30 november 2012

Musfångst-redigering via skrivsidan-snö

Igår var jag på taket igen. Kallt om både fötter och fingrar, men så vackert att man kan dö.
Just det...dö ja...hm...
Det är lite läskigt att vara på taket när det ligger snö på plåten. Jag och Peter halkar omkring som två snorloskor där uppe och jag får hjärtat i halsen flera gånger när fötterna sticker iväg.
Båda två använder stor försiktighet när vi vistas på ytor där det är fritt fall ned.

Det kom flera ställningsbyggare som sakta men säkert plockade ned vår ställning.
Det såg fullkomligt livsfarligt ut då de balanserade ute i ingenting, men de fixade det galant...och jo då de hade livlina...ibland.

Idag körde jag barnen till skolan på slingriga, hala vägar och for hem efter att ha fyllt på luft i mina nya vinterdäck som vi satte på inatt.

När jag kom hem hämtade jag ved, och gick in i badrummet med mina blöta vantar.
Vår hund Zilla kommer in, och ser väldigt koncentrerad ut. Hon tar ett högt skutt, och hugger en mus som gömt sig bakom hundmatsburken.
Jag tar den från henne och berömmer samtidigt. Hon viftar på svansen.

Det börjar bli obehagligt med alla dessa möss uppe i boendevåningen.
Nu har jag laddat fällor som förhoppningsvis tar fast samtliga kryp.
Visst är de söta...men...nja...nej inte inne. De får gärna sitta utanför huset och vara gullig.

Snart är det dags att lägga ihop för dagen, och koncentrera mig på manuset som väntar.
Igår fick jag del 2 av min skrivkurs via Skrivsidan och kan konstatera att min rädsla för ordet och är obefogad. Dessutom gödslar jag med kommatecken vilket du säkert märkt.
Jag brukar läsa högt och skriva komma där jag måste hämta andan.
Så har jag blivit lärd av min svenskalärare tillika fotbollstränare.
Hur gör du?

Utanför mitt fönster snöar det allt mer och jag hoppas ungarna kan åka snowracer i helgen, för då får jag chansen att åka med.

Ha en härlig dag

En början-170

De två barnen formade lerklumpen till något jag mycket väl kände igen. Ur den lila, hårt hoppressade leran växte en lem upp.
"Men barn, vad i all världen är det där?" frågade jag försiktigt.
"Det är farbror Svens snopp", sa min femåring utan att tveka.
"Men...", började jag.
"Visst är den stor?" sa mitt kusinbarn och fäste sina grönblåa ögon på mina. "Pappa säger att han har den största i hela världen och..."
"Tyst Maja", sa min dotter och lade handen över munnen på sin kusin. "Det var ju en hemlighet ju."

29 november 2012

En början-169

Det här är min dag. En dag utöver alla andra. Att början på den inte varit den bästa spelar ingen roll. Det här är min dag, tänkte Filip och drog med handen över det tjocka vita gipset.

28 november 2012

Idag ville jag inte kliva upp ur sängen alls
Jag hörde hur det droppade från taket och förstod att regnet från igår kväll fortsatt på morgonen
Stönande drog jag täcket över huvudet och blundade, för att några sekunder senare väckas av en brutal signal från väckarklockan

Barnen var svåra, nästan omöjliga att få upp, och tiden gick fort
Eftersom jag ska på poesikväll ikväll måste jag parkera bilen i Tumba, och det gäller att vara snabb, annars finns det inga kvar

Tutade snabbt iväg mot skolan med de två äldsta ungarna, släppte av dem och for vidare

En enda parkering fanns kvar, så den klämde jag mig in på och väntade in peter som lämnade lilleman idag

Nu hämtar vi smidet till taket och jag ser att regnet bytts ut till snönslask
Bläh
Idag hade jag hellre suttit hemma och skrivit med en brasa i kaminen och hundarna vid fötterna

Nog klagat

Regnkappa, holkbyxor, varm mössa, handskar och en sång sedan upp på taket

Ha en härlig dag

En början-168

På en bädd av röda rosor låg en naken kvinna med avskuret huvud

27 november 2012

En början-167

Gammelmormor och jag gick efter varandra över blomlandet, släppte några frön här och där, borstade bort några små kulor från rådjur som klivit över det låga stängslet.

26 november 2012

Verkstadsjobb-novellsamlingar-skrivkurs på nätet

Idag har jag turligt nog stått inne på verkstaden hela dagen.
Jag och Peter har tillverkat plåtkonstruktioner som ska upp på taket, och jag har klippt med saxar som är dubbelt så stora som mina händer, och knäckt med maskiner som lätt kan knäcka av mitt finger.

Peter skjutsade mig till Vårsta för att hämta småttingarna och åkte tillbaka till verkstaden igen.
Jag och ungarna åkte hem och åt mat, käkade nygjord kladdkaka och lyssnade på sago-cd innan de somnade.

Jag tog itu med jättedisken från igår, och kollade samtidigt på facebook och andra sidor. Simultanförmågan ligger på topp.

På mejlen hittade jag första avsnittet av skrivarkursen från Skrivsidan.com
Första brevet gav mig mersmak, och jag längtar efter att få sätta mig ned och skriva första delen av ett nytt projekt som de ska få ta del av.
Projektet kommer att bli en utmaning för mig på grund av många anledningar, och kanske, kanske blir det en bok.

Ett förlag har uttryckt intresse för att ge ut mina noveller, och jag funderar på vilka som kan vara av intresse. Eller...jag kan ge ut dem själv via e-bok. Idag är det så enkelt att vem som helst kan göra det.
Jag har även laddat hem programmet i-book till Mac:en.

När dagarna är så intensiva som de är nu hinner jag inte ens glutta i boken Femtio nyanser av honom.

Nu ska jag kika på berättelsen om Mark Zuckerberg grundaren av Facebook, tillika miljardär och enkel människa.

Ha det gott

Sanningen svider

Femton minusgrader
Regn
Reser bort
Möts av dimma, gråa moln redan på flygplatsen
Hemfärd två veckor senare, fortfarande molnigt
"Hur har du haft det?" frågar hon
"Underbart" svarar jag och packar upp badbyxorna som aldrig blev blöta

En början-166

"Sex fötter mamma? Du menar väl två?" sa Hedda och sträckte på halsen för att nå upp till mammans öra.
"Nej, jag vet med bestämdhet att jag såg sex fötter...minst", svarade Irene och svalde irritationen över dotterns gest. "Förresten så...äh...glöm det."
Om igen svalde Irene orden som bubblade upp i strupen, och kvävde dem med tungan.

25 november 2012

Recension nummer 13 av Pappersskärvor-snickarjobb-födelsedagskalaskalas

Idag möttes jag av ett meddelande att Jenny Forsberg kikat på min bok Pappersskärvor och recenserat den. 
HÄR stod det.

Jag blev jätteglad över orden, och lägger på minnet att nästa gång försöka hitta en röd tråd i novellerna, OM jag nu skriver fler novellsamlingar. Det är så många bokmanus som står på kö i hjärnan för att bli skrivna att det inte riktigt finns tid för noveller.
Stackars Skrivpuff blir överhoppat varje morgon för att ersättas av mina börjor.
Numera har jag besökare från hela världen, vilket gör mig mycket glad, och jag hoppas innerligt att mina börjor lockar er att skriva.

I helgen har vi kämpat med att bygga på vår gigantiska trappa in till huset.
Så här såg den ut på lördag förmiddag:

Vi fortsatte spika på nya trappsteg hela kvällen, och en granne kom över för att hjälpa oss sätta dit dörren. Snyggt va?
Det mörknade, men vi satte upp lampor:
Peter och jag spikade på samtliga trappsteg på framsidan.

Idag söndag har vi hämtat en ursnygg skinnjacka jag ropat in på Tradera. Den ska Razzel ha.
När det var gjort skyndade vi oss hem, för Lilleman skulle ha kalas.

B-o och Britta(Hampuz plastfarfar och farmor) kom med en superläcker tårta som Hampuz inte riktigt fattade var på riktigt.
Den hade en racerbil på sig.
Peters syster och hennes yngsta dotter kom
Och Hampuz farfar
Jag hade gjort en kladdkaka och köpt kardemummabullar som snabbt åkte ned i samtligas magar.
Det pratades om surfplattor, barns spelberoende, stalkers, hörapparater och mycket annat.
En trevlig eftermiddag helt enkelt.

När gästerna åkt återstod bara en disk som fyllde diskbänken, och ett stort tomt bord.

Barnen skuttade i säng och fick varva ned med en Scoobydoofilm, och vi vuxna städade undan.

Nu är det tid för skriverier, och kanske t.o.m lite läsning.

Ha det gott

I morgon ska jag upp på taket igen, och fixa till en lucka. Denna gång är det lite brantare, så jag hoppas att frosten håller sig borta.

24 november 2012

Älskade barn

När du somnat smyger jag in
Smeker din kind
Saknar ditt skratt
Saknar dina kramar
Saknar dina mamma
Lyssnar så att du andas

En början-165

Jag hukade när fönstret ovanför mig öppnades, och vinkade åt de andra att göra detsamma. Det vore väl piss om vi skulle bli tagna på bar gärning.

23 november 2012

Tack för att ni finns skrivarvänner-dissad av författarcentrum-plåtslagarglädje

Ännu en dag är snart till ända, och när jag ser tillbaka ler jag åt hur jag i min iver att hinna med så mycket som möjligt knappt hinner fatta att det händer nu.


Igår blev det stress till parkeringsplatsen eftersom jag plötsligt mindes att det var då jag skulle träffa mina underbara skrivarkompisar på kvällen.
Istället för att äta frukost i lugn och ro samt ta ut hundarna som jag brukar...kastade jag mig handlöst in i bilen och körde två halvvakna mätta men trötta ungar till skolan, sedan i full fart till stora parkeringen som egentligen är alldeles för liten.
Det fanns TRE parkeringar kvar, och jag snodde snabbt till mig en, och väntade på Peter som lämnade av Hampuz på dagis.

När han kom körande kastade jag mig in i farten i hans bil.
Av med alla varma kläder och köer, köer, köer...

Till Djurgården där vi kämpade med två bautaskorstenar som skulle täckas.

Det småfjölade, men höll sig i schack så pass att vi inte behövde regnkläder.

Efter lunch som bestod av en starkt kryddad gryta fortsatte vi plåta tills det började regna ordentligt.

På hemvägen droppade Peter av mig på Fridhemsplan där jag gick in på Thelins cafe. Det var stort, och hade goda mackor.
Började redigera manuset, men hann inte skriva särskilt många sidor innan Pebbles och de andra kom.

Som vanligt skvallrade vi om bokvärlden, och gladdes åt varandras framgångar.
Jag berättade att Författarcentrum Öst dissat min ansökning efter att ha läst min bok Pappersskärvor, och sagt att den inte var tillräckligt litterär. Hm...
Samma dag fick jag en inbjudan av dem att bevista en författarkväll.
Allvarligt talat fattar jag ingenting...
Vad ska jag dit och göra om de inte vill ha mig som medlem.
I samma brev skrev de att jag kunde söka igen när min bok Hat och en gnutta kärlek blev antagen.
Det lutar åt att jag inte var okej eftersom jag själv gett ut min bok.
Nåja, jag hänger inte läpp för det. Livet går vidare i hundranittio.

Idag har jag och Peter plåtat det sista på huvarna, och haft strålande solsken. Jag har skurit mig här och där på de vassa plåtarna, men inte ramlat ned från taket.


På hemvägen passerade vi Gamla stan via skeppsbron, och jag fick syn på alla vackra dörrar som sitter på husen. Den ena vackrare än den andra.

Jag är fascinerad av sådana, och för många, många år sedan tecknade jag ofta av Stockholms gamla hus med dörrar som vackra smycken.
Jag bodde på Heleneborgsgatan, och undrade ofta vem som bodde i husen.
Ibland väntade jag utanför tills de boende kom ut.
Jag var alldeles för blyg för att fråga om jag fick följa med in och titta innanför dörren, men hade ynnesten att jobba flera år på Östermalm, rättare sagt nybrogatan.
Där hade vi en vacker dörr, och trapphuset var fyllt av gamla målningar och fönster med en innergård.

Jag såg också att det var julpyntat i Gamla stan. Vackert eller hur?


Nu sover småtrulsarna sött efter att ha busat runt med mig på Ica affären så att jag blev alldeles svettig och generad. De var både trötta och hungriga.

Och nu ska jag redigera

Godnattkram

Varför skrivs det så många sexnoveller om incest?

Mitt pågående bok och filmmanus HAT och en gnutta KÄRLEK handlar bland annat om det kontroversiella ämnet incest.
Från början var den en novell jag spånade fram efter att ha hittat en artikel i en tidning. En artikel jag klippte ur och förvarade två år i min pärm innan den kom på pränt.
Jag lämnade in den som bidrag i boken VILDSINT nummer två, men fick inte vara med för att den var alltför rå, och för skrämmande för att få vara med i novellsamlingen.

Nåväl, idag har jag skapat ett över fyrahundra sidor långt manus av den där korta novellen, och vävt in både mord, schizofreni, bulimi, och mycket mer.

När jag googlar på ordet incest...slås jag snabbt av att det ofta skrivs sexnoveller på temat. Googla själv får du se.
Jag får en fadd smak i munnen, och mår nästan illa. Att ha sex med sin mamma, pappa eller nära släkting som barn är traumatisk, och sätter avgrundsdjupa sår i själen. Det är inget man skriver en sexnovell om. Det är i alla fall min åsikt.

Jag fortsätter googla, och hittat det jag skrivit om...nästan i detalj. Håret reser sig på armarna, och jag känner en kall kåre rinna ned från nacken till ryggslutet.
Det har alltså hänt på riktigt.
Allt, allt jag skriver om är det någon som blivit utsatt för. En människospillra som famlar i mörkret och letar efter någon som kan stötta, kanske till och med förklara att det inte var hens fel. Att det var den vuxne som gjorde fel. Att alla svarta nätter av förtvivlan var orsakade av en annan människas ondska, eller omedvetna dumhet.

Boken hoppas jag hitta ett förlag till inom kort, men har ännu inte kommit till stadiet nöjd, och redigerar vidare.

I wikipedia står det så här om ordet incest:

Incest (av lat. incestus, från in och castus, "obefläckad, kysk") eller med en äldre juridisk term blodskam, betecknar sexualhandlingar mellan personer som är förenade med blodsband, det vill säga är biologiskt nära släkt, som en förälder och ett barn, eller syskon.
Den vanligast rapporterade typen av incest är mellan fader och dotter.[1] Incest mellan vuxna och barn före eller i puberteten betraktas som en form av sexuellt övergrepp mot barn[2] som har påvisats vara ett av de grövsta formerna av barndomstrauman, ett trauma som ofta förorsakar allvarlig psykologisk skada, i synnerhet ifråga om föräldraincest.[3]
Incest mellan vuxna som ger sitt samtycke är mycket sällan rapporterat.[2] Det är brottsligt i de flesta länder, även om förbudet i viss mån ifrågasatts.[4]
De flesta samhällen har på något sätt försökt att förhindra incest.[5][6]
Incesttabut är och har varit ett av de vanligaste av alla tabun, både i nutida stater och i äldre samhällen,[7] med straff i många rättssystem. De flesta moderna samhällen har juridiska eller sociala restriktioner för äktenskap mellan nära besläktade.[8] I en del samhällen, såsom det antika Egypten, praktiserades dock incest inom kungafamiljerna.[9][10]
Incest finns första gången beskriven i Gamla TestamentetLot och hans båda döttrar hade flytt från staden Sodom och bodde i en bergsbygd, där det var ont om män. För att bli havande gav döttrarna vin till sin far och låg sedan med honom. De två söner som då kom till blev stamfäder till moabiterna och ammoniterna (Moab respektive Ben-Ammi).

Det underliga är att kvinnors sexuella övergrepp på sina barn är superduperhemligt, och något som ytterst få blivit dömda för.
Mamman har ofta själv blivit utsatt för övergrepp, och är ensamståede med full möjlighet att knyta barnet tätt intill sig, och få det att tro att det som händer honom eller henne är fullt naturligt. Något som pågår i alla hem, men som det inte pratas om.
Det börjar med förstulna smekningar för att sakta övergå till allvarligare saker.
Och hur säger ett barn nej till en invit från mamma?

Fundera på det, så ska jag återgå till mitt redigerande.


En början-164

Fotbollen for i en vid båge över garaget, och in i tant Perssons fönster.

22 november 2012

Förkyld

Host, host
Snor, snor
Harkel, harkel
Det är min vardag just nu
Vill bli frisk...NU
Har inte tid att vara sjuk

En början-163

Jakob tog sikte på det stora lejonet som låg och dåsade i skuggan.
Det bubblade i magen av förväntan, och fingret som vilade mot avtryckaren var svettigt.
Om han bara väntade en liten, liten stund till så skulle de andra i gänget vara på plats.
Några meter bakom honom kom ännu ett lejon smygande. Det hukade sig då Jakob lutade sig över det stora geväret, och väntade på det rätta tillfället.

21 november 2012

Försvunna saker-leksaksrace-sjukhus-tårta

Efter att jag skrivit färdigt mina inlägg på nätet, och tagit ut hundarna satte jag mig i bilen med Lilleman ordentligt fastspänd, och...upptäcker att Peter fått med sig det enda paret med nycklar.
Jag visste att extraparet var försvunnet, och fick ont i magen av nervositet.
"Jäklar, faan, helvete", mumlade jag och gick igenom vartenda par byxor och alla jackor. Nu pratar jag om en tio, femton par byxor...både mina och Peters, och nästan lika många jackor.
Nepp...ingenstans...

Tittade på klockan och såg att den närmade sig elva.
Attans jag som skulle shoppa leksaker till Hampuz som fyllde år idag, och efter det skulle vi hämta Zabine och åka till sjukhuset.

Ringde till Peter som suckade när han hittade det ena paret nycklar i fickan. Problemet var att han stod på ett tak ute på Djurgården, och hade en massa mil hem.

Klockan tickade på och jag blev allt svettigare. 
Var i helsicke hade jag eller Peter lagt dem.
"Förbannade karl", muttrade jag, och tänkte precis ringa hem Peter, när jag såg mina arbetsbyxor jag använde i somras framför mig.
"Voila", jublade jag och klappade händerna.

Snabbt som attan fäste jag på Hampuz bältet och svängde ut med en rivstart.

Hampuz och jag åkte till leksaksaffären i Tumba där vi till vår stora lycka (mest min plånboks) ser att de har REA...stooor sådan. En hel del leksaker säljs med 50% rabatt, och andra med 20% rabatt.
Han hittade en stor bärgningsbil, jongleringsbollar, Beyblade, svärd, pistol, ritblock med bilmallar, och fick nog av shoppande efter cirkus en timme.
"Nu räcker det mamma", sa min lilla älskling, och bubbade iväg allt han hittat till kassadisken.
Vid disken hittade jag en nyinkommen Monster high docka som jag köpte till Zabine. De är så förbaskat dyra...300 pix på extrapris. Superfin var den. En bra julklapp.

Nu hade klockan vandrat fram en timme, och vi var hungriga. Mac Donalds låg lägligt placerat intill.

Hämtade Zabine på skolan och åkte till Huddinge sjukhus där det var totalkaos. De bygger nämligen ett nytt parkeringshus, och har under tiden inget annat att erbjuda.
Jag ringde till vår barnflicka som mötte oss. Hon bor nämligen där.

Zabine fick göra syntest, och gick igenom flera olika kontroller. Tydligen skelar hon på ena ögat...men bara lite, lite...
Nu går de vidare med ännu en synundersökning för att kolla om hon behöver glasögon eller ej.

Det hade blivit mörkt ute när vi for till skolan och hämtade Razmus.
Sedan...äntligen hemåt.

Bjöd ungarna och de andra på pannkaka till förrätt och nygjord kladdkaka med laktosfri grädde till efterrätt. Gott som attan. 


Hampuz lekte med sina nya leksaker, och gäspade gång på gång.
Åtta la jag samtliga ungar, och satte mig vid datorn för att kolla mejl och redigera.

Godnatt

E-bok? Bra eller inte för marknadsföringen och fortsatt säljande av den fysiska boken?

Skriver du böcker? Eller läser du bara?
Tycker du som jag om känslan av det frasiga papperet mellan fingrarna, och doften? Föredrar du att vända sida med fingrarna istället för på en skärm?

Jag går just nu genom en stor förändring i mitt tankesätt, och jobbar på flera e-böcker jag tänker ge ut.
Teuvo som öppnat sajten Novellisten använder Libre Office writer, och har dessutom gjort en e-bok om hur man använder det.
Boken är gratis.

Annars kan man använda I-books author som du hittar gratis hos App store. Förutsättningen är att du använder en Mac.
Jag fick min nya Mac förra veckan. En Air närmare bestämt. Helt fantastisk mackapär som förenklar mitt skrivande enormt genom att bara finnas. Det är inte så tungt i ryggsäcken längre.
Jag valde att sätta in inte mindre än 8 GB i den för att kunna ha både photoshop och andra program utan att den kurkar.

Om du skriver på en e-bok, men ännu inte hittat några vänner som ger ut själv, eller kan ge dig tips, så hittar du Egenutgivarna på nätet, och via Facebook
Både jag och Teuvo är medlemmar där.

Hur tror du ditt fortsatta säljande påverkas av att du säljer din bok som e-bok. Säljer pappersmodellen sämre eller bättre?
Det där är frågor jag just nu fnular på, och återkommer till.

Jag hoppas och tror att en e-bok lockar fler att köpa en "riktig" bok. Jag själv är sådan, och vill helst äga boken, inte bara få orden presenterade på en platta.
Å andra sidan börjar jag närma mig femtio och tillhör medelåldern. Unga tänker annorlunda, vill gärna ha saker gratis vad jag förstår, och hugger gärna en e-bok som säljs billigare än pappersboken.
Men, jag återkommer som sagt.
Tanken är att jag ska ge ut min novellsamling Pappersskärvor som e-bok, och lite senare tänker jag ge ut en Skrivbok.

Ha en härlig dag






En början-162

Hur skulle Anna förklara för Totte att hans betyg inte skulle räcka till, och att han borde fundera på att gå sommarskola? Som hans lärare var hon inte bara den som dömde, utan även rådgivare.
Och hur skulle hans mamma ta det? Stackars Elisabet.
För några sekunder funderade Anna på om hon skulle säga upp sig och flytta tillbaka till staden igen. Här ute på landet visste alla allt om varandra. Visst fanns det hemligheter som gömdes bakom lyckta dörrar, men det där allmänna vetandet om vad grannarna sa och gjorde kunde störa henne ibland.

Barns spelberoende-hot eller framgång?-nyttiga appar

Hur har du det därhemma?
Spelar dina barn på mobilen? Surfplattan och playstation, kanske andra saker.
Kikar de in på youtube var femte minut för att lyssna på den helt meningslösa låten Såspäron?
Vet du överhuvudtaget vad dina barn gör på nätet?

Vår äldsta pojke hoppar från surfplattan till mobilspel, till playstation till xbox, och skulle gladeligen tillbringa vareviga sekund på det viset om vi inte stoppade honom.
Ibland stjäl han min mobil och gömmer sig i en garderob för att spela.
På skolan spelar barnen på sina mobiler, ds, xboxet i skolan, och alla precis alla gör det.
Kan det här verkligen vara bra?
Kommer nästa generation av medelålders människor vara totalt beroende av att få endorfinkickar via fingrarnas lek på en plastdetalj?
Vad tror du?
Kommer vi om femton, tjugo år slita oss i håret, och skrika förtvivlat för att våra barn fått cancer i huvudet? I hela kroppen?
Av det som ständigt tyllar in dem i ett täcke av strålning. På bussen, t-banan, hemma, på skolan?
Överallt runt oss finns det numera. Överallt!
Det skrämmer mig. Ovissheten och forskarnas svårigheter att utröna om mobiler är farliga gör att jag är restriktiv med att låna ut min telefon till barnen.
När de låg i magen använde jag inte den ens. Livrädd att skada mitt lilla knyte.

Jag har pratat med andra föräldrar. Kille eller tjej gör detsamma. Båda könen älskar att spela eller lyssna på Spotify eller kika på youtube.
Ständigt nätanslutna lever de som vi lärt dem. För det är vår generation som drivit på utvecklingen så mastodont att många vanliga människor inte hänger med.
Vad ska vi göra för att få våra barn att bli lika intresserade av läxorna. Att lära sig sin historia, matematik och språk?
Jag har näst intill bojkottat att de får surfa på nätet. Istället har jag laddat hem spel som de får använda utan att ha internet.
Och jo då, det finns många smarta spel.
Lilleman som fyller fem år i morgon har lärt sig att läsa och stava ord via en android app som heter Stava
En annan app som jag hittat heter Genius kids där barnet lär sig huvudräkning via ett spel som till och med jag gillar.
Ytterligare ett mattespel jag hittat heter Brain exercise

Samtliga spel kan användas utan att koppla in nätet

Utöver de här spelen har jag luskat ut några ritbrädor som också kan användas, och används flitigt av barnen.
I det stora hela är nog surfplattan en leksak till ungarna. En grej som gör att vi slipper griniga ungar i bilen, eller när vi handlar mat.
Vi har två nu, men eventuellt blir det en tredje.
Samtliga är Samsung, och jag är supernöjd med dem.

Ett tveeggat ämne det här med dataspel. Ibland känns det som om jag går på gungfly, och att jag borde följa strömmen. Låta tekniken komma in i vårt hus.
Men..tänk om? Tänk om det vi gör är livsfarligt? Att vi föräldrar gör våra barn till spelberoende?
Vad är det för fel på att leka tafatt ute på tomten? Bygga koja i skogen? Åka skidor och cykel?
"Äh, det är tråkigt", sa Razmus och hans kompis när jag försökte få dem att låta bli det evinnerliga spelandet. "Urtråkigt", sa de och gick in i sitt rum, och lyssnade på Såspäron för sjuttioelfte gången.

Hur gör du? Använder du timer? Struntar i att lägga dig i? Stoppar det helt?
Det är svårt att säga nej, när resten av ligan säger ja...men jag vägrar ge min nioåring en mobiltelefon trots att resten av klassen har det, och jag talar om anledningen för honom...om och om igen.
"Jag är rädd om dig älskling. Vill inte att du ska råka illa ut. Eftersom jag inte vet hur farligt det är med mobiler väntar vi med sådant där tills du behöver en. Okej?"
Razmus ser allvarligt på mig, och säger: "Jag förstår, men tycker du är orättvis. Alla andra får..."

Kommentera gärna inlägget.
Lägg till länkar eller annat intressant.

Hurra, hurra, hurra idag är det Hampuz födelsedag

Vaknar tidigt, tittar på klockan och ser att det är tio minuter kvar.
Gonar ned mig under täcket, njuter av värmen.
Katten hoppar upp i sängen och stryker sig mot min hand, kurrar och jamar uppmanande. Hon är hungrig och gosig samtidigt.

Jag tassar upp och dricker lite vatten, sedan lägger jag mig igen. Kryper tätt intill Peter och njuter av att bara vara.

Tio minuter går fort
Klockan ringer...det är dags att klä på sig, ta ut hundar, ge katten mat och framför allt jaga upp tre tröttmössor.
Men idag är det en speciell dag.
Lilleman fyller fem år.


Vi har tagit för vana att låta barnen vara lediga när de fyller, och istället åka till en leksaksaffär och handla presenter...som de själva bestämmer. Det här är populärt må du tro, och de ser alltid fram mot att ha den här tiden. Tänk dig själv att få gå in i en butik och välja vad du vill ha. Inom vissa gränser naturligtvis.

Idag körde Peter stora barnen, medan jag stannade hemma med Lilleman, dukade undan, tog ut hundarna ännu en gång, och skrev på datorn.
Klockan tio åker vi mot Tumba för att besöka en stolor leksaksaffär, och Hampuz är lätt irriterad för att vi inte åker nu på direkten.
Han är mycket medveten om att både farfar och mormor skickat pengar till honom som också ska förvandlas till presenter.
Allt som allt hamnar dagens shopping på minst tre presenter.

Lite senare på eftermiddagen ska jag till sjukhuset med Zabine och kolla hennes syn. Jag hoppas faktiskt att hon ser dåligt, för då får jag en förklaring till hennes ständiga huvudvärk. Annars måste hon undersökas vidare, göra hjärnscanning och så vidare.

I kväll eller inatt när all tårta är uppäten, och barnen sover tänkte jag skriva igen, eller rättare sagt redigera. Det känns som om jag gjort detta i evigheter, men...jag hoppas att resultatet blir bra.

Ha nu en underbar dag, för det tänker jag ha.

20 november 2012

Takjobb-läxläsning-marknadsföringstips

Idag var jag trött.
Så där erbarmligt trött att jag helst av allt velat dra täcket över ansiktet, och sjukanmält samtliga barn.
Grunden till det är att jag och Peter var uppe tills halv tre på natten, och jobbade febrilt med att sammanställa en massa fakturor för ett jobb vi gjort.

Nåväl, jag kom upp efter en kvart, och mådde toppen tills eftermiddagen då jag nästan somnade sittande på taket vid skorstenen. Ha, ha...du ser det framför dig va?

Peter malde på om falser, vattensäkerhet med mera, med mera, och jag blundade, stängde alla ljud ute förutom susandet av den evigt vinande vinden.
"Sover du?" frågade han, och skrattade då jag yrvaket tittade mig omkring.
"Nä, jag bara vilar ögonen lite", svarade jag snabbt, och längtade efter två tändstickor att placera under ögonlocken.

Som alltid då man är trött gjorde jag mig illa när jag slogs mot en envis plåt som vägrade låta sig borras i. Det var tji i helskotta, och jag la hela min tyngd på maskinen, som stack iväg, och orsakade att min hand föll rakt mot en vass plåtskiva.
Resultat?
Titta själv.
Aj, aj vad ont det gjorde, men...jag vaknade upp ur koman.
Resten av eftermiddagen höll jag mig pigg.

Vi hämtade ungarna, och for hem till hundar och katt som välkomnade oss med glada jamanden och skällanden.

När vi ätit var det dags att läsa läxa med Razzel. Idag skulle han författa en text om sitt klassrum.
I början gick det lite segt, men efter några minuter lossnade det, och han skrev ihop en enkel historia om rummet eleverna vistas i. Den handlade bland annat om att han tyckte lektionerna var stökiga.
Det är samma erfarenhet som jag har fått då jag stannat kvar en hel dag. Jag har fått migrän av oljudet, och kan bara föreställa mig hur barnen mår.
Apropå störa ja...i morgon ska Zabine träffa en ögonläkare. Hon har extremt ofta ont i huvudet, så vi ska utröna om det beror på bullernivån i klassen, eller hennes ögon. 

När barnen lagt sig framför filmen om Pettson och Findus läste jag nya numret av Internetworld där jag bland annat fick tips om boken Kundrelationer i sociala medier
Kika in på länken och provläs.
I den berättar Stephanie König varför företag ska vara aktiva i sociala medier, och ger användbara tips för att påbörja arbetet med det.

Jag hittar även tips om en blogg som handlar om digitala kampanjer, kreativa marknadsföringsideér, och aktuella webbtrender. Den heter digitalbuzzblog.com
Kikar in men...nja...det dräller av reklam där, och jag är lite allergisk mot sådant.

Som vanligt undrar jag varför det inte finns några fantastiska svenska bloggar om marknadsföring...eller?
Finns det någon blogg du tycker ger dig massor? Skriv gärna in länken.
Jag har precis gått en åttaveckors kurs i digitala affärsmodeller, och har hittat massor av saker som jag vill göra. Potentiella möjligheter att livnära mig via nätet, och min hjärna.
Om du är det minsta osäker på hur man gör för att starta wordpressbloggar, använder photoshop, och undrar hur i all världen du ska bära dig åt för att hitta kunder...gå då kursen du med.
Digitala affärsmodeller hittar du via länken/namnet

Jag bläddrar vidare i tidningen och hittar ett tips för den som gillar tankekartor, så kallade mindmaps.
www.mindmeister.com hittar du en enkel, pedagogisk sådan, som kostar några spänn i månaden men är ett utmärkt verktyg för den som behöver strukturera sina idee´r.
Jag har själv aldrig testat sådant här, men...hm...det är aldrig försent.
Kikar in på sidan och ser att det finns ett testerbjudande.

Nu ska jag redigera igen...om nu inte far i huset kommer in och vill ha hjälp med fakturor igen.

Håller tummarna.



En början-161

I köket levde vi, du och jag...ofta med fötterna inlindade i varma filtar. Någon värme existerade inte.
Vattenfall hade skickat många räkningar som du vikt till pappersplan, och kastade ut genom fönstret.
Vi tillhörde de utkastade. De där som inte längre räknades. Jag med min onda rygg, och du med ditt ben som vägrade läka. Försäkringskassan hörde aldrig av sig till oss. Grannarna tittade bort då vi mötte dem i trappan.

Allt började en härlig vårdag i Paris. Telefonen ringde på hotellet vi bodde på, och Mimmi skrek att vårt hus brunnit upp, och att det var bästa att vi kom hem med första bästa flyg.

19 november 2012

FreeBookWriter-redigering-Hat och en gnutta kärlek

När jag läser i Svensk bokhandels tidning om en app som heter FreeBookWriter blir jag intresserad och googlar.
Det låter väldigt intressant att få texten direkt som i en bok. På så vis ser man det slutliga resultatet direkt. Kika in och titta själv.
Jag kommer att följa dem, och se hur den utvecklas.
En ny app har oftast barnsjukdomar.

Ännu ett nummer av fantastiska tidningen Internetworld
Den är fylld av tips hur jag som egenföretagare lyckas med det jag gör, och sidorna dränks av människor som villigt delar med sig av sina erfarenheter, både bra och dåliga.
Om du är det minsta intresserad av Digitala affärer, E-handel, Kommunikation och sociala medier bör du snabbt leta upp ett ex och stänga in dig på ett rum för att i lugn och ro läsa tidningen från första till sista sidan.

Idag har jag redigerat och upplevt det där magiska ögonblicket då texten känns så himla självklar att jag funderar på om jag verkligen skrivit den.
Jag läser in texten i korta sjok på Iphonens röstmemo. Lutar mig tillbaka i stolen, och lyssnar.
På det sättet hör jag då det blir fel. För underligt nog rättar hjärnan det som är fel i texten.

Har även lekt med min nya dator, och grubblat på vilka program jag kan behöva.
Pages verkar rätt okey, och Keynote, I-book kommer jag att använda rätt mycket i framtiden, och så fort jag får tid kommer min app att skapas.
Kikade på Indesign, Illustrator, och flera till. De åtta gigabyten som just nu är nästan tomma kommer att fyllas med flera bra att ha program.

Nu är barnen utfodrade, och sover sött. Peter sover lika sött i soffan med ett anteckningsblock över ansiktet. Han skulle räkna på jobb, men var alldeles för trött.

I morgon bär det ut på taket igen. Djurgården närmare bestämt. Det ska vara klart för besiktning den tredje. Hoppas, hoppas att frosten gett med sig. Det blir så halt där uppe.
Har ingen större lust att åka iskana 17m upp i luften.

Författarcentrum hörde av sig. Jag blev inte medlem där eftersom min bok Pappersskärvor inte var tillräckligt litterär. Hm...
Det är bara att skaka av sig och gå vidare. Alla kan inte gilla det man skriver...inte ens författargrupper.
De bad mig återkomma då boken HAT och en gnutta KÄRLEK kommit ut.
Ha, ha...jomenvisst...den är ju litterär minsann. Oh no...inte alls.
Det ska bli kul att höra vad Mångmamma tycker om den. Kika in på hennes sajt förresten, Hon har många kloka tankar.

Nu tänker jag stänga igen butiken för idag.
Redigering resten av kvällen.

Sjukdom-word-halka

Det är hostigt här på Skomakarbacken. Jag och barnen hostar ikapp på nätterna, och snorar i ungefär samma mängd.
Inatt har jag knappt sovit en blund, och när klockan ringde la jag mig med Lilleman i fosterställning, och somnade om för att några minuter senare väckas av Peters klocka.

Han stack iväg tidigt i morse för att åka till Stenhamra och jobba hela dagen.

Barnen hoppade motvilligt in i bilen, och jag fick stanna extra länge för att trösta Lilleman som envist hävdade att han minsann skulle åka hem med mig.
Jag och personalen pratade om vad barnen skulle göra, och hur roligt det var att springa omkring och skrika i gymnastiksalen de skulle till idag.
Plötsligt lättar Hampuz från mitt knä, och ber mig åka iväg. Ha, ha...lilla trollet hade lyssnat.
Nu vet jag hur vi ska göra nästa gång han krånglar. 

Jag skulle egentligen åkt till Fullersta och klippt träd, men ville inte smitta min gulliga kund, och åkte bara dit en kort sväng för att ställa ned ett par nya element i hennes källare som ju nyss hade översvämning och måste torka ur.
Marianne var lite skröplig, och jag mer eller mindre beordrade henne att åka till vårdcentralen. Hon är faktiskt gammal, även om hon vägrar låta de 81 åren trycka ned henne.
Barnen fick en varsin förtida julklapp, och jag fick ett par vackra örhängen.

När jag åkte därifrån sladdade jag på vägen. Det var glashalt, och mina sommardäck rådde inte på ytan av frost. Resten av hemfärden tog jag det lugnt.

Solen envisades med att skina in i ögonen, och flera gånger var jag tvungen att sacka in och nästan stanna för att jag inte såg något.
Det är kallt ute, men soligt som attan.

Hemma mötte hundarna mig, och jag kikade på min nya älskling igen.
Försökte lära mig en så enkel sak som att stänga fönstret, och voila...där var det.

Kollade mejlen, och googlade på några saker, sedan stängde jag igen, och återvände till gamla Mac där manuset fortfarande ligger.

Ha nu en härlig dag, och halka inte på gatorna så du bryter något.

Kram

En början-160

"Vi ska gifta oss på fredag", sa Freddy och höll Tomas hand i ett så hårt grepp att den vitnade. "Vi älskar varandra."
"Jaha, det var väl trevligt...men...lite överraskande", sa Berta och lade handen på pannan. "Du får ursäkta mig min pojke. Jag måste sätta mig. Det snurrar så i huvudet."
"Vill mormor ha en filt över benen? Du ser ut att frysa."
Berta skakade på huvudet och studerade den andra mannen under lugg. Vad i all världen skulle hon säga till sina väninnor, och Maja, undrar om hon visste om att brodern var bög? Lilla söta, fisförnäma Maja.
"Ska jag hämta ett glas vatten?" sa den andre mannen, och sträckte fram en hand. "Tomas heter jag. Vi jobbar på samma jobb jag och Freddy, och...ja vad säger man...vi...vi blev förälskade, men har hållit allt hemligt tills nu.

18 november 2012

Mac Air-en gåva från tekniken till författare och andra skrivsignal

Så sitter jag äntligen här.
Med min lilla nya sötnos i knäet.
Hon lyser och visar bokstäverna likt ett tivoli. Det är underligt nog ännu lättare att skriva på Air än på Mac Pro årgång 2010. 
Jag försöker på kort tid lära mig så mycket jag kan om hur hon fungerar, för naturligtvis måste en så vacker och fantastisk maskin vara en hon.

Barnen har äntligen somnat efter att ha jobbat stenhårt på att överträffa varandra både röstmässigt och i antal bus.
Vid middagsbordet hade jag tre egna och två besökande barn, så det var full rulle.
När ungarna somnat blir det som ett vakuum i rummen. På något sätt både njuter jag av tystnaden, och saknar de mjuka armarna som brukar dyka upp i tid och otid under dagen.
Det är mycket kärlek mitt i turbulensen.
Ibland tänker jag på det som kommer sedan...då jag och Peter sitter ensamma i vårt stora hus, medan busungarna är ute på bygden och flirtar eller leker med jämnåriga.
Den här tiden är så kort...barn växer alldeles för fort.
Kläderna blir för små, ordförrådet växer på gott och ont, viljan växer, och de blir sakta självständiga små individer som sliter ur mitt hjärta då de lämnar mig.

Att bli mamma så sent som mig (jag var 43 år då sista poppade ut) är bra. Jag har levt ut mina sinnliga lustar, och landat i mig själv, står tryggt på jorden med båda fötterna riktade framåt.

Under kvällen har jag kikat på olika skrivprogram på Appstore, men det lutar åt att jag trycker in word på den här maskinen också. Jag gillar att bygga ord i det, och är van att använda programmet.

En elak bacill har invaderat mitt bröst så nu är jag hes och hostar illa. varje gång jag blir förkyld händer samma sak. Det är som att det sitter en illasinnad magnet inuti kroppen som drar till sig bacelluskerna och placerar dem på stämbanden.

I morgon blir jag nog hemma om jag inte mår bättre. Min kund får vänta några dagar. Vore synd att smitta henne. 
Barnen hostar och harklar sig, men verkar klara matchen bättre än mig.
Återstår att se om Lilleman är okej i morgon bitti.

Nu ska jag redigera manuset igen.
Ha det gott
Kram


En början-159

Försiktigt tog hon sig upp mot trädet på toppen av berget. Låste blicken på ett av de röda bären. Snart skulle hon vara där, snart hade hon besegrat sin största rädsla.
Svetten rann över pannan, men hon vågade inte släppa greppet om det tjocka repet. Svindeln övermannade henne, och ljudet från vinden som ven över hennes kropp förstärktes, slog mot trumhinnorna likt en orkan.

Erotisk novell-12

"Sitt inte och skreva med benen sådär", sa den vilt främmande mannen, och sköt tillbaka stolen för att visa att han öppnat dragkedjan på sina byxor.
jag drog sedesamt ihop benen tätt intill varandra, och böjde dem åt sidan som min salig mormor lärt mig. Jag hade bara glömt av att jag bar en kort kjol istället för de vanliga jeansen.
Utan att bry sig om att dölja sig började han runka...jo det stämmer. Han satt och drog i sin pillevipp så att den faan i mig blev blå.
Inte för att jag tittade speciellt noga...eller för den delen brydde mig. Vi lever i ett fritt land, och gör vad vi vill.
Jag studerade mannens osedvanligt kraftiga händer, och såg hur blodådrorna svullnade då han drog fram och tillbaka i snabb takt.

Nu vet jag inte riktigt varför jag gjorde det...men...som av en händelse lät jag honom skymta mitt ena bröst, och plötsligt var den där posen jag nyss satt mig i bortglömd.
Istället skrevade jag med benen, och lät min hand glida sakta över insidan av låret.
Mannen slutade runka, och slickade sig runt munnen medan han blundade.

Under tiden han blundade rafsade jag ihop mina saker, och flydde. Saker och ting hade utvecklats lite för fort för att det skulle vara nyttigt.

Garderobiären skrattade då jag kom rusande, och skakade på huvudet när jag ville betala.
"Tack för showen", sa han och viskade något till sin jobbarkompis.

Jag kände hur kinderna blossade, och såg hur killen skrev några siffror på en lapp han sträckte till mig.
"Ring mig", viskade han, och strök med baksidan av handen över min kind. "Du är het."

När jag kikade in genom fönstret såg jag att bordet var tomt. Mannen syntes inte till någonstans, och jag  sprang snabbt ut på gatan för att vinka till mig en taxi.
"Molandergatan 63", flämtade jag och drog på mig kappan som kostat många sköna tusenlappar.
Då öppnades passagerardörren, och in klev mannen jag nyss rymt från. På nära håll såg jag att han var mycket yngre än jag trott...faktiskt rätt snygg, och dessutom verkade rätt rar, trots ilskan jag anade.
"Såååå, du tänker åka hem nu?", sa han och höjde ett ögonbryn.
"Mm"
"Vad ska du göra åt det här då?", fortsatte han och sneglade mot underlivet på sig själv. "Jag gillar inte att bara provsmaka sötsaker. Jag vill ha allt."

Om jag säger att jag var rädd, så ljuger jag. Jag var livrädd, och funderade allvarligt på att trycka på knappen som leder mig direkt till polisen.
Jag tog upp mobilen så försiktigt jag kunde, och lade tummen mot knappen.
"Kan du gå ur nu? Jag är trött och vill hem och sova", sa jag, och mötte chaufförens blick i backspegeln. "Vi kan ses en annan dag."
"Åh nej min sköna. Så lätt slipper du inte undan."
Han steg ur, och satte sig i baksätet bredvid mig. En doft av däck, och lakrits nådde mina näsborrar.

Det var svårt att inte bli påverkad av honom. Han påminde om en panter, och jag blev alldeles yr.
"Har du kaffe hemma? Kanske några mackor?"
"Jag skakade på huvudet, och hörde mina läppar prata. Det lät som om jag talade i en burk, och orden var stakande. Inte alls lika rappa som de brukar. Kunde han ha gett mig en drog? Något som gjorde att allt snurrade och gungade.
Min värld bestod av stjärnor, röster och färger. Klara röda, gula och lila färger snurrade runt min kropp.

Färden hem gick extremt snabbt, och jag hörde honom tala länge med chauffören, men kunde inte springa därifrån trots att jag ville. Vad var det som hände? Varför ville min kropp inte lyda mig längre?
Den njutbara doften invaderade min hjärna, nystade in den i bilder och skeenden som jag bara sett i porrtidningar hittills. Det jag såg och hörde eggade mig.
"Kom så går vi in. Det är kallt ute", sa mannen, och tog min hand.
"Jag..."
"Tala om vilket nummer du bor på bara, så fixar jag resten", fortsatte han.
"63", sa jag och låste blicken på de kritvita tänderna som  log mot mig.
En fotomodell, tänkte jag. Han måste vara fotomodell.
"Kod?"
"1666", mumlade jag, och iakttog de röda läpparna jag drogs mot. 
"Sex, vilken bra siffra", sa han och drog mig mot sig, och la sin hand mot min bak.
"Vad heter du?" frågade jag, och gled med handen över hans mage tills den hittade glipan mellan tröja och byxa.
"Nicolas", svarade han. "Mer behöver du inte veta."

Jag öppnade dörren genom att trycka koden, och kände hur oerhört trött jag blivit av allt dansade. Mina vänner hade försvunnit rätt snabbt från krogen med nya bekantskaper vid sin hand. Något jag vant mig vid, men fortfarande placerade en stor skylt med orden Inte okej skrivna med rödpenna på.

När jag öppnade dörren in till lägenheten blandades mitt tänkande med två sätt att tänka. I sessionen fann jag svaret, och förbluffades över dumheten min kära chef valt att mörka.
"Äh, ska vi skita i det?" frågade jag mannen som lade sig utsträckt på min säng. "Faan vilken läckerbit du är", fortsatte mannen, och drog av sig kläderna utan att ens titta på mig.
Han lade sig på rygg i sängen, och lade täcket över sig, ställde klockan på ringning klockan sex, och vände upp ett fotografi som stod på den lilla dyrgripen jag beställt från Italien förra året.
"Äh, vi skippar det här?" sa jag och låste dörren. "Ingen kan komma in här."
"Det var du som ville leka rollspel, och jag sa faktiskt åt dig att...
Jag suckade djupt. Inte en gång till. Inte-en-gång-till. Gud så värdelöst det här var.
Skolorna var stängda och affär efter affär inne i city var tom.
"Helvete Nicolas. Rollspel suger. Du får hitta på något annat. 
Jag sparkade bort papperskorgen som stod under skrivbordet vi fyndat på en auktion, och svor en lång remsa. 
"Alla mina polare spelar rollspel med sina tjejer. Varför ska du krångla till allt?
Jag svarade inte, orkade inte ens försöka förklara något jag själv inte förstod. Jag kanske skulle göra det jag länge grubblat på: Lämna Nicolas flashiga inteliv, och hitta mig själv?
Med snabba rörelser packade jag väska med det viktigaste, och hämtade nycklarna på byrån.

17 november 2012

Mac Air-musjakt-vedklyvning

Igår kväll kom äntligen min lilla dator. En smal Mac Air som jag knappt hann packa upp innan vi var tvungna att lämna huset för att delta i födelsedagsfirande i stan.
Suck...
Jag smekte över det gråvita skalet, och satte på mig en snygg klänning, tittade längtansfullt mot mitt kontor, och låste dörren.

Klockan hade hunnit bli halv tolv innan vi kom hem igen, så jag bet ihop och var social för en gång skull. Skickade några längtansfulla tankar till datorn, men...nä jag hade lovat att titta på film med Peter.
Vi såg på filmen Pappa på burk med Jennifer Aniston med mera. 
Den var rolig, tänkvärd och bitvis sorglig, följde the Heros journey till punkt och pricka.

Min hand värker dag och natt, och gör just nu mitt liv rätt jobbigt. Jag får inte sova mer än korta stunder.
Som om det inte var nog har jag fått luftrörskatarr igen, och kan knappt göra mig hörd. 
Frustrerande som attan.
Nog klagat.

Idag har vi hämtat en massa ved, och klyvt en hel del av det nu ikväll.

En liten mus som beslutat sig för att flytta in i vår kamin har varit vårt största bekymmer tills nyss. Då jag fångade henne/honom, och försiktigt lurade in den i en musbur. Såååå söt.
Zabine vill behålla den som husdjur, men det lutar åt att jag går iväg med den till skogen.
Zilla dreglar efter den, likaså Zenta, men icke sa Nicke att de ens får lukta på den.

Barnen har ätit mängder av godis, och nu ska jag ägna mig åt att inspektera min nya dator medan de stiftar bekantskap med Jack Sparrow och sedan John Blund.

Ha en härlig kväll

16 november 2012

En början-158

"Du kan väl för i bövelen sitta rakt i sadeln åtminstone?"
"Jag försöker pappa. jag lovar", snyftar Emelie och gör allt hon kan för att inte halka av den glatta sadeln som jag vet att föräldrarna gett henne i julklapp.
"Sträck på ryggen, och titta rakt fram", fortsätter pappan som står mitt i manegen med en lång piska i handen. "Din farfar tävlade, farmor likaså, och jag gör det fortfarande. Du har det i blodet min älskling. Du har det i blodet."
Han låter piskans svans vina över stoets länd, och skrattar när hon lägger öronen bakåt av ilska.

Jag står som åskådare av spektaklet, och överväger flera gånger att stiga ned i sanden och slita piskan av gubbtjyven, men står kvar, darrande av harm över hans behandling av dottern och djuret.

En ny Mac Air-värkande händer-manusredigering och nya idee´r

Det första jag gör på morgonen då jag stigit upp är att ringa UPS.
Naturligtvis har de stängt, och öppnar inte växeln förrän åtta.
Snabbt som ögat rafsar jag ihop barnens saker medan de inmundigar frukost i lugn (så gott det går) och ro.
Peter åker själv till Djurgården idag, och inte är jag ledsen över att slippa det.
Min hand krånglar, mycket beroende på kylan. Läkare har konstaterat att jag inte har reumatisk värk, men ändå beter sig min kropp som om jag har det. Kyla=värk

Följer med Hampuz till dagis, och stannar en microsekund för att titta på ett bildspel av barnen som går på en skärm. På det viset är jag med under dagen trots att jag inte är där.

Kör i busfart hemåt, och tittar noga efter så att inte älgar och andra lunsar befinner sig på vägen. Att krocka med en sådan innebär en hel del smärta för båda parter, kanske död...så det skippar jag idag.

Jag ringer UPS prick åtta och talar med en trevlig tjej som beklagar det som hänt, och ser på sin skärm att min lilla älskling kommer hit idag.
Det ska bli så kul att få en ny lättare dator. Jag bär ju alltid omkring på den.

Om bara en liten pyttestund släcker jag ned nätet och ger mig in i min mördares hjärna för att dissekera de sista bitarna av hans handlande.
Sedan...ska manuset iväg. Det pirrar rejält i magen av den tanken. Allt är så mycket enklare då det bara är jag, min dator och några vänner som sett innehållet.

Så ha nu en helt underbar dag.

P.s Nya filmmanuskursavsnitt är på g, och kommer snart ut på nätet. Håll ut bara.
D.s I morse fixade jag till det ryska intrånget på min dator. Jag hade på något underligt sätt kommit åt en inställning, och då fått rysk variant av blogger.
Tack Dakota för uppbackning.

15 november 2012

UPS-ett serviceföretag med brist på smarthet?-snowboard-ryskt intrång på min blogg

Idag har jag stått ute i blåsten på taket och falsat för brinnande livet.
Det var inte så kallt, mest otrevligt runt öronen, med presenningar som fladdrade och träkonstruktioner som inte riktigt gjorde som jag sa.

Peter manar mig att prova på det mesta inom yrket, men mina händer gillar absolut inte läget. Det värker som besatt efter att jag jobbat med verktyg som är gjord för manshänder.
Under tiden vi jobbar kommer jag på ett nytt verktyg som säkert skulle underlätta för alla plåtslagare, inte bara mig.
Idag slant jag med borren, och lyckades borra mig i handen. Det gjorde ONT, men blev lyckligtvis inte så illa som jag först trodde. Ett ytligt borrhål var det enda som syntes.

Vid tre far vi hemåt, värkbrutna båda två. Solen lyser, och höstlöven nästan glöder på marken.

På väg hem glider vi förbi Jula och inhandlar några ljusstakar, och ett antal underställ. Det gäller att rusta sig för vintern.
Får ett meddelande om att paketet från Kappahl kommit, och rusar in på Ica för att hämta det innan jag hämtar barnen. Det är vinterkläder till Zabine som jag har mina aningar kan vara svår att få på henne.

Jag och Zabine ska gå snowboardkurs, Razmus fortsättningskurs och lilla Hampuz skidskola, så det gäller att ha bra grejer, annars fryser de och vägrar åka. Been there done that, så att säga.

Peter bygger trappa med en granne, och jag utfodrar tre hungriga barn som sedan däckar i soffan.

Jag kikar in på nätet, och hittar ett meddelande från Apple om att UPS har försökt leverera datorn men misslyckats.
Ursäkta mig...
Snart blir jag galen
Datorn skulle komma från Apple via UPS den 12:e fick jag besked om från början.
Jag stannade snällt hemma heeeeeela dagen, men ingen dator kom.
Den 13:e jobbade jag igen....
På datorn den kvällen hittar jag ett meddelande från UPS att de var här för att lämna datorn, men att jag inte var hemma.
jaha, och var är den lilla infolappen de skriver om på sin hemsida, och var är sms:et?
Grrr
Jag skickar e.mail mitt i natten, och får svar dagen därpå via telefon.
De har skickat killen igen till mitt hus, och kan inte stoppa honom.
"Hej, hej, hej....stopp nu", säger jag irriterat. "I dagens Sverige kan det väl inte vara omöjligt att få kontakt? Och varför har inte chauffören ringt mig?"
"Våra chaufförer har inga telefoner", säger kvinnan.
Hjälp, tänker jag, och undrar för mig själv vilket århundrade de tillhör. Idag borde väl alla anställda budbilar ha tillgång till telefon, och internet.
"Okej", säger jag..."skicka ut budet på fredag så stannar jag hemma då."
"Det ska vi göra",svarar hon och vi lägger på.

Idag (torsdag) ringer UPS-chauffören och berättar att han står utanför mitt hus...IGEN
Jag talar om att jag pratat med en kvinna på UPS som lovade leverera paketet(min nya dator) på fredag, och ifrågasätter företaget som inte delar ut mobiler till sina anställda.
Han berättar att de som är anställda där länge tjatat på sin chef om telefon, och att han ringer från sin privata.

Haja läget...Nu har alltså UPS skickat sin chaufför TRE gånger till Grödinge-Näs i onödan...det är en lång sträcka som säkert kostar massor.
Istället för att skicka ett sms alternativt ringa mig, och fråga om jag är hemma, åker dessa stackars killar fram och tillbaka mellan lagret och vårt hus, om och om igen.

Nyss fick jag ett mejl från Apple som säger att de tar tillbaka datorn om jag inte hör av mig till UPS.
Suck...
Nåväl, jag tänker ringa UPS imorgon, och hoppas att min dator kommer hem. Jag har tagit ut en ledig dag för att ta emot den.
Kontentan av det hela är nog att UPS skulle jag aldrig anlita. Det finns säkert företag som sköter sådant här bättre.

Som om det inte var nog har jag fått en inkräktare på min blogg.
Underligt nog syns det inte utåt till mina läsare.
Det är bloggers rubriker som är på ryska, och jag fattar noll.
Dessvärre vet jag inte hur jag ska lösa det, och har slängt ut en förfrågan på Facebook.
Nu väntar jag och hoppas att det ska lösa sig.

Ha en härlig kväll, för nu tänker jag äta glass för att kurera min värkande hals, och redigera.

En början-157

"Du får en penna, ett ritblock och ett suddigum, mer har jag inte råd med", sa mamma och lade ned två flaskor vin i vagnen.

14 november 2012

En början-156

Hunden nosade intensivt på marken, och försvann in i skogen med kvinnan som en svans.
Fundersamt följde jag efter, men var noga med att inte visa mig.

13 november 2012

Förhör

Eftersom jag skriver om en seriemördare började jag fundera på det här med förhör...
Hur går det egentligen till vid ett sådant, och vad gör poliserna?
Är det sådär som det är på teve? 

För att hitta svaren på detta köpte jag boken Förhör skriven av T.Bring, C.Diesen och A.Wahren

I den hittar jag förhörsregler, och lär mig förhörsteknik. Några sidor handlar om hur man förhör ett barn. Något jag har användning av i mitt pågående manus.

Rekommenderar den varmt om du som jag är vilse i polisdjungeln.

En utsikt värd massor-plåttak

Idag har jag jobbat på Etnografiska museet igen.
Kolla utsikten:




















Det är Kaknästornet du ser, och ängar...stooora ängar.

Jag har ju vant mig vid höjder den här sommaren, och skakar inte lika mycket i benen då jag går upp på taken, men...ibland...känns det i magen.
Vi går upp till taket via en trappa.
Det går bra de första varven, men längst upp vajar ställningen, och man har sikt rakt ned mot marken. Det är många tankar som hinner surra in under tiden jag förpassar mig uppåt.
Men utsikten är värd flera hundra spänn. Det är så vackert att jag vill gråta.
Utsikten över taken är väl inget att hurra för, men du får ett hum om hur det ser ut.
Plåten är glashal av frosten, så det gäller att passa upp.

Efter att vi hissat upp stora plåtskivor röjer vi upp på taket, och börjar så sakteliga lägga dem.
Vinden sliter och drar i både mig och presenningarna som placerats över öppningen.

Vid halv fyra packar vi ihop, och åker hemåt. Det är köer överallt...och det dröjer över en timme tills vi stannar vid skolan.

In med ungarna i bilen, och full fart hemåt.

Nu sover barnen sött, och jag och Peter ska skriva fakturor.

Föregående natt tillbringade jag med manuset HAT och en gnutta KÄRLEK
Förhoppningsvis hinner jag jobba lite idag också.

Ha det





En början-155

Erik raglade mot dörren.
"Ut, jag måste ut", mumlade han.

12 november 2012

I mitt hus blåser det kallt överallt-Sagolikt förlag

Idag var det dags igen...
Panik!
Klockan stod på 7.18 när vi vaknade. Jag hade i och för sig varit uppe tre fyra gånger i diverse ärenden, men det var vid fyra.
Katter som vässar klor på sängen, hundar som gnäller och vill in i vårt sovrum, ungar som pratar i sömnen...ibland är det banne mig omöjligt att sova.

Snabb frukost, sedan racing till skolan.

Hem igen med kurrande mage, för naturligtvis hann jag inte äta något själv.
Hemma står Peter och skruvar gips för glatta livet, och lyser upp då jag kommer.

Jag hinner nästan slänga i mig en macka på stående fot innan han öppnar dörren, och frågar vart jag tog vägen.
Med mackan i handen går jag ut och agerar snickarlärling.

Men fint blir det...och varmt.

Än så länge blåser det isvindar på övervåningen, och jag har ytterkläderna på. Till och med vantarna behåller jag trots att vi står inomhus.
Ser hur det sakta växer fram ett enormt rum (ca 130 kvm) som så småningom ska förvandlas till tre barnrum plus toa/duschrum.
Det är jättekul att snickra, och efter ett tag inser jag att jag kan mer än jag tror.
Utsikten härifrån är formidabel.

Vi såg en ko med kalv, och några eftersläntande svanar som låg på täkten.

Peter far iväg mot stora staden till Etnografiska museet där han ska måtta ett enormt hål på taket som vi ska täcka med ny plåt  imorgon.
Brrr, det blåser så infernaliskt där uppe, så i morgon lär jag frysa rumpan och händerna av mig.
Fötterna har fått ett par nya kängor som jag hoppas räcker till.

Nu har ungarna pulats ned i sängarna, och de lyssnar på cd-saga från Sagolikt förlag.

Och jag ska efter en snabb raid på nätet logga ut och redigera manus istället.

Ha en underbar kväll

En början-154

Salina mindes inte alls hur hon kommit till platsen hon befann sig, men värken i nacken skvallrade om att det inte var frivilligt. Röda blemmor syntes över handlederna, och håret som vanligtvis bars i en noggrant hopkringlad fläta mitt på huvudet, var utsläppt och fullt av både barr och jord.

11 november 2012

En början-153

Med stort allvar tryckte han ned tangent efter tangent. Patrik Serlesson skulle bli författare. En stor sådan. Nu skulle de få se...alla som tryckt ned honom i toastolen, slagit honom gul och blå med kvasten fröken sopade trappan med, och framför allt alla tjejer som under hejarop dragit av honom byxorna offentligt. Nu skulle de få se...

Att läsa

"Vad gör du?", sa Emma tre år till sin storebror som satt på kanten av farfars gamla röda fåtölj och bläddrade i en Agent x9.
"Läser", svarade han, och fortsatte bläddra.
"Kan du inte läsa för mig? Snälla?"
"Äh, det är inget för småbarn"
"Snälla Jocke. Bara några sidor. Mamma sover fortfarande och..."
"Ja, ja tjatmaja. Sätt dig i stolen då så ska jag läsa."
Emma gjorde som brodern bett henne, och lutade ansiktet i händerna.
När han inte satte igång puffade hon på honom. Inte hårt, bara lite lätt.
"Vad gör du?"
"Du skulle läsa, sa du."
"Jag har ångrat mig", sa Jocke och kurade ihop sig över tidningen så att inte Emma skulle se. "Det här är inget för småbarn."

I de ögonblicket kom pappa gående från sovrummet. Han tittade från Emma som såg ledsen ut, till Jocke som bläddrade i en tidning.
"God morgon. Varför ser du så moloken ut Emma?"
"Jocke vill inte läsa för mig. Han lovade."
Pappan ryckte till sig tidningen.
"Så du kan läsa?" sa han.
Emma såg hur det ryckte i mungipan på honom, och hon rynkade ögonbrynen. Varför sa han så? Klart att Jocke kunde läsa. Han var ju faktiskt hela två år äldre än henne, och hade börjat i sexårs.

Pappa lyfte upp Emma och satte sig i stolen med henne i knäet.
"Det här vill jag höra", sa han, och petade på sonen. "Läs då."
Jocke rodnade.
"J...j...jag kan inte."
"Du sa till Emma att du kan. Ljög du då?"
"Mm", mumlade han.
"Det är inte snällt att ljuga för lillasyster. Om ni vill kan jag läsa för er?"
"Jaaa", ropade de.
"Kom och sätt dig i mitt knä då", sa pappa och klappade på andra knäet.
Jocke hoppade ned på golvet, och gjorde som han sa, sedan sträckte han tidningen till pappan och vände sig till systern.
"Förlåt för att jag ljög syrran. Det var bara så kul att retas med dig. Men jag kan faktiskt några bokstäver för vi har börjat med det nu."

10 november 2012

Erotisk novell-11-klarglänsande verklighet

David var inte som andra män. Att utsätta sig för fara tillhörde hans vardag, och de få ögonblick han befann sig över vattenytan tillbringade han hängande över ett stup.

Han behövde adrenalinkickarna, och blev sur, och faktiskt till och med elak om han måste befinna sig i ett vanligt rum. Lägenhetens dörrar bar stora hål efter hans attacker.

Maria hade länge iakttagit sin granne, och genom googling sett vad han sysslade med de nätter som lägenheten stod tom. 
Hon blev besatt av att studera den jättelika mannen som liknade en gorilla med sina långa, muskulösa armar, och kantiga ansikte. Svart borstigt hår syntes på bröstet, och han var lång. 

För att inte missa något bosatte hon sig på golvet nedanför brevlådan.
Naturligtvis blev jobbet som journalist lidande, och hon funderade många gånger på att ljuga för de sina om att hon var allvarligt sjuk, och hade en smittsam sjukdom.

Som tur var kunde hon ta ut semester, och hade sinnesnärvaro nog att baka ihop en historia om att en vän till henne lockat med henne till utlandet, och att hon av den anledningen inte skulle vara kontaktbar.

Dagarna gick, och hon låg på helspänn natt efter natt. Hörde hur han kom gående med hasande steg uppför trappan sena kvällar, borstade tänderna, drog upp täcket, och kröp ned.
Sedan tystnad.
Tills en natt...

Maria stod i duschen när hon hörde det välbekanta ljudet av hans fötter.
Hon vred snabbt av strålen, och klev ur duschkabinen för att höra bättre.
Jodå, det var grannen. Han andades fort, och verkade ha bråttom. Det skrapade av möbler, och garderobsdörrarna öppnades och stängdes. Något klickade, och en dragkedja hördes.
Maria såg hur det bildades en pöl av vatten under henne, men struntade i det och öppnade dörren på glänt.
En stark doft av svett slog mot henne, och utan att hon kunde styra det gick de små trettiosexorna till granndörren. Handen tycktes driven av en inre demon, och lyftes upp, knackade en, två, tre gånger.
När låset vreds om och en vredgad man uppenbarade sig, släppte hon taget om handduken, och log mot honom.
"Hej", sa Maria och klev in naken.
"H...h...hej", sa David och studerade kroppen som passerade honom.
Maria vinkade åt honom med lillfingret, och blinkade med ena ögat. 
"Du har något åt mig", fortsatte hon, och gick till sovrummet.
Fönstren var vidöppna och de vita gardinerna fladdrade. Det var isande kallt trots att det var sommar.
"Vem är du?"
"Din granne", sa Maria och kröp ned under täcket medan David skakade på huvudet.
"Du är galen. Jag måste iväg. Jobbet väntar."
"Kom så får du se hur galen", sa hon och fnittrade.
Maria hade väldigt svårt att hålla fingrarna i styr. Hon ville ha honom. För första gången i sitt liv ville hon ha en man så mycket att det gjorde ont.
"Res dig upp, och gå nu. Jag måste packa vidare, flyttbilen kommer imorgon", fortsatte han, och satte sig på en stol vid sängen.

Maria betraktade det numera så välbekanta ansiktet, och skrattade. Först lågt, sedan högre och högre.
David mötte hennes beslöjade blick, tog upp mobilen, och slog ett nummer.
"Klarar ni er utan mig ikväll? Jag har en sak jag måste göra."
Han lade luren på sängbordet, och flyttade sig till sängkanten.
"Vem är du?"
"Jag är din kåta hynda", sa hon och drog med tungan över läpparna. Förvånad över sitt mod.

Plötsligt greppade Maria tag i hans handled, och drog honom mot sig.
Häpen över styrkan i hennes hand gav han med sig, och följde med.

Sakta drog hon med naglarna över först hans fötter, vidare över hälarna, skenben och lår. Stannade några sekunder i jämnhöjd med lemmen som tilltagit i storlek under behandlingen, och fortsatte över den ribbade magen, och upp mot bröstet.

David blev hypnotiserad, fascinerad över den mörka kvinnan som bearbetade varenda nerv i hans hud.
Hon tryckte in de vassa naglarna, slet sönder den vita huden med tänderna, hävde sig över honom som ett hungrigt lejon.
"Blunda", viskade hon och slet ut kudden ur örngottet. Med snabba rörelser vek hon ihop sidenet till ett långt band, placerade det över hans ögon, och knöt det bakom huvudet.
David vågade inte röra sig. Han var rädd men samtidigt vansinnigt upphetsad. Det kändes som om han balanserade på en tunn lina över ett forsande vattenfall. Det kunde när som helst gå åt fanders. När som helst...
Maria lade händerna på var sida om lemmen och drog den fram och tillbaka. Placerade munnen över ollonet, och lät tungan leka.
"Du leker med elden", mumlade David och böjde huvudet bakåt med ett stönande. "För i helvete kvinna...vem är du?"

Utan att svara drog hon med händerna över hans länder, lät naglarna rispa ord över huden.
"Min. Du är min", sa hon och lade sig över honom. Snuddade vid lemmen med magen, och pussade honom på bröstet.
"Du doftar underbart", fortsatte hon. "Du doftar man."

David hade aldrig varit med om något liknande. Han skrämdes av hennes attityd, men fångades samtidigt in av orden hon sa. 
"Varför...?" började han men stoppades av Marias hand.
"Sch...bara tyst."

Hon ledde honom in i sig, och rörde sig i en vågrörelse, in, ut, in, ut.
"För i helvete", vrålade David.
"Sch..."
Hon stoppade precis innan det gick för honom. Klev av, öppnade ytterdörren iklädd badlakanet hon plockat upp från golvet, och gick ut.

David låg stilla, lyssnade efter hennes steg, och förstod att hon lämnat lägenheten.
Förbryllad låg han kvar, kände könsdoften, och den stingande smärtan där hon bitit.
Vad i all världen hade hänt? Var det en dröm?
Han tog av sig ögonbindeln, och tände en lampa. Långa revor syntes kors och tvärs över kroppen, och lemmen darrade fortfarande av längtan.
Vilken kvinna, tänkte han för sig själv, och log. Vilken katta.

Maria skämdes först över det hon gjort. Så totalt olikt henne att överfalla någon på det sättet. Fortfarande kunde hon känna doften av hans svett, och föreställde sig de muskulösa armarna runt sig. Så nära det varit att hon haft sex med honom. Så himla nära.
Fingrarna fann bot på kåtheten, och hon andades allt snabbare, såg hur hans lem trängde djupt in i hennes, stannade kvar och tömde innehållet.
Hon måste smyga iväg tidigt imorgon, och bo på hotell tills han flyttat. Eller? Skulle han komma? Förstå vem hon var?
Resten av natten låg hon på helspänn, väntade på att dörrklockan skulle ljuda.


#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...