30 september 2013

En början-456

Jodå jag visste att jag var ett narcissistiskt svin. Det hade min far sagt till mig i alla tider. Men kunde jag hjälpa att naturen försett mig med ett vackert ansikte och en röst som fick kvinnor att falla för mina fötter. Vilken man skulle inte utnyttja det han fått till skänks?

29 september 2013

En början-455

Rickard lutade huvudet mot datorskärmen. Skulle minnet någonsin komma tillbaka? Främmande människor klappade honom på huvudet och sa snälla ord. Ett barn tittade på honom med ögonen fulla av tårar. Det bar honom emot att lyfta handen och lägga den på pojkens huvud, men kvinnan med svart hår hade sagt att den lille var hans son. Rickard ville inte fylla på sorgen han speglade sig i.

28 september 2013

En början-454

Kyrkogården var tom. De svartgråa stenarna stod tätt intill varandra och ett lågt sus hördes när vinden for ut och in genom dem. Den svarta grinden gnisslade när jag öppnade den och slog igen med en smäll då mina händer lämnade den kalla metallen. Jag såg ett bananskal på vägen och plockade upp det. Öppnade en av soptunnorna jag passerade och släppte det i den. Ett lätt regn föll över mig. Stegen till graven gick alldeles för fort. Inskriptionen fick min mage att göra saltomortaler av obehag. Jag skulle nog aldrig vänja mig vid att hon låg här. Tanken att jag skulle kunna ringa det välbekanta numret och höra hennes mjuka röst var alldeles för etablerad i hjärnan.

27 september 2013

En början-453

"Såg du? Ett stjärnfall. Vet du att du ska önska dig något nu?" sa Tomas och höll i min arm så hårt att det kändes som om blodet stoppade.
Jag drog mig undan från honom och försökte att inte visa min motvilja. Det var dags att avsluta vår relation. Egentligen skulle vi ha separerat för flera år sedan, men du vet hur det är. Livet kommer emellan, sätter spår av hopp som gör att man väntar lite till. Mina föräldrar hade tjatat sig blå att jag skulle hitta en annan man och min bror vägrade komma på besök. Jag visste precis vad jag skulle önska mig och knäppte händerna. Jag satt så en lång stund tills mina ögon slöts som av en magisk kraft och jag hörde någon skrika "NU", med så hög röst att det kändes som om öronen skulle gå sönder.

26 september 2013

En början-452

Kristina smög ut i köket och öppnade skåpet, tog ned ett vinglas, skakade på huvudet, tog ned ett vanligt glas och öppnade flaskan. Kluckandet fyllde köket och genom köksfönstret hördes gnisslandet från en bil som bromsade in. Hon drack upp innehållet och fyllde det igen. Ljudet från en nyckel som vreds om i ytterdörren sipprade upp genom trappan och ljuset från hallen bländade henne. En gestalt tornade upp sig i dörrhålet och Kristina satte sig på golvet med vinglaset i handen. Hon ställde glaset på golvet och kröp ihop, ville inte höra, ville inte se.
   "Mamma, du hade ju slutat", sa sonen och satte sig på huk.

25 september 2013

En början-451

Gården låg avsides som det stått i annonsen och jag såg snabbt att den behövde repareras både här och där, men eftersom det var läget jag var ute efter och inte skicket, bestämde jag mig för att köpa den oavsett hur mycket den skulle kosta. Nu fanns det bara ett stort problem - min man. Jag hade väl egentligen inte tänkt flytta, men när jag såg annonsen i morgontidningen drogs jag av något osynligt till bilen och åkte hit. bakom huset hittade Jag hittade en stor nästan ogenomtränglig skog bakom huset och när jag ställde mig framför huset såg jag över sjön till andra sidan. Det blev varmt i bröstet och tårarna strömmade utan att jag kunde stoppa dem.

24 september 2013

En början-450

Eftermiddagssolen strålade in genom det vackert ornamenterade fönstret och jag hörde brudparet halvt om halvt viska fram löftena till varandra. Jag ska aldrig gifta mig, tänkte jag och lade handen på hjärtat för att förstärka löftet till mig själv. Ingen ska få bestämma över mig och dela mitt liv. Jag hade alldeles för mycket som stod på Att göra-listan. Min syster var en vacker brud. Det var faktiskt så att jag funderade var den där fantastiskt vackra kvinnan gömt sig alla år. Den hårda bänken och den torra luften i kyrkan fick mig att längta hem oavsett att jag fascinerades av allvaret i situationen. Imorgon skulle de åka till Madeira och bosätta sig där. Fortfarande hade jag inte bestämt mig om jag var lättad över att hon gjorde det, eller besviken.

23 september 2013

En början-449

Det var otillåtet och faan så mycket bättre än att gå i skolan. Patrik vägrade följa med mig och Johanna den stackarn var så hårt hållen av sina föräldrar att de hämtade henne vid skolan för att hon inte skulle hinna hitta på något. Ha, ha...eller egentligen är det rätt sorgligt. Tänk bara att inte få gå hem ensam. Eller att inte få gå ner till ån och kasta sig i vattnet efter en jobbig skoldag. Allt det där fick aldrig Johanna uppleva. Patrik och jag däremot hann göra både det ena och det andra. Nattliga bad och picknickar tidiga mornar uppe i vår favoritek. Men nu var det inte därför jag skrev. Orsaken till det här långa brevet kära moster, är att jag behöver din hjälp. Snarast. Mamma och pappa vet inte att jag skriver till dig och jag skulle aldrig i livet våga fråga dem om pengar. Jag är i knipa moster. Stor sådan. Så snälla rara du, kan jag få låna 10000 kronor tills jag hinner få ihop dem själv? 
Alternativet är att jag går i landsflykt.

Hälsningar Johanna

22 september 2013

En början-448

Flammorna slickade väggen, gled ned i rummet intill och svedde allt i sin väg. Evald kunde inte slita blicken från den hungriga besten trots att han visste vad som skulle ske om någon såg honom. Han fylldes av eufori och en våldsam törst. Familjen i huset hade inte vaknat än så det fanns fortfarande tid att njuta. Evald visste att det inte fanns några brandvarnare på nedre våningen, men att barnen fått varsin som hängde på dörren med en spik. I samma ögonblick som elden åt upp gardinerna slet han sig och smet ut genom samma fönster han kom in.
   Utanför huset var det fortfarande tyst. Brandbilarna skulle inte komma förrän efter en halvtimme, om någon såg branden vill säga. Annars skulle bilarna inte komma förrän svart sot var det enda som fanns kvar.
Evald vände sig om en sista gång och gick på gräsmattan för att han inte skulle höras.

21 september 2013

En början-447

Vi satt tysta på varsitt håll och jag kände att luren gled i handen. Jag harklade mig och tänkte, nu eller aldrig.
   "Jag vill göra slut."
   Hans drog efter andan och sa med nasal röst: "Slut?"
   "Ja jag vill inte bo med dig längre. Jag vill vara fri."
   "Jag håller dig inte kedjad."
   Jag såg hans ansikte framför mig och mindes hur jag när vi träffades första gången längtat efter att dra mina fingrar genom det röda, lockiga håret.
   "Det är inte dig det är fel på. Det är jag som är konstig. Hitta en bättre tjej att vara med." Orden klingade falskt i munnen och jag kände en fadd smak. Jag måste göra det här. Måste. Annars skulle jag förtvina."
   Hans snyftade.
   Jag visste faktiskt inte vad jag skulle säga, och lade på luren trots att det inte kändes rätt.

20 september 2013

En början-446

"Rosorna har vissnat", sa Hedda och böjde sig ned mot den lilla jordplätten. "Pappa var inte troende så varför envisades ni med alla de här korsen?" fortsatte hon och vände sig mot systern. "Varför måste du alltid bre på så mycket, överdriva allt till yttersta spets?"
Malin tittade på lillasystern och undrade varför hon aldrig satsade stenhårt på någonting. Det spelade ingen roll vad det gällde - äktenskap, hobbies, jobb, allt skulle hända fort och slarvas igenom. 
"Varför, Malin?" sa Hedda och slog ut med händerna i en hopplös gest.

19 september 2013

Mobbning-skolans-ansvar

Idag läste jag igen om mobbning i skolan. En hård klump uppstår i samma sekund som jag läser att lärarna inte tagit det på allvar. Nej, det är inte jag som råkat illa ut. Det är mina barn.
För att min största kille skulle få en mjukstart in i skollivet gick han hos dagmamma istället för på dagis. Han var nämligen extremt lugn och satt mest och byggde lego och med klossar. Razmus älskade sin dagmamma och trivdes extremt bra. Jag hade haft honom hemma tills han var fyra år och vi hade en fantastisk fin gemenskap. Han var en go kille och hade aldrig mött någon ondska.
Ändå...säger ungen inte ett ord till mig om att han blir mobbad på sexårs. Det börjar dag 1 och fortsätter nästan dagligen, tills jag en dag får veta vad som händer. Naturligtvis ifrågasätter jag lärarnas uppmärksamhet och att de istället för att vara ute med barnen sitter inne och fikar. Nu var det här ingen stor skola...och i Raz klass fanns det fem elever. Fem elever.
Jag började stanna extra länge på skolan och insåg snabbt att det var katastrofläge. Några få elever bedrev konstant misshandel av de andra eleverna och killen som slog min son tillhörde inte de värsta.
Jag ställde fröknarna mot väggen och frågade hur det kunde fortsätta, varför ingen tog tag i det. Vad hände tror du? Razmus trovärdighet ifrågasattes och de bombarderade honom med frågor, typ "Vart var vi när det hände och hur mycket var klockan?"
Razmus började hata skolan och berättade aldrig mer något för lärarna. Han bet ihop och blev en tyst kille i skolan som rasade ut i bilen på väg hem. Han slog och sparkade på sätet och skrek som ett djur.
När jag ville flytta honom övertalades jag att låta honom stanna terminen ut. Än idag vet jag inte varför han skulle göra det. Till vilken nytta?
Resultatet av det här blev att han i den nya skolan stod på långt avstånd från de andra och iakttog deras lekar. Mitt hjärta grät när jag satt kvar i bilen och såg det hela. Ett halvår senare hade han karskat till sig och blev en mobbare, och vips vaknade skolan upp. Vi var hos rektorn, pratade med skolpersonal och jag hävdade hela tiden att de hade sig själva att skylla som inte fångade upp honom när han mobbades.
Det tog nästan två år att få Razmus att lita på att han kunde få vänner. Den han mobbade är idag hans bästis, men han är restriktiv när det gäller att skaffa vänner, smyger fram på nya ställen och säger än idag inte ett ord till någon lärare om han blir slagen. För det har hänt några gånger.

Som om det inte var nog med det här händer samma sak med hans lillebror. På dagis! Fatta, han blir slagen av en annan treåring på dagis. Det tog lite tid innan jag fattade vad som hände, att alla blåmärken kom från slag och annat. Hampuz var som sin storebror, ett lugnt barn som mest satt och byggde med klossar. Han pratade, men var lågmäld och höll sig för sig själv. När han gång på gång kom hem med röda blemmor, och rivmärken, till och med hack nära ögat från en sax, reagerade jag blixtsnabbt och gick på personalen som lovade kolla honom extra. Pyttsan, misshandeln fortsatte och jag stannade hemma med honom, vägrade ta honom till dagis som ju inte är obligatoriskt. Det är vidrigt att inte kunna lämna ett litet barn på dagis och inte veta om han ska bli slagen, kanske så allvarligt att han får men för livet. Hampuz grät och jag grät i bilen, det blev traumatiskt för oss båda.
Han blev äldre och jag peppade honom att han skulle slå tillbaka, hårt...men , nej...istället började de slå på Hampuz enda kompis, också en liten parvel som var lågmäld. Jag tog kontakt med rektorn igen och det tillsattes en psykolog som umgicks med barnen och...när hon ringde sa att Hampuz och hmhm var sååååå goda vänner och lekte.
Jag höll honom hemma eller hade honom med på jobbet så mycket jag bara kunde. Han ville själv inte byta dagis för han hade trots allt lärt känna och gillade några av klasskompisarna. Jag frågade personalen om de inte kunde prata med mamman till barnet och de berättade att det gjorts många gånger utan resultat. Jag pratade med henne och nja...hon tyckte synd om sin son som fick utstå sådana beskyllningar. Hopplöst fall, alltså.
Några dagar efter diskussionen slog fyra barn Hampuz och han tröttnade - pang...så klippte han till en flicka som varit med på mobbningen. Hon grät, men Hampuz talade om vad som hänt för personalen och fick beröm för att han äntligen gjort det enda som hjälper mot mobbning - ett slag tillbaka. Helst så hårt att förövaren får en riktig minnesbeta.
"Mamma, jag slog dem", sa han på kvällen. 
"Bra gjort", sa jag och kramade honom medan blicken gled över de rödflammiga armarna som fått slag.
Idag går Lilleman sexårs och jag håller ögonen öppna men det verkar som om han trivs och har det bra.
Razmus trivs också och har fått fler vänner, men han hatar skolan.

Till sist: Jag är övertygad om att allt hade sett annorlunda ut om skolpersonalen tagit mina barn på allvar och anmält förövarna, haft allvarliga samtal med eleverna och kallat in hjälp från sådana som kan sådant här. Kanske till och med flyttat på de som slår. Då hade mina söner haft en bra uppväxt och inte fått de här själsliga såren som aldrig kommer att gå bort. Ingen, ingen, ingen brydde sig om att böja sig ned och krama om min äldsta son när det hände något, istället sågs han som en bråkstake, och Lilleman hade ökad uppsikt, men det visste förövaren om och smög efter när Hampuz gick iväg för att få vara ifred. Han fick iskokor i ansiktet, spadar och pinnar likaså, sand i håret, nyp, slag...nästan varje dag, men sa inget till personalen.


En början-445

"Ja pappa", sa Tanja och tittade ned mot golvet. Håret föll fram över kinden och dolde hennes ilskna blick.
"Titta på mig när jag pratar med dig!" skrek Arne och tog ett hårt tag i dotterns mörka lugg. "Du borde lära dig bättre hyfs. Ha respekt för äldre människor."
Familjens dobermann kom gående in i rummet och satte sig tätt intill Tanja som om han ville skydda henne. Tanja klappade huvudet på den om och om igen.
"Förresten, vad har vi sagt om att ha hunden på rummet. Fortsätter du så här städar du själv ditt rum. Uppfattat?"
Innan Tanja eller tiken hunnit uppfatta vad som skulle hända, sparkade Arne hunden i bröstkorgen och pekade med fingret i luften. "Ut!"
"Varför gör du så?" snyftade Tanja. "Hon har väl inte gjort dig något?"
"Hon finns, det räcker", muttrade Arne och tog ett hårt tag i dotterns arm.

18 september 2013

En början-444

Vild och vacker, det var vad hon var Hillevi. Stark och slängd i käften sa männen också att hon var, men det enda jag såg hos henne var de mycket säregna gulgröna ögonen. För länge, länge sedan hade jag sett ett par likadana. Långt innan Hillevi kunde vara född. Med stapplande steg tog jag mig tillbaka till lugnet i stugan och försökte komma ihåg namnet på honom.

17 september 2013

En början-443

"Jag har en gåva till dig", sa kvinnan som var starkt sminkad och hade långa, mörka flätor. Hon sträckte fram handen till Hanna och tog den. "Följ med."
"Jag får inte lämna skolgården. Mamma..."
"Det går jättefort", fortsatte kvinnan och föste undan Amanda som kom springande. "Du kan inte följa med. Det är bara jag och..." Hon vände sig mot Hanna och satte sig på huk framför henne. "Vad var det du hette nu igen? Åsa? Rebecka?"
"Hanna", sa Hanna och bet sig i underläppen. "Går det fort? Jag får inte komma för sent till lektionen."
Kvinnan tittade på Amanda och tog ett hårt tag i Hannas hand. "Du hinner knappt blinka innan vi är tillbaka. Men, om du inte vill hittar jag säkert någon annan flicka som skulle bli glad", fortsatte hon och gled med blicken över barnen på skolgården.
Hanna fingrade på knapparna på den röda tröjan och huttrade till. Kvinnan såg ofarlig ut och mamma hade sagt att Hanna skulle akta sig för män, inte kvinnor.

16 september 2013

Filmtime - Hitchcock- fåglarna

Som du vet älskar jag att titta på film och igår tittade vi på två filmer. Den ena (Hansel & Gretel) har jag recenserat idag, men den andra är en gammal film som ändå är så ny. 
Fåglarna (1963) (DVD)
Det var nämligen så att vår tioåring ville se filmen Fåglarna av den fantastiske Hitchcock. Den gjordes på 60-talet och still going strong.
Raz hade hört mig prata om den flera gånger och var naturligtvis nyfiken. han gillar skräck liksom mig och vi brukar titta på det tillsammans.
Av en händelse hittar jag den här artikeln i svd idag. Vill du läsa ännu mer om Hitchcock ska du kika in här
Vad var det egentligen som fick fåglarna att anfall Melanie och de andra? Under tiden jag ser filmen, som jag sett flera gånger innan, funderar jag på vad som kan tänkas vara anledningen. Är det minkpälsen? Eller? Är det de instängda Lovebirds som spökar? Kan de tala med de andra fåglarna? Be dem att hämnas för att andra instängda stackare? Eller är det Melanie som drar dem till sig? Är hon en häxa? Jag gillar hennes sätt att vara och förtränger snabbt alla tankar på att hon skulle vara ond.
Hitchcocks filmer är alltid så speciella, Vertigo är en annan speciell film. Jag gillar det där sättet att antyda, ge små vinkar, ett ögonkast, ett lyft på ett ögonbryn med mera.
Tillbaka till Fåglarna nu. 
I scenen där Melanie blir anfallen av fåglarna i rummet, blundar jag och förbannar att hon överhuvudtaget gick in. Gör man så? Lyssnar man inte mot dörren först? Efter alla anfall borde hon väl vara försiktig, tänker jag och svär högt över missen hon gjorde.
Eller i scenen där lärarinnan Annie och Melanie tar ut ungarna från skolan till fåglarna som...naturligtvis anfaller. Vore det inte bättre att gömma sig inne i skolan? Hm...
Nå, dog hon? tänker du. Det får vi aldrig svar på. Slutscenerna är sådär läskigt pirrande att jag har svårt att sitta still, eller titta. De kommer ut i bilen och...vad händer sen? Se filmen och berätta vad du tyckte.

I är firar filmen 50-årsjubileum (vilket jag inte visste innan jag googlade) så det lär bli mycket skriverier om Hitchcock. Själv letar jag böcker om hans sätt att skriva manus. Jag har massor av hans böcker, för jodå, han skrev sådana också. En fantastisk man som skrämde vettet ur stackars Tippi Hedren. Jag har läst någonstans att hon fick fågelfobi efter filmen, men vet inte om det stämmer. 

Recension av filmen Hansel & Gretel

Har du läst boken Hans och Greta? Minns du hur den var?Hans och Greta blir lämnade i skogen och de hamnar hos en häxa i ett pepparkakshus.
Den här filmen har apat efter den sagan delvis, men inte riktigt lyckas få till det. Jag har själv funderat på att skriva en novell med samma tema.

Jodå, det finns en häxa, och det finns ett sorts pepparkakshus.
Jag blev nyfiken på hur de skulle göra en skräckis av det och...vad säger man? De har gjort ett bra försök men hamnat alltför mycket i andra historier, typ fredagen den trettondes eviga dödande av folk och blod som sprutar. Häxans två söner syns alltför fort och jag skulle ha dolt deras rätta identitet längre än filmskaparen gjorde. Jag sitter faktiskt och skrattar när häxan jagar barnen som inte alls är några barn utan som du ser på bilden två ungdomar. Sista halvtimmen eskalerar historien och jag vet i princip slutet innan det visats. Jodå, filmen gav mig något - jag fylldes av äckel inför köttslamsorna och allt blodet, och jag vet med bestämdhet att min tioåring inte ska få se den. Jag kommer att lägga filmen i en låda och förpassa den ut till lagret.
Till dig som ändå vill se den: Gör inte det. Eller förresten, se den och plocka de bra bitarna för att göra en egen, bättre film eller varför inte en bok.
P.s: Häxan hamnar i ugnen på ett helt osannolikt vis.

En början-442

"Äntligen är det sommarlov", sa Petronella och lade sig i solstolen med mobilen mot örat. "Har du några speciella planer moster Ingrid?" fortsatte hon och bet sig i underläppen.
En cockerspaniel kom springande över gräsmattan och nafsade lekfullt i Petronellas hand som dinglade nedanför stolen. Hon slog till den lätt på nosen och gjorde en grimas.
"Nej, jag ska bara njuta av att vara ledig", svarade Ingrid och tystnade. "Hur så? Vill du komma hit?"
"Ja, gärna. Mamma och hennes nya kille ska ut och segla, men jag..."
"Petronella, du är så välkommen. Det vet du", fortsatte Ingrid. "När åker Kerstin och...vad hette han nu igen? Tomas? Patrik?"

15 september 2013

En början-441

"Vad hette den första kvinnan som blev polis?" sa Amanda och kröp upp långt i fåtöljen med en glass i ena handen och en bok i den andra.
Nils släppte blicken från teven och mötte hennes blick. "Varför undrar du det?"
"Vi har pratat om det i skolan och jag...jag funderar på att söka till polishögskolan."

14 september 2013

En början-440

Sjukhuset var mycket större än jag mindes det. De vita dörrarna slog igen så fort bakom mig att det fanns stor risk att slå i hälarna och när jag stod vid receptionen och tittade mot korridoren verkade den luta inåt som om jag hamnat i en råttfälla och väggarna om några sekunder skulle falla över mig. Jag mindes också att tavlorna på väggarna var vitmålade och att det satt vita galler över fönstren.  Jag tittade på Adrian och hoppades att han skulle ta mig i handen för att gå ut från huset, men han bara log och sa:
   "Det är det bästa för dig älskling. I alla fall just nu."

13 september 2013

En början-439

Instängd. Av någon anledning hade dörren till källaren åkt igen av sig själv och lyset som fungerat perfekt alla år jag bott i huset - hade slocknat. Jag trevade med händerna efter väggen och försökte ta mig bort till andra ändan av källaren. Det luktade unket och halsen snörde ihop sig av dammet. Ett högt knirrande hördes och jag såg en ljusstråle leta sig in genom dörren som öppnades. Mina steg ekade mot stengolvet när jag skyndade mig mot ljuset.

11 september 2013

Vilken dag!!!

Imorse åkte Peter iväg med småskruttarna medan jag stannade hemma och tog det lugnt. Mitt jobb började nämligen inte förrän vid elva. Det var skönt att inte hasta iväg och jag njöt av att gå ut i skogen med hundarna, kika i några tidningar och jobba med instagram. Dimman ligger i ett tjockt sjok över täkterna. Det är magiskt och lite skrämmande. Man vet aldrig vad som döljer sig där ute.


När jag kommer till företaget jag städar på är det nästan panik. Sirin som kan allt är sjuk, och Berit som började förra veckan står ensam med allt som ska göras.
"Lugn", säger jag och kavlar upp ärmarna. "Jag fixar allt häruppe, så slipper du det." Allt häruppe innebär ett antal toaletter till och ett rum som är rätt smutsigt. Gnolande hämtar jag dammsugarslang och svabb, sedan skurar jag...i flera timmar. Efter lunchen vid tre fortsätter jag med den adminstrativa avdelningen medan folket på stället droppar av och åker hemåt. Peter ringer och stressar på mig att han har hämtat Zabine och kört henne till danslektionen men att han måste tillbaka till ett jobb efteråt. Puh.
Hur hamnade jag i det här hämt- och lämnaträsket egentligen. Det gick alldeles för fort. Nåväl, jag svabbar på och dammsuger trappor, kontor och korridorer med svetten rinnande i pannan och i armhålorna. Det är tungt att städa. Dagen efter brukar jag ha vansinnig värk mellan skuldrorna. Tänker alltid att jag ska stretcha när jag kommer hem, men när jag väl landat hemma är det alltid annat.

Jag skyndar på och lyckas komma loss strax före fem. Snabbt som vinden flyger jag hemåt med bilen, slänger ut hundarna, byter om och ringer Peter. "Vi kan väl träffas vid golfbanan?" säger han och jag gasar iväg igen. Ett antal kilometer senare parkerar jag bilen och väntar till de kommer, mina små älsklingar. In i bilen efter att ha fotograferat ett uråldrigt hjul som står vid vägen och full fart (lagenligt den här gången)
Väl hemma gör jag pannkakssmet och hjälper en mycket motvillig unge med läxorna. Fatta att han redan är less på skolan. Hur kan det vara så? Efter mycket pock, skrik och tjafs fick jag honom att sätta sig vid bordet och vi gjorde läxorna på...typ en timme. Så mycket skrik för så lite. Han var till och med duktig, kunde göra en hel del själv. Det är mycket läxor nu - fyran är mycket tuffare än trean.
Zabine sjöng och dansade som vanligt, pratade i mun på mig och var allmänt glad. Hampuz, stackaren var trött, jättetrött, åt två pannkakor och kraschade i sängen fullt påklädd. Inget kunde väcka honom.

Nu är klockan elva och barnen sover sedan länge och Peter...han har somnat med sin jobbpärm i knäet. Dödstrött och i stort behov av semester och sömn.
Jag surfar in på Youtube och tar fram Robbie Williams uppträdande i Göteborg. Med honom i lurarna skriver jag det här och känner mig extra glad över att ha sett honom live.

Morsning

Time to go

Igår var det sista dagen på kursen och jag lärde mig massor på de timmarna. Kändes lite underligt att surfa på nätet medan Sofia Mirjamsdotter pratade, men jag googlade på det hon pratade om, bland annat en grodbild hon använde (en genomskinlig groda). Det visade sig att den var genmanipulerad och fanns i Kina. Vi fick oss ett gott skratt.
Igår lärde vi oss om Instagram som jag hittills dissat. Vi pratade även om Soundcloud som jag redan använder och många andra. Jag återkommer i kväll när barnen sussar för en närmare presentation av de olika sätten att göra marknadsföring.
Nu ska jag åka och städa ett stort företag och lär inte komma hem förrän vid sextiden.
Ha en underbar dag.

En början-438

Det prasslade högt från påsen mamma dykt ned i med huvudet före. Jag såg en grå linje vid hårrötterna när hon tittade upp några sekunder och insåg plötsligt att hon började bli gammal. Med mina fjorton vårar hade jag väl ingen rätt att döma hennes handlande, men nog borde väl en äldre människa veta bättre än så här?

10 september 2013

En början-437

Det första tecknet var att vattnet i vasen som stod på bordet krusade sig. Ljudet kom långt efter, mullrandet därpå. Att stå där jag placerat mig kändes inte längre som någon bra ide'. På skakande ben tog jag mig så snabbt det gick nedför berget och skyndade efter de springande människorna. Hattar flög av dem och resväskorna de bar öppnades. Paniken var ett faktum.

9 september 2013

Kurs i sociala medier-tatueringar-flirt-våldtäktsmän-bra skolböcker

Kan man lära sig om sociala medier?
Jodå, det kan man, och det är exakt vad jag gör nu. Varför? undrar du kanske och mitt svar är nyfikenhet. Jag vill helt enkelt lära mig mer om facebook, twitter och alla andra.
Det är en kurs i regi av Kulturkraft och det mest fantastiska är att den är gratis. Jo du läste rätt. Kursen betalas av någon annan och den är på två hela dagar.
Vår lärare heter Sofia Mirjamsdotter och har nicname Mymlan. Hon har bloggat i evigheters evigheter och lärt sig massor på vägen, som hon nu lär ut till andra.
Lärde jag mig något?
Jodå, jag lärde mig äntligen hur Twitter fungerar i detalj och tänker använda det mer än jag gör i dagsläget. Jag lärde mig också massor om facebook. En del kunde jag redan genom att jag testat mig fram och en del hade jag läst mig till.

Det blev en lång dag idag. Klockan sju satte jag mig i bilen och åkte till Tumba där jag parkerade bilen. Sedan åkte jag pendel till ett nyvaket Stockholm. Människorna strömmade in från alla håll. Jag har visserligen bott över tjugo år i city, men längtar inte tillbaka.
Jag gick till City Conference center som inte ligger långt från Centralbadet. Grymt vackert ställe som får de flesta att oa och aa över dess skönhet. Se själv.
Det var här jag gick Skriva tv-manuskursen för några månader sedan. Även den i Kulturkrafts regi.
Dagen till ära var byggkläderna utbytta till snyggkläder. Blommiga byxor och lulllull upptill. Jag var riktigt kvinnlig. Titta själv. Så här är det inte ofta jag klär mig.


Klockan 9.30 startade vi kursen med presentation. Sofia berättade om sig själv och sitt intresse för internet, hur människor började ta kontakt för att få en föreläsning av henne och så vidare.
Jag lunchade på restaurangen mitt emot och fick in minnen av tiden då jag dejtade gullige Jörgen som jobbade som badvakt på centralbadet och hur otroligt nervösa vi båda var då vi åt på restaurangen jag satt på. Det hände på 90-talet och är ett fint minne jag gömt i hjärtat.

Efter lunch började Sofia prata om Twitter och alla olika funktioner. Facebook hade avhandlats timmarna innan. Ärligt talat så kan jag facebook hyfsat medan jag riktigt suger på Twitter. Har liksom inte haft intresset att lära mig. Men nu kan jag, och imorgon hoppas jag lära mig mer.

Jag skyndade mig till pendeltåget och kastade mig in i det sekunden innan dörrarna stängdes. Svettig satte jag mig på ett säte och lyssnade på Ann Ljungbergs skrivarprat.
Väl kommen till Tumba kastade jag mig in i bilen, ringde upp Peter som var på väg och for snabbt till Vårsta för att hämta småskruttarna.
Hampuz ville inte alls åka hem, men Zabine kom glatt springande och kramade mig. Hon är snorig igen och hade ont i huvudet. (Där fick jag för att jag tog hem snoriga bonusbarn. Fy på mig)
Jag väntade in Peter som öste över de yngsta barnen i sin bil och for till Mac Donalds med Razzel. Klockan rasslade snabbt fram till sju och time för sång. Razmus gick in på sånglektion och jag bloggade, surfade och läste tidningen Modern psykologi. Det är en fantastisk källa till vetande och jag använder den ofta till mitt manusskrivande.
Här ett exempel från månadens nummer.

Så väljer vi partner
Kliche´n av trubaduren som kvinnofavorit får stöd av forskare i Frankrike. De har konstaterat att 31%kvinnor säger ja till en man med gitarr som frågar om en dejt, medan en kille med sportbag bara fick 9 %.
Samma forskare konstaterar att kvinnor med en tatuering upplevs som mer sexuellt villiga.

Hupps, kan det verkligen stämma? Hör ni grabbar, vad säger ni? Är det så?

Jag tycker själv att en man med tatueringar (i lagom mängd) är vansinnigt sexig, och vet att han utstått mycket smärta för att få dem. Det är något visst med stora muskler (naturliga, inte konstgjorda via preparat) och tatuerad hud. Jag själv har i dagsläget fyra tatueringar med svarta pantrar och det blir fler. 

När jag bläddrar några sidor hittar jag det här:

Aha, tänker jag direkt. Det här kan jag använda i mitt manus. Genom att fråga offret om förövaren kysst  kvinnan förstår polisen om det är en engångsvåldtäkt eller om det är en serievåldtäktsman som är i farten. Förutom att inte kyssas hotar förövaren ofta med vapen, täcker över offrets mun för att kväva skrik och stjäl plånbok och mobil.
Sisådärja, tack för tipset, tänker jag och gnuggar nöjt händerna mot varandra medan scener radas upp i min hjärna. Jag läser vidare i texten och ser att en annan sak som ofta gäller är att serievåldtäktsmän ofta är tidigare dömda. Alltså finns de i brottsregistret och kan hittas.
Engångsvåldtäktsmän å andra sidan har oftare druckit alkohol.

Jag passade på att läsa tidningen, eller rättare sagt det lilla häftet Modern psykologi när Razmus sprang in på Fejmskolan och dansade. En hel timme utan att jag behövde ta hänsyn till någon. Jag lade upp fötterna högt och vevade ner stolen till halvliggande, vevade ned bilfönstret och njöt av att bara vara.

Nu har klockan passerat elva och barnen sover. Peter har också somnat, men sover i soffan. Kvar uppe är jag och katten Zally som envisas med att ligga på tangenterna. Just nu hårar hon förskräckligt och sprider små grå hårstrån överallt.
Nu ska jag logga ut och fortsätta mitt skrivande. Ämnet idag är Novellkurs. Tanken är att jag ska tota ihop en novell till Jenny Bäfving, men frågan är om jag hinner få ur mig det innan det blir för sent. 
Vi hörs imorgon igen.
Kram

P,s jag måste bara berätta om de här braattha böckerna. Om du har barn är de fenomenala. Lär dig både matte, fysik, biologi och kemi. Det som alla skolbarn måste kunna.
Författaren heter Carol Vorderman och böckerna heter:

Hjälp ditt barn med biologi, kemi och fysik
Hjälp ditt barn med matte
Lättfattligt och bra med bilder plus text lär det mig det jag glömt plus sådant jag aldrig lärde mig.

En början-436

"Äktenskap?"
"Ja, de har faktiskt träffats i över ett år."
"Men varför måste de gifta sig? Lina är alldeles för ung. Kan de inte..."
"Vänta? På vad då? Att hon blir gravid?"
Oskar vände sig mot sin hustru och höjde ena ögonbrynet. "Vänta nu...menar du...att Lina ska ha barn?"
"Kära du, lyssna på vad jag säger. Lina fyller trettio nästa år så det är inte helt omöjligt att det händer, men vad jag vet är hon inte gravid ännu."
"Min lilla tös", muttrade Oskar och tog upp pipan och stoppade i den tobak. Den där pojkvaskern hon hittat är inte något att ha. Det känner jag här", sa han och lade handen över hjärtat.

Fem frågor


Jag fick ett mejl från min författarkollega Eva Holmqvist där hon ställde fem frågor till mig.


Vem inspirerade dig till att börja blogga?
Ingen. Jag bara började en dag och kunde inte sluta.

Hur väljer du ämnen att blogga om?
Jag jobbar med trädgård, tak, film och böcker och skriver om det. Emellanåt är jag på kurs och skriver då ännu mer i ämnet. Min nyfikenhet att lära mig mer gör att jag läser mycket faktaböcker och tidningar. När jag hittar något intressant delar jag med mig av det. Det blir mycket fotografier från när jag jobbar och en hel del skrivtips. Varje dag skriver jag En början som läsaren får för att antingen bara reflektera över, eller också fortsätta skriva på. I dagsläget är det nästa femhundra olika som ligger på min blogg.

Vad vet de flesta inte om dig?
Att jag älskar att sjunga och alltid gör det. Min lilla dotters vänner har ofta poängterat det och att Zabine gör likadant. Vi gör små egna visor och sjunger sånt som redan finns.

Vilka tre ord beskriver din stil bäst?
Energisk, glad och nyfiken som person
Jag skriver dock ofta om det svarta som finns i livet och det som händer bakom stängda dörrar.

Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?
Då lutar jag knäna mot backen och sticker rumpan upp i vädret medan jag påtar i landet, eller också sitter jag djup försjunken i mitt skrivande och redigeringen av min kommande roman Hat och en gnutta kärlek. Naturligtvis tar mina tre småttingar upp massor av tid och jag älskar att sitta och lyssna i smyg då de diskuterar med varandra eller sina vänner. Dessutom snickrar jag på vårt hus. Vi har nämligen byggt på det åt alla håll. Det blir sällan tv-soffan för mig.

Fem andra bokbloggare


8 september 2013

Söndag - slödag

Morgonen började tidigt...lilleman kom springande och lade sig med mig, Peter och Zabine i sängen redan vid sju. Det blev varmt må du tro. Så varmt att jag panikslaget kastade mig upp och slängde upp både sovrumsfönstren på vid gavel. Kall, fuktig luft strömmade in över min halvnakna kropp och kylde ner mig. Barnen sov sött tätt intill varandra.

Efter frukosten startade jag operation borttagning av sommarkläder. Samtidigt rensade jag bort urvuxna kläder och skor. Det tog hela dagen att få ordning på samtliga familjemedlemmars garderober.
När det var gjort klippte jag resten av gräsmattan som jag lämnade igår kväll och packade in sommarkläderna i förrådet. Det blev en ordentlig nostalgitripp att vara där. Jag hittade en kartong med gamla saker som jag inte sett på mååååååånga år.
   När jag gick över gården såg jag att en dimbank närmade sig över täkterna. Sakta, sakta som om den smög. Jag skyndade på stegen.

Efter att vi ätit sen kvällsmat körde vi ungarna i säng och tog itu med våra egna saker. Med det menar jag att betala räkningar, kolla mejl och pyssla.
Peter satte sig vid teven och tittade på ett program om sjukhus i England. De visade en kvinna som trodde att hon hade en lins kvar i ögat, men inte hade det. Inte ens bakom ögonlocket. usch, det var urläskigt.

Nu ska jag stänga av internet och skriva lite.
Ha det gott.

En början-435

Hans händer på min rygg, försiktigt letande en öppning in till huden. Mina händer slutna i en krampaktig längtan att tiden ska gå fortare. Solen som kikade in genom det öppna fönstret och fåglarna som kvittrade utanför. Där befann jag mig när ytterdörren slängdes upp med ett brak och poliserna stormade in.

7 september 2013

En början-434

Scenen var det klassiska köket på sjuttiotalet. Hunden låg vid fötterna på mannen och frukosten bestod av fil och flingor. Kvinnan stod vid diskbänken och diskade medan barnen lekte på golvet. Utanför fönstret passerade bilarna och i brevlådan placerad vid grindarna låg dagens tidning. Det var en helt vanlig dag, men ändå inte. Pappa Sven hade fått anställning i Frankrike och flyttbilen var på väg för att hämta upp deras bohag. Hunden var vaccinerad och barnen hade svårt att sitta stilla.

6 september 2013

En början-433

Dunket från vävstolen ekade genom huset. Det första jag såg var farmors rygg. Hon lutade sig över väven av färger och nynnade på en melodi jag kände igen. 

5 september 2013

En början-432

Det här var mitt ställe. Egentligen mitt och Arnes, men han var ju död nu. Trädkojan hade varit vårt helgprojekt och egentligen bottnat i en lärares illvilja.

3 september 2013

En början-431

"Rör den inte", fräste Magnus och slog igen kistan jag nyss öppnat.
"Förlåt", sa jag och ställde mig en bit från honom. "Jag visste inte att den var hemlig."
"Det är den", mumlade han och vägrade möta min blick.

2 september 2013

Försovning-stress-konstaterande

Imorse vaknade jag som vanligt när klockan skrällde igång, men klev inte upp. Istället lade jag mig igen och drog täcket över huvudet. Det regnade på fönsterblecket och jag somnade om.
En timme senare vaknade jag med ett ryck, tittade på klockan som stod på 7.30. Panik! Som vanligt när man blir stressad gjorde jag allting på samma gång. Under tiden kläderna kläs på skriker jag på barnen och börjar duka. Ha, ha...hur tror du det fungerade? Inte alls.
Det är första gången på tio år som jag är försenad till skolan. Vi brukar oftast vara i god tid.

Ytterligare en timme senare sitter barnen i bilen. regnkläderna sitter på, men det var fyllt av motvilja att göra det. 
Jag går ut med hundarna medan Peter kör ungarna. Egentligen skulle jag ha klippt äppelträd hos en kund idag, men regnet gör att jag väljer städning på ett företag istället. Städning ja - igår skurade jag vårt kök från topp till tå och hade precis börjat med fönstren när Peter och ungarna kom hem. Det doftade citronajax i hela huset.

Idag ska Razzel börja sångskola och det ska bli mycket intressant att höra vad läraren säger om hans röst. Han är grym på att sjunga opera, släng dig i väggen Malena Ernman.

Nu ska jag ladda för att skriva offerter åt Peters kunder. Han kommer alldeles strax hem igen.
Ha en underbar dag

En början-430

Molnen hängde lågt på himlen tyngda av regn. En katt satt på trappan och käkade en mus medan en annan satt bredvid och tittade på. Det var maj månad, och jag var gravid med mitt första barn.

1 september 2013

En början-429

"Fryser du?" sa en kvinna som passerade. Hon slängde en tjuga i min kopp och gick vidare utan att vänta på svar. Så var det ofta. Människor som låtsades att de brydde sig, men gick iväg, störda av att jag låg på trottoaren. Ryggen värkte som vanligt och håret kliade ovanligt mycket. Det var nog dags att ta ett bad. Nätterna hade blivit kallare redan och jag bävade inför vad som skulle komma. 

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...