske jag får ihop manusets sista detaljer idag
Nu är barnen avlämnade och bilen tuffar hemåt genom snirkliga vägar där tranor, gäss och hökar visar upp sig
Ha en härlig dag
Kram

26 april 2012

Arbete pågår-sjuka människor-räkenskaper

Idag har arbetet med manuset fungerat galant.
Jag har bara några få scener kvar, sedan har jag fått ihop det.
När jag skrev slutscenen grät jag. Ha, ha...underligt när jag skriver det själv, men...förhoppningsvis är det fler än jag som tycker det är sorgligt.

Nu ikväll åt vi flankstek, något jag aldrig gjort förut, och aldrig kommer att göra igen. Det var så otroligt mastigt att jag nästan mådde illa efteråt.

Jag och Lilleman är sjuka igen, han hostar illa och jag har fått luftrörskatarr för sjuttioelfte gången.
Rösten har försvunnit successivt under dagen, och jag kunde inte spela in mig själv läsande de nya kapitlen som jag brukar, och inte heller läsa saga för ungarna ikväll.
Åh vad jag hatar att vara sjuk. Kroppen orkar inte med det tempot jag vill att den ska hålla, sackar av och beter sig allmänt fånigt. Går och lägger sig mycket tidigare än jag vill och så vidare.

Tur som är så kan hjärnan jobba vidare i sömnen, och skapar nya idee´r.

Nu ska jag skriva räkningar, sedan dyka in i manuset igen.
Ha en god kväll
Kram

TEMA Släktskap

Frida och Steffie gick hand i hand mot grindarna, och såg hur zooskötarna torkade sig över ansiktet. Dagen hade varit het, och glassen i kiosken var slutsåld.

Plötsligt stannade Steffie och vände tvärt om. "Kom. Skynda dig", viskade hon och kröp in under en buske med små elaka taggar, och vita blommor. "Skynda dig."
Frida frågade inte mer utan följde hennes befallning och lade sig bredvid. 
Tysta låg de och tittade på när Zoo:t stängde, och alla grindar låstes.
"Är du helt galen?", sa Frida. "Mamma kommer att mörda mig."
Steffie tryckte ned hennes huvud då en vakt passerade busken, och släppte det inte förrän kusten var klar.
"Steffie? Varför?" Frida försökte krypa fram, men hade fastnat i busken med håret. Det gjorde ont, och tårarna rann. "Hjälp mig då."

Efter lite trasslande var hon fri, och de kröp fram från sitt gömställe.
Steffie tog Fridas hand i sin, och de smög fram mot buren med gorillor. "Jag har alltid velat träffa de här utan att en massa människor ska stå bredvid. Se hur de gör liksom."
"Vadå gör? Vad menar du? frågade Frida och huttrade. "Usch det är kallt. Jag är inte klädd för att vara ute så här sent."

Mörkret låg som en mantel över Zoo:t och det hördes tjatter från aporna och morrande från djungelkatterna. När en elefant trumpetade hoppade båda flickorna högt, men skrattade då de förstod vem det var.
Utanför gorillaburen var det ännu mörkare, och det låga stängslet som skulle hålla bort klåfingriga barn verkade högre än innan allt släcktes. 
Frida såg siluetten av den stora svarta hanen avteckna sig, och flämtade till då Steffie satte upp foten på stängslet och klättrade över. "Vad gör du? Är du inte riktigt klok? Stanna här."
Steffie hyssjade henne fnittrande. "Jag kan väl inte hälsa på det där avståndet heller. Jag tänker träffa honom öga mot öga." Hon ställde sig vid gallret och slog försiktigt med nageln mot de tjocka gallerstängerna. "Kom då vännen. Hallå...lilla apan. Kom då."

Det tog max två sekunder för hanen att tillryggalägga den korta sträckan från väggen till framsidan. Han kastade sig mot gallret och skrek högt. Så högt att flickorna var tvungna att hålla för öronen.
När Frida såg gorillans hand gripa tag i gallret och skaka det skrek hon på hjälp, men tystades av Steffies svettiga hand.

Hanen gick fram mot Steffie, satte sig på rumpan och kliade sig i nacken. En stark doft slog mot dem, och Frida nös.

Steffie blev modigare och sträckte in handen för att klappa honom på huvudet. 
Frida hann aldrig stoppa henne, och kände hur hjärtat hoppade upp i halsen när hon såg vad väninnan gjorde. Tungan satt fast i gommen, och läpparna var torra och spruckna.

De mörkbruna stora ögonen vandrade från Frida till Steffie, från Frida till Steffie om och om igen. Tills han plötsligt vände om och sprang in i buren igen.
Frida var sjöblöt av svett och skakade.

"Urcoolt, eller hur?" sa Steffie och höll fram sin hand mot henne. "Jag ska aldrig glömma det här. Han kände säkert vår släktskap och tyckte det var lika häftigt som jag. Pälsen var alldeles mjuk."

"Hur ska vi komma ut då?" frågade Frida gråtande. "Hur ska vi komma ut.?"
Som svar på hennes fråga  lystes buren upp och två vakter syntes. "Vad gör ni här? Det är förbjudet att vara på Zoo:t nattetid. Fattar inte ni ungar någonting? Gorillorna är livsfarliga. kan slita av er armen som ingenting. Jäkla ungar. Jag ringer polisen så får de ta hand om er."

En liten stund senare låg Frida i sin säng. Upplevelsen hade varit skrämmande, men samtidigt mäktig. Steffie hade klappat en Gorilla. En livs levande gorilla, tänkte hon och somnade.

25 april 2012

Sex?hm...inte så lätt alla gånger.

Sex...ja du...det där med sex är lite kymigt...
Idag har jag fått ihop alla sista scener, men har sexscenen kvar. det är nästan så att jag måste förföra Peter för att komma i rätt stämning, men jag tror inte det är så populärt om jag lämnar sängen med jämna mellanrum för att skriva ned alla tankar och ideer som poppar upp mitt i. Ha, ha

Så istället får jag fantisera och lägga till, fundera och fundera lite till.

Under tiden jag skriver det här pratar Peter om stenläggning, och på teven är det reklam för Boxer tevekanaler.

Ska du följa med på skrivmingel förresten?
Ann Ljungberg ska ha ett den 15 maj i Stockholm, och förhoppningsvis blir det ett hundratal, kanske fler som kommer.
Jag var på förra minglet och hade supertrevligt.

Nä du nu ska jag krypa in i mitt lilla kontor och skriva sexscenen, eller i alla fall försöka.
H aen go kväll.
Kram

Sex-sömn-rockn roll

Gårdagen blev underlig
Som i en dimma av händelser gick jag runt och försökte hålla mig vaken efter nattens eskapader
Valparna ligger nu säkra och omhuldade hos Zilla, men min skalle gav upp klockan nio igår, och nockade mig totalt tills tre i morse då jag mörbultad steg upp ur den hårda soffan och förpassade mig till sängen.
Är innerligt glad att det blev bara tre småttingar, inte sex. Det är inte lätt att ha dem när de blivit några veckor gamla. Ha, ha...nä då är det verkligen operation stök och bök.
Men söta är de.

Några timmar senare ringde klockan obarmhärtigt och jag segade mig upp från en sömn som närmast liknade medvetslöst läge.
För en gång skull drömde jag ingenting, i alla fall inget jag minns.
Annars liknar mina nätter en evigt gående film, med olika berättelser som väver sig in i varandra.
Har alltid varit så, och för många år sedan skev jag ned dem på papper.

Efter lite rock´n roll har jag skjutsat ungarna till sina respektive klasser och sedan tuffat hemåt och tackat nej till ett jobb som var ideellt, men som jag ändå väldigt gärna ville ha.
Dessutom har jag fått mejl från min hemorts skrivarförening Lokatten. Vi har skrivit en antologi med noveller, och jag har tre exemplar att hämta i Söderhamn.
Min familj bor kvar där, så jag lämnade över ansvaret för hämtningen till mamma. 
Boken heter I Lokattens spår och innehåller noveller med Hälsingetema.
Det ska bli underbart att få den i min hand, och den 1 juni ska jag till Söderhamn och träffa medlemmarna för första gången. Då är det bokbord i stan.

Nu har jag kollat mejl, och svarat på en del, så nu stänger jag igen några timmar och skriver på manuset.
Fåglarna kvittrar utanför och solen vilar på en klarblå himmel.

Ha en underbar dag
Kram

TEMA Sällskap

Två och två gick de mot skogen
En del hand i hand
Ensam stod jag kvar vid bryggan
Med änderna som enda sällskap

Skulle jag någonsin hitta en vän?
Få en enda kamrat vid min sida
Som jag kunde tissla och tassla med på lektionerna
Springa kapp med ute på skolgården

Två och två kom de tillbaka
En del hand i hand
Ensam stod jag vid bryggan
Matade änderna med bröd

24 april 2012

Tre nya liv har hittat hit

Zilla har jobbat hela morgonen och nu äntligen kommer de ut
Söta eller hur?
Vänta en vecka eller två så blir de toksöta

Valpar på gång

Inatt hann jag knappt lägga mig förrän Zilla ropade på mig och ville ha sällskap
Hon hiade och var extrakelig
Det var helt enkelt dags att valpa
Nu har jag tillbringat natten på golvet, skickat barnen till skolan med en granne, och får strax se resultatet av nattens vedermödor då Zilla föder
Bild kommer

Tema intuition

Redan innan han klev innanför dörren kände jag doften av hans aftershave
När dörren slog igen visste jag vad som var på färde och drog ned armarna på tröjan så att jag skulle kunna torka bort blodet
Jag anade inte vad som skulle ske, jag visste, hade sett det framför mig flera dagar, men ändå stannat kvar i huset, väntat på det oundvikliga

23 april 2012

TEMA Lockrop, kallsup och motivation

Råkall morgon med silver på vattenytan
Lockrop från grodorna glider över kärret som doftar gammal mossa och smakar jord
Jag sätter ned mina fötter i det svarta kalla
Letar motivation att stanna kvar där jag är

En uggla som kommer svepande över himlen ger besked
Ho-ho-ho-hoppa
Ekorren som sitter på en tallgren precis intill mig tjattrar ilsket när några kråkor flaxar ovanför den
De har siktat in sig på nötterna jag lade på stubben med så många årsringar att jag inte orkade räkna dem.

Jag fryser om tårna
Känner huden knottras
blundar
Och hoppar

Råkall morgon med silver på vattenytan
Jag sjunker, ser fiskar och känner dyig botten 
Kämpar för att stanna
Men vill ha luft
Nu
Spränger vattenytan med min kropp


Kryckor-Shutter Island-manusfrenesi

Vaknade fem av en underlig dröm som jag inte minns nu.
Lade mig på mitt söta öra och somnade om, men blev väckt av valpen.
Ut med hundar, upp med mycket trötta barn (de var på kalas igår) och dukade för frukost.
Iväg till skola och dagis. Hampuz börjar få den där krupphostan igen, och jag funderade på att ha honom hemma, men blev nedröstad av Peter som ansåg att jag klemade med Lilleman. Hm...

Peter åkte till vårdcentralen med sitt onda knä, så risken är väl att han kommer att gå på kryckor ett tag. Som plåtslagare går han ju mycket på knä, och utsätter dem på så vis för extra påfrestning.

Efter ett kort stopp vid dagiset rusade jag till bilen och åkte till Willy´s för att handla mat, sedan ilade jag tillbaka och gick till veterinären med kissemisssen och tog bort stygnen och tratten över huvudet.
Gissa om Zally var lycklig?
In i bilen igen och gasen i botten hemåt där Zilla inte hade fått valpar ännu. Nu rultar hon fram som en stor rund, vit boll med fyra ben.

Ut med vovvarna och Zally bakom huset. Tog en snabbpromenad och sedan hem för att skriva.
Jag jobbade inatt med det här slutet, men insåg att jag måste vara klar i huvudet när jag sätter ihop det, och tittade istället på Shutter Island.
Har du sett den filmen?
Allvarligt talat somnade vi efter ungefär halva filmen, och vaknade inte förrän nästa film började.
Frågan är om filmen var seg, eller om vi var trötta?
Beställde rum till oss på vandrarhemmet i Göteborg under Bokmässan .
Vi ska stå i egenutgivarnas monter och kränga böcker då, så Peter får läsa in sig på min bok PAPPERSSKÄRVOR tills dess. Hittills har han inte läst en rad.

Nä nu ska jag skrivpuffa, sedan skriva.
Morsning
Kram

22 april 2012

Sex-Skogshuggare-författare-mysteriumet löst

Hejsan
Igår slet vi med att elda upp grenarna från den höööööga tallen vår granne sågade ned i veckan.
Resultatet blev massor av ved, en brasa som räckte hela dagen, och träningsvärk i rumpa och lår.

Det är underbart att jobba ute tycker jag, och doften av nysågad tall låg som en dimma över vår tomt.

På kvällen plockade vi nöjda ihop alla saker, drog ihop den sista askan som fortfarande glödde, och gick in för att bada alla barn.
Eftersom vi än så länge inte har badkar badar jag och barnen i en murbalja, och mängden varmvatten är begränsad, så vi badade en och en i samma vatten. Ålderdomligt? Javisst...men vad göra? Köket och badrummet är inte prioritering ett.
När det var dags för mig att tränga mig ned i baljan hade vattnet kallnat rejält. En snabbvask, sedan upp och tyllade in mig i filtar och barn.

Hampuz låg i mitt knä och halvsov medan Zabine lutade sig mot min axel från andra sidan. Det är kärlek med stort K.

När vi lagt barnen tittade vi på film, sedan gick jag in i mitt krypin för att leta rätt på ett kapitel jag vet att jag skrivit, men inte hittar. Det var bland annat en viktig sexscen i det.

Mysteriet löste sig då jag tittade i filmmanuset. Det var i filmmanuset jag skrivit det jag syftar på. jag drog en lång suck av lättnad, och fnulade på det här med vilken dag kapitlet utspelar sig och i vilken miljö.

Klockan två var jag slut...i hela kroppen. Rumpan ömmade och nacken värkte. Likaså händer och knän.

Idag vaknade...nä fel...väcktes jag av Zenta klockan tio i sex. "Jag vill inte gå upp ännu...snälla?" sa jag men möttes av ännu mera skäll.

Ut med hundarna i pyjamas och storstövlar, trött så att ögonen värkte, sedan sängen igen.
Tio minuter senare kommer Razzel. "Mamma, jag vill inte sova mer. Mamma..."
Det var bara att ge upp och glida ned mellan barnen som parkerat sig i soffan. Och jodå, jag somnade i en underligt hopkrupen ställning med huvudet bakom rumpan på Zabine, och vaknade inte förrän Peter hojtade att det var frukost.
Det är jobbigt att vara skogshuggare.

Nu har jag hämtat Razmus hos en kompis, och väntar på att Peter och Hampuz ska komma hem. De har langat skräp som samlats efter bygget. 

När vi ätit är det dags för pass två av husbyggeriet. Vi ska panela huset.
Ha en bra dag
Kram

20 april 2012

TEMA Något mjukt




Den lilla kattungen lade sig bekvämt tillrätta mellan benen på pojken, och kurrade ljudligt, tryckte in klorna i hans ben.
Benjamin klappade frånvarande den mjuka pälsen medan han iakttog mamman som borstade sitt långa röda hår. Ibland tillät hon honom att göra det, och han lindade ofta in sig i den härliga, blänkande massan av rött som doftade sommaräng.
Idag var en av de där dagarna då hon skärmade av sig från honom, inte lät någon eller något störa henne.
Med långsamma drag tog hon sig mödosamt från toppen till slutet av länkarna, tycktes drömma med öppna ögon.

När hon inte mötte hans blick vaknade han från den transliknande känslan och såg djuret mellan benen. Äcklades av det mjuka behagliga, ville skapa en vägg av smärta.
Kattungen hann inte reagera.
Med kloliknande hand tryckte Benjamin ihop ungens strupe, och vred huvudet två varv.
Då det var klart slängde han djuret på golvet och lämnade rummet med stampande steg.


Eventuellt ett utdrag ur min kommande bok Hat och en gnutta kärlek

Ge ut en bok själv-egenutgivarna hjälper dig



Är du en av de där som har en dröm att ge ut en bok och envist skickar in manuset till än det ena än det andra bokförlaget?
Sitter du på din kammare och plitar ihop sida efter sida medan livet pågår som vanligt utanför fönstret.
Har du drömmar om att en dag se ditt ansikte i en bokhandel sida vid sida med din bok?

Jodå många är vi som drömmer om det här, men få får chansen att visa upp sin skapelse, det de kämpat så mycket med, rivit sitt hår och nästan förstört sin relation för. Drömmar är härliga, men måste då och då förverkligas för att inte knäcka den som har dem.

Jag var en av de där som skrev en bok, och skickade den till förlag för att bli refuserad gång på gång.
Självbiografin Tre änglar och tre mirakel ansågs tillhöra en alltför smal nisch, men fick hejapårop från flera håll.
Nu har jag inte sådär överdrivet med tålamod att vänta på saker, så jag nosade upp ett print-on-demand förlag och tryckte upp den själv.
Sedan var det det här med marknadsföring...hm...hur gör man?
Om igen Googlade jag och fick massor av tips. Tips som jag sedan skrev ned på min hemsida.
Några enkla tips är att trycka upp några hundra och ställa sig på ICA-parkeringen och sälja dem för hundra spänn styck.
Ett annat är att besöka Vistaprint som tillhandahåller både visitkort, klisterdekaler och framför allt magnetskyltar där du tryckt upp bild på boken och din sajtadress.


Hur det gick?
Boken säljs sådär, men har fått en kompis i hyllan som består av novell- och diktsamlingen Pappersskärvor som fått inte mindre än åtta kanonrecensioner och finns i bokhandeln nära dig, men naturligtvis också hos nätbokhandlarna.

Men numera finns något som inte fanns då jag klurade på det här: 
En förening som heter Egenutgivarna där du för tvåhundra kronor blir medlem i en skara med kvinnor som gett ut sina egna böcker och vet exakt hur det går till. En guldgruva av erfarenhet som kan hjälpa just dig att bli den där som sitter i bokhandeln och signerar en bok med ditt namn på.


För att lära mig förmedla filmen jag ser över datorn då jag skriver min noveller, dikter och böcker gick jag Manuspiloternas filmmanusförfattarlinje som dels är gratis, men också ligger nära mig. 
Där träffade jag lärare som passionerat lärde oss allt de kan och lite till, och jag fick just det där extra jag suktat efter. 
Via tavlan och rösten tog läraren oss till möjligheternas kammare, drev ut alla negativa tankar och fick mig och de andra att vilja förmedla, beröra och förföra med hjälp av bilder och ord.

Idag jobbar jag med ett nytt projekt som heter Hat och en gnutta kärlek. Det ska förhoppningsvis bli både en film och en bok, men det är svårt att hitta någon som vill göra film med en rudis som mig. Det är mycket pengar som ska ut.
Undrar du något, så hör av dig via facebook där jag finns i mitt namn Anitha Östlund
Ha det

19 april 2012

Jobberbjudande-struliga Iphones

God kväll
Idag gick det inte riktigt som jag ville på några sätt.
Lilleman ville inte till dagis, men godtog att jag lämnade honom då vi var där.

Efteråt åkte jag till kommunkontoret och lämnade inkomstförsäkring, sedan åkte vi hem, jag och min hund Chicco.

Eftersom min Iphone slutat att gå ut på nätet googlade jag på det och frågade även på facebook hur man gör.
Efter några timmars trixande hade jag löst problemet med hjälp av skrivarvänner och en tjejs inlägg på nätet. Man stänger helt enkelt av den, tar ut sim-kortet och väntar ca tio minuter.
Sedan i med attiraljerna, startar den, och voila är den som ny.

Idag sökte jag jobb via facebook. Egentligen borde jag väl tänkt på det för länge sedan, men...
Nåväl, det tog inte lång stund innan det första mejlet dammade in:
Ett erbjudande om att bli kulturskribent, dock ideellt alltså obetalt, men en pinne i karriärstegen kanske. 
Några timmar senare kom nästa erbjudande, att vara spökskrivare...något som verkligen tilltalar mig och lätt skulle kunna bli min födokrok eftersom jag alltid varit så fascinerad av människoöden.

Nu har barnen lagts och jag ska in i manuset...jag ska det...NU

Adjöken 
Kramar

TEMA Städa

"Snälla, snälla rara dammtussar jag ber er...försvinn ur min åsyn, göm er under en mattkant eller nåt. Visa er inte här förrän jag har tid att ta itu med er." Katarina stod på golvet med vattnet rinnande runt kroppen, och en stor pöl bildades under henne. Håret spretade åt alla håll, och mascaran från igår hade smetats ut under ögonen.

De små går ulliga tottarna tittade på varandra och log. "Skulle de göra det? Försvinna? Lämna det här underbara huset där de kunde gömma sig då den stora drakdammsugaren kom fram. Åh nej, inte en chans. De tog varandra i handen och dansade runt i den lilla skärvan av sol som smugit sig in genom fönstret. Snurrade runt, runt tills katten i huset hoppade på dem med ett högt jamande.

Kattan hade länge velat fånga de där mystiska väsena som smög omkring utan ben i huset. Hon var både fascinerad och skrämd av dem.

I en enad attack befriade dammtussarna som hunnit undan sina vänner. De borrade sig in i kattans nos och öron, skickade små illande strån in i de tunna ögonspeglarna.
Fräsande släppte hon sitt byte och sprang snabbt iväg till sin säng. 

Katarina trodde inte sina ögon, och lade sig på mage för att se bättre.

Tussarna gled sakta ihop till en enda stor tuss, och tog sats...

Hon hann aldrig fatta vad som hände, men ena sekunden låg Katarina på mage på köksgolvet med en mängd grå runda dammtussar för att i andra sekunden befinna sig invävd av grå äcklig smuts fylld av allehanda mystiska ingredienser.

En efter en gled de ned i strupen och kvävde henne.

Jobbsökande-podcast-app till iphonen

Internet fortsätter sega, och gör så att allt jag vill göra tar dubbelt så lång tid.

Igår, eller rättare sagt inatt satt jag med min hemsida tills ett igen. 
Men nu tror jag det ser bra ut, några smådetaljer återstår. Det förbannade internetet lade ju av i slutet, och förstörde en massa jobb jag gjort och inte hunnit spara.

Försöker lära mig hur man gör en app till Iphonen för att via den sälja mina noveller till människor som åker till jobbet mm
Det jag tänker göra annorlunda än t.ex Novellix, är att jag tänker läsa in novellerna. En varje dag är det tänkt.

Klurar på hur jag ska göra det hela, och hamnade igår på en författarkollegas briljanta förslag att använda podcastsändning.
Någon som har erfarenhet av det?
Dela gärna med dig var du kan. Jag är totalt rudis på det, och dammsuger nätet efter information.

Jobbar också på en affisch som jag ska sätta upp lite varstans om Dogwalking, rensa rabatter, handla, och flera saker till som jag kan anlitas för.
Det är nästan löjligt att jag går arbetslös när någon säkert behöver min hjälp.
Jag är både teknisk och kan skriva, städa, och säkert mycket annat. Undrar hur många pensionärer som sitter ensamma hemma och funderar på livet. Kanske till och med längtar ut på en promenad, men inte har något sällskap. Jag trivs med att umgås med äldre. De har ofta mycket spännande saker att berätta, och jag älskar att höra om hur det var förr.

Jodå, jag vill helst skriva, men verkligheten är en annan...det är bara att inse fakta. Peter går på knäna av trötthet. Han lägger plåt hela dagarna, renoverar på kvällarna, och ska också vara en närvarande pappa. Det är ingen enkel ekvation vill jag lova.

Igår satte han och grannen in en massa nya fönster, både på över och undervåning. 
På dagen kom en annan granne och hjälpte oss ha ned en lååååååång tall som varit oroande nära att välta över vårt hus när stormarna dragit över Näs. 
Nu har jag sparat en bit att ställa min fågelstuga på i vinter, så inte rådjuren ska kunna tippa den och äta upp fågelmaten.
Att det dessutom blev väldigt ljust på vår veranda är inget minus. Solen kommer att ösa sitt innehåll över oss i sommar.
Jag intervjuade honom efteråt varför han just blev arborist, och svaret var "Det bara blev så, men jag älskar det."
Härlig gubbe som jag babblade en hel del med.

Idag hade jag problem med Lilleman som om igen blir slagen på skolan. Han skrek och grät, ville vara hemma med mig.
Personalen är underrättad, och ska prata med barnen som gjort det. 
Jag ger dem en chans för Lilleman älskar att vara där, och har hittat två likasinnade själar.
MEN om det fortsätter tänker jag stega in på rektorns kontor och prata allvar med honom.

Nu sitter jag i bilen och väntar på att skatteverket ska öppna så jag kan lämna in en inkomstlapp från både mig och Peter. De vill ju Gud bevars ha en ny igen. Ha, ha...min inkomst har sjunkit ännu mer, och snart...blir det väl inget kvar.

Igår hittade jag ett jobb förresten...grannbyns cafe söker personal, så jag skickade mitt CV.
På kvällen berättade Peter att de tydligen inte har så bra avans, och verkar ha ekonomitrubbel, så...nja...det låter lite vanskligt att börja där.
Förresten har jag inte ens fått något svar. Oftast uteblir dem ju helt.

Solen skiner, men kylan håller Tumba i ett iskallt grepp. Vantarna som jag plockade undan förrförra veckan har åkt fram igen, men däcken på bilen skiftade jag igår.
I morse var det isfläckar på vägbanan, men jag körde lugnt.

Ha en underbar dag, och som sagt har du ett jobb eller vet något om podcast eller appar till Iphone får du gärna höra av dig.
Kram

18 april 2012

TEMA Uthärda

"Du har vunnit en laserbehandling hos oss och jag skulle vilja bestämma ett datum för behandlingen", sa kvinnan som ringde.
Jag kände mig som ett levande frågetecken, och grubblade febrilt på om jag skickat in till någon tävling eller så, men det var tomt. "Laserbehandling?" sa jag försiktigt. "Du har nog ringt fel", lade jag till och väntade på att hon skulle be om ursäkt och lägga på luren.
"Nej, du heter väl Anitha Östlund?"
"Jo", sa jag och kände hur ett vagt minne om en sajt som lottade ut en provbehandling.
"Värdet på behandlingen är 30 000, och enda kravet är att vi får filma dig", sa kvinnan
Jag satte mig ned på sängen, och flämtade. "30 000? Det är ju en förmögenhet. Tack så hemskt mycket. Men...vad innebär behandlingen? Vad ska ni göra?", sa jag och lyssnade intensivt när hon berättade att de skulle använda en pulslaser, och att effekten inte skulle synas direkt.
"Kan du imorgon?" frågade hon, och jag hörde en penna raspa. "Annars får du vänta tre veckor tills nästa gäng elever kommer."
"Jag fixar det. Vilken tid?, sa jag och funderade några mikrosekunder på att säga nej. Varför utsätta sig för smärta om man inte behöver? 
"Kom på morgonen när vi öppnar. Hittar du?"
"Allvarligt talat har jag ingen aning om var ni ligger. Gör det ont?" frågade jag och skrev laserbehandling kl.9.00 på ett anteckningsblock.
"Nja, det känns, sticker till i huden, men det går snabbt över, och du blir ju rynkfri", sa hon. "Då syns vi imorgon då? Hejdå."

Dagen efter gick jag ned till Gamla stan för att kliva in på en flashig skönhetssalong där stora före och efterbilder blickade ned på mig från väggarna. På bordet låg pärmar där de visade hur man karvade bort näsor, bröst och en hel del andra saker. 
Några kvinnor i övre medelåldern kom in i rummet, välsminkade och snyggt klädda.
Plötsligt kom en vitklädd kvinna in och ropade upp mig.

Inne i rummet jag togs till hängde en stor maskin över en smal bädd som jag anvisades till.
"Har du gjort sådant här förut?" frågade en av de vitklädda männen som hade ovanligt slät hy för att vara så gammal som han verkade. "Är du rädd för smärta?"
Jag skakade på huvudet, och log mot kvinnan som trädde på mig en underlig plastmössa.
"Okej, är ni beredda? Ta nu det lugnt så går det här bra. Börjar du först?" sa han till kvinnan.

Och jo, det gjorde ont. Så ont att tårarna rann. Jag uthärdade behandlingen under tystnad, och led i hopp om att få den släta hyn som jag sett i reklambladen där ute. Ont, ont, ont...
Efter en halvtimmes intensiva hetpulser i ansiktet var de klar, och jag fick resa mig, och gå hem.
Resultatet? Ingen större skillnad, så jag är glad att det var gratis.

Dgaboksinlägg 18 april

Det är kallt i huset när jag vaknar strax före sex. Zenta gnäller och vill ut, så det är bara att masa sig upp och gå ut i skogen bakom vårt hus.
Det knakar en bit ovanför oss, och jag blir lite osäker. Jag har sett spår från vildsvin och vill helst inte konfronteras med dem.

Inne igen dukar jag och väcker barnen.
Det är segt idag...värre än Karlssons klister. Zabine drar täcket över huvudet och säger grinigt, "Jag är trött, låt mig sova", varvid jag drar av henne täcket och informerar fröken Tröttmössa att hon kanske ska lägga sig tidigare ikväll.
Lilleman är inte bättre. Han ligger i vårt sovrum, nedbäddad med slutna ögon som han vägrar att öppna.

En halvtimme senare har jag fått upp samtliga ur sängarna, utfodrat dem och borstat tänderna.

Chicco får följa med i bilen och jag laddar för att åka till Botkyrka kommun med barnomsorgspapperen och våra inkomstuppgifter. (Lustigt nog vill de ha dem igen...)
Men livet sätter käppar i hjulet, eller rättare sagt magen.

Det är bara att åka hem igen. Magsjukan Peter hade häromdagen har invaderat mig med. Dock en lindrigare variant. Äckligt är det hur om helst.

Nu ska jag kolla på jobb, sedan skriva på manuset som inte fick någon påfyllning inatt för att jag istället skrev fakturor åt Peter.

Idag ska jag fixa Peters hemsida, sedan skriva åt mig själv.

Det har inte kommit några valpar, och jag börjar allvarligt fundera på om inte Zilla gått i tommerna som vi kallar det hemma i Hälsingland.

Ha en härlig dag
Kram

17 april 2012

Kattvisning-hemsidesuppdatering-dorunner

Lämnade ungarna 
Gick med katten till veterinären och kollade såret. Hon sa att det såg fint ut.
Hem i strålande solsken för att äntligen gå in på nätet via min gamla pc och uppdatera min hemsida.
La in en massa nya noveller och dikter, samt gjorde om förstasidan lite.

Det tog nästan hela dagen att fixa det, och nu ikväll ska jag uppdatera Peters hemsida.
Han har ju gjort en massa jobb sedan sist jag var in där, eller rättare sagt kunde komma in där.
Tyvärr fungerar inte hemsidan att justera med Macdatorn.

En tragedi jag bevittnar på nära håll tar ganska mycket av mina tankar just nu, och blockerar flödet i hjärnan. Än en gång blir jag varse att det kan hända saker fort ibland. Hemska saker. Sådant man aldrig trott skulle hända. 

Nu ikväll har jag skrivit fakturor och skrivit inlägg om serviceföretaget Dorunner som enligt min mening inte beter sig speciellt schysst mot sina kunder.
Du hittar inlägget här: 
http://www.driva-eget.se/forum/fakturaskojarna/forslag-pa-hur-de-ska-stoppas/dorunnerseriost-eller-bedrageri-las-och-bedom

Jodå jag är ARG...jättearg till och med, och när det händer då gäller det för den som bråkar med mig att huka. I morgon ska vi ta kontakt med en jurist för att undersöka om det är okej att bete sig så här.
Hur kan man ta betalt för något som inte finns?
Grrrr

Nu ska jag förpassa min breda ända till mitt krypin och jobba med manuset. Idag när jag diskade kom en massa idee´r till mig.

ha det gott
Kram

TEMA Åtgärd

Det fanns inget mer att säga
Vitt är vitt och svart svart
Mer behövde du inte veta
Sorgsen lade jag mig i sängen
drog täcket över huvudet och grät

16 april 2012

Skrivning till tidig gryning-bokmässan 2012

Inatt blev det en superlångt pass med manuset. Klockan tre lade jag mig i en härligt varm säng, uppvärmd av kissemissen.

Helt plötsligt har jag nu fått en deadline på manuset.
Oberoende av hur Kabusa tar emot manuset så ska jag och mina vänner i föreningen Egenutgivarna stå i en monter på mässan och prata för våra böcker. I dagarna tre.
Om inte Kabusa svarar snabbt och sätter igång processen att ge ut den, gör jag det själv.
En lektör ska titta på den, och jag syr just nu ihop alla hål så att inte spänningen ska läcka ur.

Testläsare ska användas, och intervjuas.

Brochyrer ska tryckas upp

Fotografier tas

Och mycket, mycket annat står på kartan.
Lägg därtill på en uppbyggnad av huset, renovering av gäststuga och roddning av barn samt idogt jobbsökande så ser du min tillvaro.

Dessutom hoppas jag hinna skriva om TRE ÄNGLAR till en roman där allt runtom exponeras.

Nu ska jag slå igen nätet och skriva igen.
Ha det gott
Kram

TEMA Avfärda

"Mamma..." Lisas röst var låg, lite försiktig.
Eva tittade snabbt på henne, och fortsatte sedan samtalet med väninnan. "Så Lena och Roffe har gift sig? Åh vad spännande det ska bli att träffa dem i sommar. För de kommer väl till sommarstället...som vanligt?"
Lisa drog Eva i ärmen och såg olycklig ut. "Mamma...jag måste bajsa."
"Mehmet och jag tänker åka utomlands några veckor. Bara han och jag...inga ungar, eller djur heller för den delen. Det ska bli så underbart att bara sola och bada hela dagarna. Jag har längtat..."
Lisas ögon är fulla av tårar och hon tittar i golvet. "Snälla mamma..."
Eva lutar sig fram mot bordet och viskar. "Jag ignorerar henne. Det är mer än tid för Lisa att klara sig själv. En treåring borde vara bättre än så här. Du anar inte vad jag fått stå ut med."
Lisa hulkar och lägger handen på Evas bara ben. "Mamma...jag kan inte hålla mig längre."
"Seså gumman, gå nu på toaletten själv. Du är en stor flicka."
"M...m...men jag vet inte..."
"Toalettpappret sitter precis framför dig, och du vet hur man gör. Seså marsch iväg."
Lisa stannar i dörröppningen till toaletten och studerar sin mamma en stund, sedan går hon in, tar sig mödosamt upp på toalettringen och tittar ned i trosorna som är fyllda av bajs. "Mamma? Kan du komma? Jag har bajsat på mig."
Eva skjuter bak stolen, och reser sig irriterat upp. "Du ser vad jag får stå ut med. Jag behöver verkligen semester. Du och jag kanske kunde..."
"Mamma hjälp", skriker Lisa och gråter ännu mer.
"Fundera på saken", sa Eva och gick motvilligt in till dottern. "Men Lisa, fy skäms. Vad har du gjort? Stora flickan."

Några minuter senare kom de ut genom dörren och hittade en lapp på bordet.
Förlåt Eva, men jag kan inte vara vän med dig längre. Det du gör mot din dotter är vidrigt. Jag orkar inte se på.

15 april 2012

Varför jag blev med barn igen, och igen och igen-TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL

Igår fick jag frågan:
"Varför skaffade du inte preventivmedel och adopterade barn istället för att utsätta dig för det du gjorde? Du visste ju att risken var stor att det blev samma sak?
Hon syftade på alla komplikationer som jag gick igenom då jag var gravid, och satte fingret på en sådan där känslig punkt som jag själv många gånger närmat mig.
Varför skippade jag inte alla planer på barn, eller...i alla fall nöjde mig då jag fått vår förste son? Han hade överlevt trots att han kom nästan två månader för tidigt, och inte var större än att han nådde från min hand till min armbåge. Ett litet pyre på 2350g, så liten att jag knappt vågade ta i honom.

Varför i all världen stod jag några månader senare med ett plus på graviditetstestet?

Jo jag trodde att jag som alla andra kvinnor kunde ha en sådan där underbar graviditet där man vankar som en anka under de sista månaderna och har lite småkrämpor.
Sedan ville jag ju så gärna ha ett syskon till vår älskade unge.
De tre missfallen innan skyfflade jag bort ur minnet.
 
Min lilla tjej orsakade stora plågor, och en kvinna som läste min bok TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL som handlar om det här, ansåg att min dotter aldrig någonsin skulle få läsa den. 
"Förstår du inte vilken stor börda du lägger på hennes axlar om du visar det här? Hon kommer att digna av skuld över att ha vållat dig, hennes mamma en så stor smärta, OCH inte att förglömma...nästan dödat dig."

Jo visst var vi nära att dö...båda två, men vi överlevde...kämpade oss tillbaka, i varsitt rum. Hon med sin pappa bredvid. Jag ensam i ett rum fullt av läkare som pratade över mitt huvud, desperata.

"Och varför, varför, varför blev du då gravid en tredje gång? Det var väl ändå onödigt?" sa hon och suckade. "Jag skulle nog stoppat vid den första graviditeten. Jag menar..." hon tystnade, och jag passade på att prata.
"Jag älskade att vara mamma. Njöt av varenda sekund, och tänkte inte på det här med att skydda mig, eller...jo...jag använde pessar, men...ibland så bestämmer sig Ödet för att gripa in. Vår lilla kille är ett oplanerat mirakel enligt läkarvetenskapen. Tillverkad då jag inte skulle blivit gravid, och sedan räddad ett antal gånger i magen, för att sparka sig ut två månader för tidigt."
"Och då höll du på att dö igen? Var det inte så?"
"Jo, då var det ytterst nära att Peter blivit ensamstående pappa till tre småbarn. Så nära att jag blev förbjuden att någonsin bli gravid igen."
"Och?" sa hon uppfodrande. "Blev du det igen? Du struntade i läkarnas råd tidigare så...?"
"Nu är Peter steriliserad", säger jag skrattande. Min kropp har också sagt ifrån.
"Om du visste allt du vet idag...skulle...skulle du göra om det?"
"Om jag fick barnen igen menar du? säger jag och ler. "Absolut."



Recension av Biutiful

Tänk dig att du lyssnar på ett stycke vacker klassisk musik. Lutar dig bekvämt tillbaka i en mysig fåtölj och bara njuter. Så var det att titta på filmen BIUTIFUL



Den börjar med två händer, för att sedan byta till en scen med en död uggla. En underlig fulsnygg, tyst man syns och jag vaggas till ro av lugnet.

Tänk dig sedan att någon kommer in i rummet och stör, lägger på dig massor av frågor och bekymmer som du anat, men inte vetat.
Där har du känslan halvvägs in i filmen
Mannen som förövrigt är en filur av stora mått och heter Javier Bardem spelar rollen galant.
Han är dödssjuk i cancer och vill hinna avsluta flera saker innan han dör.
De två barnen får inget veta, och ligger i farozonen för att bli illa behandlade av sin manodepressiva mamma då han inte längre finns. Mannens pappa har varit frånvarande hela hans liv, men får ändå en roll i det som död.
Jag grät...om och om igen, över det som hände runt om honom, och alla dessa känslor jag som publik kunde se utan att han sa ett ord.
Det som gör det hela mer skrämmande är att han kan se döda, och hjälper många som inte hunnit ta farväl av sin familj. En fin upplevelse i sig, men för honom måste det ha varit nästan absurt.
Tror aldrig att jag sett en film med så mycket tystnad, talande sådan. Regissören har verkligen visat istället för talat om.

Det var en stor filmupplevelse, och jag kommer att se den igen om några månader, bara för njutningen att se samspelet mellan de olika skådespelarna och regissören.

TEMA På låtsas

Han vet inte om att jag existerar
Har aldrig ens hälsat
Anar inte min tillgivenhet och enträgna önskan

Men inuti mitt huvud är det vi
Han och jag i evighet
Kära och galna
Inte på låtsas som nu
Då jag sitter ensam i min lägenhet och tittar på honom i en kikare

14 april 2012

Stövlar som läcker-jobb sökes

Barnen sitter i soffan på rad och tittar på teve när jag yrvaket kommer in i vardagsrummet för att ta ut hundarna. För en gång skull är de tysta, och mycket koncentrerade på det de gör.

Frukost, sedan är det full fart åt alla håll.
Jag skriver dagens skrivpuff och svär över nätet som svajar som attan. Vi får nog bita i det sura äpplet och be Telia koppla in fast internet igen. Nackdelen är att jag inte kan ta med mig datorn.
Letar desperat efter skribentjobb, men får inga svar av potentiella arbetsgivare, men många förslag och inbjudningar till att blogga gratis på deras sajt.
Det har till och med dykt upp en inbjudan att skriva filmmanus på en ny bok som kommer i höst. Mycket intressant att den är självbiografisk. Återstår att se hur det går med det. Naturligtvis är det sådant jag helst av allt vill jobba med yrket jag utbildat mig till, och passionerat håller på med på all ledig tid...men i dagsläget tar jag allt som ger pengar...
Läget börjar bli desperat.

Peter och jag panelar på huset i strålande solsken. marken är täckt av äcklig blötsnö som tränger in i mina gummistövlar som tydligen är trasiga. Min strumpa var dyngsur efter min lilla promenad i skogen.

Barnen öser på i hundranittio hela dagen, och avslutar dagen med godisorgie och film.
Nu har jag läst saga för dem, och ska sätta mig framför en film som heter BIUTIFUL och anses vara  mycket sevärd. Återkommer med recension senare.

När den är slut dyker jag in i manuset där jag just nu jobbar mycket med att tota ihop alla lösa ändar, och hitta det yttersta i alla kapitel. Det som berör och får läsaren att känna sig delaktig i det som händer.
Ett av lösenordet till det är gestaltning som jag pluggat rätt mycket på sistone.

I juni kommer Hälsingeskrivarna med en antologi som jag är med i. Då ska jag stå och kränga exemplar i min barndomsstad Söderhamn. Undrar hur många bekanta ansikten jag kommer att se? Söderhamn är en yttepyttestad där alla vet allt om alla.

Godnatt kära du

TEMA Slutsats

En myra gör ingen sommar
Lite sol tar inte bort kylan
Regnet blir inte varmare för att det är april
Och snön faller i stora sjok
Så jag behåller de varma kläderna på

Gryningsskrivare-snön faller-sören olsson-kim kimselius

Nog blev det skrivet igår alltid. Närmare bestämt tills klockan ramlade in på tre. Mitt flow gjorde att jag inte kunde lämna datorn, och inte heller ville.
Allt som allt är texten på 89 000 ord, men saknar flera olika scener som finns i synopsiset i kladd, det vill säga små scener som bara jag förstår.

Snön har fallit hela natten, och nu ligger sådan där äcklig blötsnö över hela backen.
Det är bara att ta fram vinterstövlarna igen.

Innan jag började skriva igår kväll lyssnade jag på en intervju med Sören Olsson som Ann Ljungberg gjorde på Skrivarprat. Jag kan inte länka dit för det är en kurs jag och många andra går. 
Kursen ger mig tips och råd om mitt skrivande, och har flera intervjuer med olika författare.
Det är väldigt intressant att lyssna på någon som redan lyckats få ut sina böcker, och Sören som skrivit böckerna om Sune bland annat har skrivit hundratrettio stycken hittills. 
En annan som jag lyssnar på och läser bloggen hos är Kim Kimselius som även hon skapar böcker på löpande band, historiska sådana. På ett roligt sätt lär sig barnen historia utan att läsa en massa tråkig statistik. Hon delar med sig av skrivtips och roliga samt nyttiga länkar.

Zilla har fortfarande inte fött valpar, och jag funderar på om hon gjort en luring, och inte alls är på tjocken. Återstår att se vad som händer idag.

Igår tittade vi på ett program om indien där de visade hur avloppen svämmade över och rann ut över staden. De pratade mest om staden Dahkar, men nämnde även andra. Som om det inte var nog med elände dämde folket igen floderna som ledde ut mot havet och stängde in det sjuka vattnet. 
Många blev då sjuka, och staden Dahkar har i dagsläget 13 miljoner invånare. Fatta läget...
Jag fastnade, och Peter med, så vi åt kvällsmat framför teven för en gång skull. Kändes lite underligt att vräka i sig mat när de framför oss svälte.

Nu sitter barnen och tittar på morgonteve medan jag skriver dagens puff. 
Peter klev upp, tittade ut genom fönstret, suckade djupt och lade sig igen.
Vi skulle jobbat idag med panelen, men det här vädret stoppar oss.

Nu min kära läsare är det dags för frukost, sedan ska Razmus läsa för oss, och efter det tänker jag skriva på manuset. Alla trådarna knyts nu ihop på ett förhoppningsvis snyggt vis som tilltalar den som läser.

Ha en härlig dag.
Kram

13 april 2012

Internet sucks-manuset växer-katten har tröttnat och jag med

Fuck, fuck, fuck tänker jag då mitt mobila internet kajkar för typ hundraelfte gången idag. Det är tji i helsike att surfa eller över huvud taget besöka några sidor.
Nog är det fredagen den trettonde alltid.


Hela dagen tillbringar jag med att roa barn, skriva manus, diska och en massa annat.
Med jämna mellanrum testar jag att kika in på internet, men möts av 0.00
Stor ide att ha skiten när den inte fungerar.

Zally sliter av sig sin tratt och slickar nästan bort stygnen, men jag kommer på henne och stoppar kattskrället innan det är riktigt kört. Det hade kunnat gått illa. Hon är ju uppsprättad på magen och risken finns att hon förblöder om stygnen går upp, eller ännu värre att innehållet i magen trillar ut. Bläh!

Bonusdotter ett är utbytt mot en annan, jämnårig med Razmus. Barnen busar medan jag försöker tänka...
Du fattar hur det går va? Inte alls...

På eftermiddagen nästan framåt kvällningen kommer jag äntligen in på nätet, och letar upp allt jag hittar om vikingar...kvinnliga sådana som det skrivs om...ha, ha...vilket skämt. Det är inte många som finns i litteraturen. Min kvinna som är en sägen dessutom hittar jag inte en rad om. Jag behöver till att börja med ett namn och exakt när hon levde.
Det här är så spännande att jag vibrerar av lust att påbörja researchen allvarligare.
Tänker ta kontakt med artikelförfattaren och via det nysta vidare.

Nu har vi ätit mat, sövt barn och pratat lite.
Dags att stänga igen öronen och öppna sinnet för att skriva manus.


Karaktärerna bestämmer skeenden inte jag

Inatt satt jag och jobbade med manuset som är på en hel massa sidor i dagsläget.
Det är ju nästan ett helt liv som ska in mellan pärmarna, så jag hoppas inte läsaren bangar boken för det.

Zally återhämtar sig från operationen, och ögonen ser gladare ut. Antar att det gör väldigt ont att bli snuvad på både livmoder och äggstockar som hon blivit. Och det är en hel massa stygn som gjorts på hennes mage.

Nu ska Chicco iväg och snörpas. Det är dags att vovven pensioneras. Nio års trogen tjänst, och ex antal valpar senare ska han steriliseras och bara njuta av livet efteråt.
Intressant att se om han slutar skvätta inne.

Lilla Zabine är glittrande glad och hoppar och skuttar medan hon sjunger de ena efter den andra slagdängan. Razzel sitter framför datorn och spelar, och Hampuz leker med lego.

Jag har kollat mejlen, facebook och skrivit dagens skrivpuff

Nu är det dags att packa ihop och kliva in i min privata sfär för att fortsätta mitt skrivande som för länge sedan tagits över av karaktärerna i boken.

Ha en underbar dag
Trots att det är fredagen den trettonde
kram

TEMA Besked

Du sa att du ville gifta dig med mig
Ha barn med mig
Leva för evigt i min närhet

Det var innan flaskan
Innan det där vidriga du injicerar i dina blodådrar

Idag är du bara en skugga av det du varit
Lika blek som tabletterna jag tar mot huvudvärken du ger mig varje gång du kommer på besök
För att be om pengar, mat eller annat

Min kärlek finns kvar
Jo då
Men min aktning är borta, stampad till ingenting av sveken du gjort
Det vita brevet med besked om att du dött var väntat, och jag vet inte än om jag är lättad, ledsen, eller både och.

12 april 2012

TEMA Handla

"Gör något då", skrek kvinnan ovanför mig. "För Guds skull, gör något. Stå inte bara där."
Jag tittade ned i det svarta, kalla, virvlande vattnet och kände hur håret på kroppen reste sig i försvar för vad som skulle komma, men trotsade alla motstridiga känslor och dök i.
Känslan då jag landade i det svarta gjorde att jag flämtade till. När jag kände hur ena skon lossnade orkade jag inte ens titta efter den, utan koncentrerade mig på att få upp mannen som låg med ansiktet mot vattnet.
"Dra upp honom, skynda dig", skrek kvinnan på klippan.
Jag vände blicken upp mot henne, och kisade mot solen som gick ned bakom henne. Det såg ut som om hon stod i en eld. Stupet var både högt och brant, och jag funderade några sekunder på vad som egentligen hänt på platsen innan jag kom dit.

Jag trampade vatten och kände doften av tång som slog emot mina näshålor. Med båda händerna vände jag mannen på rygg, lade armen över hans bröstkorg och drog honom mot bryggan.
Han såg ut att sova, och blodet som rann från halsen...
Jag stoppade tanken där. Blod? Men? Hur? tänkte jag och försökte torka ögonen som av åldersskäl inte såg speciellt bra.
Jag tittade upp mot klippan där kvinnan stått, men såg att platsen var tom. Det hördes sirener som närmade sig, och jag kippade efter andan av skräck. Det skulle inte se speciellt bra ut om jag som nyutkommen från fängelset hittades med ett lik i famnen. 
Det våta kalla vattnet hade smugit sig in i varenda por, håret låg över ansiktet, grenade sig ut över det som en bläckfisk.

För några sekunder funderade jag på att släppa mannen, dyka under bryggan och stanna där tills de åkt. Det var bara ett problem. Fötterna var så kalla att de vägrade lyda mig, ville inte röra sig som jag ville. Armarna var så frusna att håret som rest sig blivit isigt.

Ljudet av steg väckte mig ur låsningen, och med en kort blick på mannen jag försökt rädda dök jag under bryggan och lät bara näsan och munnen vara över ytan.

Fötterna stannade över mig, och sandkorn regnade ned i mitt ansikte, in i ögonen. "Vi måste hitta något som kan hjälpa oss dra in honom. En gren, en åra...vad som helst. Helvete att det här hände nu...frugan hade precis hällt upp risgröten. Jul, jul strålande jul du vet. Hela programmet ska gås igenom."
Den andre mannen gick närmare, stannade en bit ifrån. Vägde på först den ena, sedan den andra foten. 
"Är det någon vi känner?"
Jag hackade tänder, kände hur fingertopparna och fingrarna långsamt stelnade i en evig låsning. Läpparna fylldes av små, små istappar, och jag kände hur snoret hängde ned på vattenytan.
Om jag överlever det här så skall jag aldrig mer bada, tänkte jag.
Polisman nummer ett lyste med en ficklampa mellan springorna, och jag såg hur ljuset reflekterade sig i vattnet ovanför mig, stängde munnen och sjönk ned.

Tiden slutade att existera. Deras prat lät underligt burkigt under vattnet, och jag kände hur sjögräset lindade sig runt mina ben. Hur kroppen ville flyta upp mot ytan trots att jag stod på botten.

Jag rörde fötterna och lät händerna glida genom den svarta vätskan för att förpassa mig uppåt. Sprängde vallen av vatten och flämtade, försökte fylla lungorna med luft.
Då hörde jag det låga plasket från kroppen som drogs upp på bryggan, och ritschandet från den svarta säcken ett lik ofta placeras i.

Jag förbannade novemberkylan, men tackade samtidigt Ödet som lämnat vattnet vid stranden isfritt.

Min kropp orkade inte längre värja sig mot chocken av kyla, och jag hörde hur hjärtat kämpade för att dra runt blodet i min smala gestalt, och blev allt mindre rörlig. Fötterna kändes inte längre.

När jag hörde steg som avlägsnade sig försökte jag sträcka ut armarna för att greppa tag i bryggan, men kunde inte. Det gick inte...de vägrade...ville varken röra sig uppåt eller nedåt.
Det svarta slukade mig, fyllde min mun och öron.

Filmmanusskrivande åt andra-arbetslös inte viljelös-förskola på vinst och förlust

Natten har varit lugn, om än kort.
Jag skrev på manuset tills klockan två då cocacolan jag preparerat mig med inte hjälpte längre hur mycket jag än ville.
Zally återhämtar sig snabbt från operationen, men hatar tratten hon måste bära.
Hon har legat tätt intill mig hela natten, och på andra sidan låg Razmus. Eftersom jag var livrädd att skada henne låg jag halvvaken i stort sett hela natten med små sömnstunder då och då.
Razmus hade en armbåge som envist pekade mig i ryggen.

Peter drog klockan sex, och jag tog ut hundarna strax efter. Det regnade yttepyttelite, precis sådär att det vätte tyget på kläderna.

Efter frukost målade jag tjejernas naglar och satte mig i soffan med Zilla som morrar åt allt just nu. Jag trodde att hon skulle föda inatt, men tydligen dröjer det lite.

Igår kväll fick jag ett mejl från en tjej som i höst kommer ut med sin självbiografiska bok och ville att jag skulle göra ett filmmanus på den. Jag lovade att kika på det, och testskriva så att vi är i samma tanke.
Det där med att skriva filmmanus på någon annans manus är ganska känsligt. Den personen ser ju oftast sin text på ett visst sätt, och då gäller det att den som gör filmen ser det likadant, eller i alla fall i närheten av det.
Och det gäller att hitta en producent som är villig att lägga svett och tårar på manuset, skapa det konstverk som är omöjligt att stå emot.
Att skapa ett filmmanus tar cirka ett år. Nu pratar jag om ett bra sådant, inte något snabbfix med action in i varje ruta.

Idag ska jag kika efter jobb igen, och hoppas, hoppas att allt mitt slit till slut ändar i ett intressant och produktivt jobb som jag kan leva på. Det går inte att leva på 250 spänn i månaden, jag lovar. Även om regeringen inte tycker att jag ska ha mer. Att jag skulle ha sökt jobb då min lilla parvel var två år, eller ännu hellre börjat jobba då jag fött ut honom till vår numera kalla värld.
En professor som forskar om barns hälsa ansåg att ungar inte ska börja på dagis förrän de fyllt tre. han sa att barn behöver tryggheten att vara hos sina föräldrar tills dess, och påstod att det skadar barnet psykiskt att hamna i kitteln med barn på dagis som skriker för att överrösta varandra, och sällan hinner sitta och gosa i någons knä.

Professorn ansåg som jag att förskolan förvandlats till en förvaringsplats av små mirakel som inget hellre ville än vila i sin mammas eller pappas varma trygga famn.
Sug på den karamellen regeringen.
Egentligen är det så att jag sparat en massa pengar åt er. 
I framtiden kommer förhoppningsvis inte våra barn att klottra, göra inbrott eller slå ned gamla tanter. De har lärt sig att kommunicera under normala former, vet att de är älskade och vad som är rätt och fel.

Nu säger jag hej då, och glider ut på marknaden där man inte får vara under trettiofem, men inte heller över, och ha erfarenhet som en femtioåring men inte ha rätt till mer lön än en nittonåring. Och du får absolut inte på några villkor ha barn eller vilja ha barn.
DÅ får du jobb direkt.

Ha en bra dag
Kram

11 april 2012

Många barn gör att det blir full fart-steriliserad katt

Vilken dag! 
Jag är alldeles slut i huvudet efter att ha tillbringat dagen med att jaga mina små som hittade på bus i parti och minut.
Lilleman hoppade våghalsigt från Zabines säng ned på golvet. Nu talar vi om en våningssäng alltså.
Om och om igen hoppade den lille spjuvern, och skrattade när jag skällde.
Zabine var helt galen, och full av bus hon med. Hennes bästis Lovis som sov över undrade stundtals om hon inte var riktigt klok. ha, ha...ja herregud i skruven vilken dag.

Som om det inte var nog med stök ringde jag till veterinären angående sterilisering av min älskade katt Zally, och blev nästan beordrad att köra in henne på studs. "Vi har nog svårt att ta henne någon annan dag. Underbemannad du vet."
Det var bara att ösa in fyra busungar i bilen och fara cirka en mil längre bort för att hysta in kattskrället och sedan återvända hem.

Dagen har gått i hundranittio, med lekar av alla de slag, tjafs, slagsmål och gråt, men också skratt så att de kiknar, buserier och fnittrande ungar.

Nu är de sövda, Lovis stannar i natt med för imorgon är skolan stängd...eller...rättare sagt fritis, och då är det roligare att vara här än hos mormor för henne.

I övermorgon kommer en annan kompis till Zabine, och Raz hoppas jag kunna få iväg till en kompis.
Lilla Hampuz får hänga med de andra, och gör det gott och väl. Han har liksom hoppat över bebisstadiet direkt till barnstadiet, och leker med samma saker som de äldre syskonen.

Jag har fått ännu en förfrågan att vara med i en fackbok, och ska fnula på hur jag förmedlar det jag vill säga så bra som möjligt.

Nu ska jag packa ihop internet och skriva på manuset som legat öppet på skrivbordet hela dagen, men inte kunnat bearbetas.

Ha det gott
Kram

Ny valp på G-manusskrivande-egenutgivarnas utskick till bokhandlare

Vi kommer nog att få tillökning snart.
Zilla och Chicco smygparade sig då hon löpte, och jodå...hon blir allt rultigare.
Det hela hände då jag var på vift i Norrtälje, och sov över där. Ha, ha...Peter trodde i sin enfald att hundarna skulle lyssna på honom...vilket de naturligtvis inte gjorde.

Igår badade jag Zilla och gjorde iordning en bädd speciellt för henne. Nu väntar vi spänt på att något ska hända.


Zenta hennes sista valp har fyllt sex månader och tuggar på det mesta, men har charmat in sig hos husse så pass att han förlåter henne varje gång.


Igår natt skrev jag på manuset till två då ögonen vägrade vara öppna, och jag om och om igen nickade till.
Det var kallt i sängen, isande bittert kallt och jag tyllade om mig med filtar från två håll plus dubbla täcken. Underligt att det kan bli en sådan kyla i vårt sovrum, men den kommer underifrån.

Imorse vaknade barnen ett efter ett och vi åt frukost. 
Jag steg upp tidigt och hade skrivit dagens skrivpuff samt kikat på manuset jag skrivit ut. 
Snart är det dags att läsa in texten för att på så sätt höra och se om något låter underligt, om jag måste ändra textföljden, lägga till eller dra ifrån.
Jag älskar alla steg i bokskrivandet, fascineras över att min hjärna härbärgerar så många ord och skeenden. Det är bara att hoppas att inte den där förmågan att skapa får för sig att försvinna. Det vore en stor sorg, och mitt liv skulle bli så fattigt.
I princip kan jag säga att jag lever i en fantastisk overklighet av verklighet. Det mesta jag ser och hör omsätts i hjärnan och förvandlas till en film med text.

Egenutgivarnas utskick med alla våra böcker är snart redo för utskick till bokhandlarnas inköpare, och min mage gör saltomortaler av nervositet över hur det skall gå, om min bok kommer att säljas eller dissas.

Nu ska jag kliva in i verkligheten ett tag, ringa om sterilisering av kissemissen och sterilisering av Chicco som verkar vara högproduktiv, vinst varje gång liksom.

Annars återstår inget annat än en intensiv dag med fyra glada barn som härjar vilt, för att korta stunder hämta andan med att teckna.
Ha en underbar dag
Kram




#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...