30 april 2013

En början-316

"Monster? Nä, några såna har vi inte sett. Ellerhur Maria",sa mamma och drog in mig i sin famn.
Jag öppnade munnen för att berätta om den lilla figuren under min säng, men bestämde mig för att inte inviga pappa i hemligheten. "Nä, vi har inte sett nånting.

29 april 2013

En början-315

"Lyckost", mumlade Janne. "Du får lämna det här hemska huset och slippa tanten, medan jag blir kvar. Hon blir säkert dubbelt så jäklig nu när du fått ett eget hem."
Jag var överlycklig över att den snälla familjen verkade ha bestämt sig för mig, men samtidigt var mitt hjärta blytungt av vetskapen att jag lämnade min bästa och käraste vän kvar.

Oskrivande - dagiskris?-löpning

I helgen har jag inte skrivit en enda bokstav. Inte för att jag velat det, men livet har tvingat mig att stana upp och rodda barn plus extrabarn, trädgård och hushållsgöra.
Helt enkelt matat och förmanat ett antal ungar och rensat ogräs i landen.
Men min hjärna jobbar dygnet runt. Sätter ihop textmassor, händelser och karaktärer. Plussar och minusar.

Nu har jag kört barnen till skolan och min lilla dotter hjälper sin lillebror in på dagis där hon sen läser ett kapitel ur en sagobok för ungarna. Detta helt på eget bevåg. Gissa om lärarna är glada?

Dagiset är just nu överbelamrat av barn. Personalen knäar, men kommunen vägrar ta in extrapersonal. Det verkar som om de som bestämmer aldrig haft barn. Antagligen är det en samling äldre kufar som haft en fru hemmavarande som roddat hus och barn. Annars skulle de väl inte göra så här.

Idag är tanken att jag ska skriva på en ny novell till en tävling, redigera manuset naturligtvis, ge textrespons på mina kurskamraters texter och springa.
Jo, du läste rätt. Jag ska ta upp löpningen igen. Jag sprang 7 km varje kväll från det jag var cirkus tio år till tjugofem. Promenerade varje dag till mitt jobb när jag bodde på Erstagatan och i Hammarbyhöjden.
Här ute finns fantastiska skogsvägar som väntar på ett par frivilliga fötter, och snart...är det dags.

Ha en underbar dag. Nu drar jag ned rullgardinen för att inte se solen.

28 april 2013

En början-314

Linda lade sig tveksamt på operationsbordet och gled med blicken över männen som stod runt det. Vad har jag för val? tänkte hon. Dö, eller överleva och bli invalid för livet?
En av de mörkhyade männen pekade på hennes amulett runt halsen och tecknade att hon skulle ta av den. De vita tänderna lyste som av sig själva.
Linda öppnade den tjocka guldlänken och lade amuletten i handen. Stängde handen några sekunder och blundade. Ska jag dö i det här vackra landet? tänkte hon och tittade ut över palmerna utanför fönstret.

27 april 2013

En början-313

Elin fem år sitter på fönsterbrädan i köket. Hon lägger händerna mot fönstret och försöker förtvivlat få kontakt med bröderna som är nere i lekparken. Åh om jag ändå vore äldre, tänkte hon.

Att skriva för barn-kurstillfälle 9

Det är kul att gå på kurs.
Jag lär känna människor som tänker som jag. 
Prata med de som brinner för att plita ned ord på ett vitt papper.
Förtärs ena sekunden av tvivel för att i nästa sitta vilt skrivande för att någon petar in orden i min hjärna.
Det är en sån lyx att ha en lärare som lär ut och kan så mycket.
Jag lyssnar intensivt och skriver ner allt jag hinner.

Igår var det dags igen. Att träffa mina kurskamrater som jag får läsa texterna från. Och som  läser mina.
Idag hör jag rösten på den jag läser texten av. Hjärnan är verkligen fantastisk som kan göra något sånt.
Numera ser jag på texten vem som skrivit den. Alla har sin stil.

Igår var det dags för textrespons.
Men gårdagen var ingen vanlig dag. det var en sån där dag när mycket går på tok.
Inget allvarligt hände, men du vet de där små enkla sakerna i livet som bara måste fungera.
I mitt fall var det att jag glömt ta med textkompendiumet OCH läst fel text. Vi lägger alla texterna i en stor hög och jag ska läsa den över och under mig. Igår blev det lite fel. He, he....

Men det gick ändå. Kul var det och intressant.
Så vad lärde vi oss då? Undrar du säkert.
Det är under textresponsen vi lär oss mest. Då har vi en text att se och får tillrättalägga. På vägen ger vår lärare små tips och berättar hur saker går till.
Nu upprepar jag mig säkert, men ibland krävs det sånt för att det ska fastna i den redan överfulla hjärnan.

Ylva började med att berätta att det blir en fortsättningskurs, men då riktad till den som har ett manus på G. Det blir en mindre grupp och du läser dina kurskompisars manus och ger textrespons. Kursen är bara varannan vecka. Åtta tillfällen.

Hm...tänkte jag och funderade först och främst på om jag verkligen skulle hinnan gå kurs. Betalningen står min egna firma för, men det gäller att jag har nytta av kursen. Måste nog fundera lite mer på det här.

Så började textresponsen:
Min text handlade om två uteliggare/unga pojkar som blev jagade av en hund.
En av mina kursare tyckte att historien påminde om boken Mystiska tvåan. han frågade om jag visste vilken bok det var, och jo...det ringde en klocka någonstans, men jag var inte säker.
Vi pratade om förbättringar och jag fick rådet att ta bort text, lägga till och kanske flytta historien till förr i tiden. Vilket i mina öron lät mycket intressant. Då krävs ännu mer research.
Han sa också att jag hade driv i texten (Nu skrattar min filmmanusförfattarlärare Kurt Öberg om han läser det här.) Kurt sa alltid att han tyckte jag hade driv, inte bara i texten utan i allt jag gjorde.
Min kursare sa också att det var bra tempo och att han kände sig meddragen i scenerna. Som vanligt finns det felaktigheter, sämre trovärdighet på några rader och jag säger tyst till mig själv att ändra på det där och bära erfarenheten med till nästa text.

Vi pratade om det här med att ha två karaktärer med liknande namn. Det blir svårt för läsaren att skulja dem åt då. Man kan skilja dem åt genom namnet, kroppsspråket(haltar, lutar kroppen, harklar sig ständigt), kläder och färg på huden.

En annan av mina kursare ville ha en paus i det snabba. Hinna luta sig tillbaka och njuta istället för kastas än hit. än dit.

Sen var det dags för Ylvas kommentar:
Min styrka tyckte hon var mina teman. De var intressanta och texten hade mycket fart. Skiftet dialog/handling var bra.
MEN trovärdigheten hade jag missat. Jag gav pojkarna för mycket förnuft. "Låt dem intre prata", sa hon. "Gestalta det de säger:"
Hon säger också att hon har svårt att följa med i miljön.
Slutligen kommer hon med tipset att flytta historien till en annan tid.
Hm....

Vi gick vidare med texterna och bordet runt. Vi pratade om igen om logik och att fingranska texten efter luckor, kanske något som upprepas eller aldrig skulle kunna hända.

Vi pratade också om inledningar, eller börjor som jag kallar dem.

Vi pratade också om att fina detaljer kryddar miljön. Exklusiva detaljer som gör så att texten får läsaren att se det som skrivs om.

Ylva berättade att Astrid Lindgren inte uppfunnit det här med rödhåriga yrhättor. Oh no, det har funnits i litteraturen länge, länge,
I en gammal text är det förresten viktigt att använda gamla namn för att höja trovärdigheten.

Om du pratar med ett barn om livets svårigheter kan det ibland underlätta för barnet att du lägger in humor. Eller förvandlar två barnkaraktärer till två djur som kan prata och känna på samma vis som barnet/barnen.

Det här med allvetande karaktär tycker jag är svårt men samtidigt spännande. Tanken är att jag ska försöka skriva en novell på det viset bara för att testa hur det är.

Ylva gav oss några tips som vanligt.

Tips 1: Även om du hittar på något som inte finns egentligen måste det du skriver fungera logiskt.

Logiken är det vi allihop på kursen missar ibland.

Tips 2: Tänk på ordvalet du gör. Låter det naturligt eller får du anstränga dig för att säga meningen?

Tips 3: Låt inte dina karaktärer prata exakt varannan gång, sida efter sida. Lägg istället lite monologer emellan eller varför inte scener där karaktärerna gör något.

Tips 4: Glöm inte bort svårigheterna/hindren du byggt upp i miljön tidigare. Använd en pistol om du lagt in en pistol i början av manuset.

Tips 5: När du skriver en scen, fundera på vad karaktären hör, ser, känner, anar, och smakar

Tips 6: Var inte så omständig i texten. Låt karaktären gå från A till B och visa via gestaltning vad hen upplever.

Tips 7: DET BÄSTA ÄR DET SOM ANTYDS I TEXTEN. Ge läsaren mystik och aningar.

Tips 8 : ANVÄND MILJÖ FÖR ATT GESTALTA HUR NÅGON MÅR. Dvs regn, åska, vindar, sandstorm, vulkanutbrott, mm mm

Tips 9: Ha inte två tillbakablickar i rad

Tips 10: Du som författare MÅSTE veta var scenen utspelar sig och när. (Natt, dag, Sverige, Turkiet, skogen, landet, stranden.)

Barn som har det jobbigt använder fantasin för att överleva det som är svårt. 
Använd det i manuset. Visa också familjens dysfunktionalitet tydligt. 

Ja min vän. Det var allt jag lärde mig igår, Fatta vilken lycka att få göra en sån här resa.




26 april 2013

Livet

Idag stod jag på ett berg. 
Högt, högt ovanför havet och studerade vågornas rörelse. 
Vinden var kall och våt av det lätta regnet som nyss jagats bort av solen. 
Marken var fortfarande brun. 
Vresrosorna stack ut sina elaka , stickiga taggar för att försöka fånga människorna som trängt in i deras revir. 
Skövlat och byggt ett stort hus där det förut legat fåglar och häckat.
Jag blundade och lyssnade på vågornas sång
Måsarna skrik
Drog i mig doften av nyfött gräs och tång, vattenbitna trähus och tjära som penslats på åldrig eka.
Kände mig glad in i själen bara för att

En början-312

När Lilla My vaknade hade hon ingen aning om att hon efter dagens slut skulle ha bytt både mamma och bakgrund

25 april 2013

En början-311

"Försvunnen? Hur kan ett barn på fem år försvinna på en båt som inte är större än...låt säga tio meter? Ni skulle vakta henne", skrek den svartklädde, korpulente mannen.
"Jag försökte herrn. Jag försökte", sa den lille mannen som stod och bugade framför Castilliano – enväldig härskare över staden. Pino längtade hem till sin fru. Ville ligga tryggt i hennes famn istället för att utsättas för chefens vrede. Åh jo, nog hade han tagit hand om den lilla flickan. Det var hennes fel att handen värkte och hennes fel att en tå ömmade. Hon hade varit ett riktigt vilddjur. Helt galen. Jag hade inte en chans när hon smet ut genom fönstret och hoppade i vattnet. Men det kan jag aldrig berätta för honom. Då åker mitt huvud.

Dagens ordspråk-6

Advokater och målare kan göra vitt till svart och svart till vitt

24 april 2013

En början-310

Gudarna vakade över Stockholm, eller var det bara så jag såg det för att rädda mig själv? Jag stod och åt glass på fjällgatan – ett av Stockholms vackraste ställen. Glassen smälte och gled ner i min hand när jag drömde mig bort till då för länge sedan.
Stockholm var inte lika lugnt som förr. Kriminaliteten hade exploderat efter att vår käre Kung dog och hans dotter den vackra Cecilia tog över.
Med ens kände jag mig iakttagen. Jag vände mig om och gled med blicken över turisterna som stod och oade och aade över utsikten, men såg inget misstänkt. Japanerna smattrade med sina kameror och ryssarna nickade åt varandra med handen mot hakan.

Inspelning av text för att redigera - morgonstök

Peter körde barnen till skolan idag, men Lilleman var trött så trött. En sekund funderade jag på att låta honom stanna hemma med mig, men vet att han det mycket bättre på skolan med sina vänner.
Det är svårt att motstå en sötnos som knappt orkar öppna ögonen och ber att få sova vidare. Men jag gör det ibland. Zabine kollar sig i spegeln var femte sekund, byter kläder, fixar håret och nippertippar fram. Razzel är först uppe, men har ett syfte med det – spelplattan. När jag kommer in sitter han under täcket. Grrr – jag gillar inte det här beroendet. Stackars Hampuz kommer upp efter många om och men men gäspar om och om igen.

Nu har jag spelat in fjorton kapitel av min bok och insett att det här är ett toppensätt att redigera. Det är nämligen så att hjärnan hör när ordet blir fel, och då ändrar jag det.

Igår redigerade jag hela dagen. Idag ska jag ge textrespons på två av mina kurskamraters text och skriva om en text jag haft med till kursen förut. Jättespännande.
Det märks att Ylvas information gett resultat. Texterna mina kamrater skriver är både spännande och välskrivna. Det är en fröjd att få privilegiet att läsa dem.

Alldeles strax ska jag fortsätta med texterna och hoppas bli klar idag. 
Imorgon ska jag sätta lister ute i Torö och hinner inte skriva ett dugg. 
På kvällen är det Att skriva för barn kurs.

Fullt ös medvetslös. Ha en underbar dag

23 april 2013

En början-309

Att bo på en ö är speciellt. Man är ensam mitt i naturen. Nätterna är fyllda av olika ljud från öns fyrbenta och tvåbenta invånare. Ugglan hoar och fladdermössen kör racing över trädgården. Räven smyger omkring och letar möss och insekter.
Jag bodde mitt i ett Zoo. Det kom sällan människor på besök och om det gjorde det hörde jag dem innan de såg mig.
En kväll när jag satt i min favoritfåtölj reagerade jag när Leo, min hund, reste ragg och tittade stint ut genom fönstret. Försiktigt kröp jag över golvet och öppnade ytterdörren. Jag tog ned pistolen jag alltid förvarar bakom dörren och smög ut på trappan. Leo gick ut på tomten och stannade framför en buske. Morrade och visade tänderna.
 

22 april 2013

En mördares bekännelse

Jag jobbar just nu så intensivt med manuset och mina kurser att jag inte hinner lalla runt i tillvaron. Nattetid befinner jag mig i en mördares huvud och dagtid försöker jag få ut alla vinterkläder och istället ta in sommarkläderna. Vilket projekt det är: Nu har jag framfört önskemål att vi ska skaffa så stora garderober att vi aldrig mer behöver flytta ut några kläder.

Lilleman har fått ett helt nytt lager kläder. Eller...egentligen begagnat. Storebror har haft dem innan, men det syns knappt. Det som är urväxt ger jag vidare till vänner och bekanta med mindre barn. Orkar inte sälja på Tradera. Har varken tid eller lust.

Idag har jag läst in det åttonde och nionde kapitlet av nya romanen Hat och en gnutta kärlek. Gå gärna in och gilla på Facebook.
Jag läser in det på min Iphone och tydligen går det att e-maila härligheten.

Ikväll eldar jag och skrattar när Peter frivilligt söver barnen. Naturligtvis somnar han först och snarkar så att sängen skakar. Barnen är så glada att ha honom hemma igen och har pratat i munnen på varandra.
Om en liten stund stänger jag ned nätet för idag och hoppas snart slippa det här vingliga nätet som ideligen stängs av.
Idag har Telia nämligen grävt upp den trasiga kabeln och bytt ut den. Nu väntar vi på elektrikern.

Ikväll tar jag mig an det tionde kapitlet och kanske det elfte och tolfte.
Hur många kapitel det finns? Vänta nu...låt mig tänka....tjugonio stycken blir det ungefär. Eller cirka fyrahundrade härligt läskiga sidor. Det tar lång tid för en mördare att förklara varför han gjorde det. Ibland en livstid.

Ha det gott

Dagens ordspråk-5

Det här ordspråket är bara för roligt. Jag ser faktiskt scenen framför mig.
Ung hustru hjälper gammal man till graven.

En början-308

När jag var en liten flicka älskade jag min pappa väldigt mycket. Han var varm och kärleksfull och var min bästa lekkamrat. Han lärde mig mycket av det jag kan idag. Vi åkte ut på havet och fiskade från morgon till kväll och satt tätt intill varandra vid lägerelden på natten.

21 april 2013

Dagens ordspråk-4

Baktalaren har djävulen på tungan, och dörrlyssnaren har honom i örat.

En början-307

Solsken, badkläder och goa mackor i väskan, en intressant bok. Så såg mitt läge ut när jag satte mig på cykeln för att ta mig de tre kilometrarna till badstranden. Olaf skulle allt få se vad han dumpat, tänkte Marie och drog med handen över den nya korta frisyren. 
Hon hade först begravt sig i sängen och vägrat gå upp ens för att äta, men någonstans vid tre fyra dagar blev hon arg. Nä fel, hon blev rasande. Hon skulle minsann visa honom vad han gått miste om.
Springturerna hon gjorde varje kväll hade gett resultat.

20 april 2013

Att skriva för barn-8.e kurstillfället-textrespons-barn och ungdomsgenre

I torsdags var det kursdags igen- Att skriva för barn.
Snart , snart är det slut på kursen och jag längtar inte, om du förstår vad jag menar.
Ylva är en fantastisk lärare som ger så mycket av sitt kunnande till oss.
Den här gången fick jag höra Ylvas textrespons på min text om Andy den lilla pojken som är uteliggare.
Hon pratade om hur viktigt det är att inte hasta på för fort. Att man ska stanna i scenen och suga ur den allt. Hon pratade också om logik. Kan det du skriver verkligen hända, eller?
Jag fick beröm för min gestaltning, att det jag skrev var lättläst och spännande, och att jag var duktig på att informera läsaren via dialog.

Mitt stora minus var att jag måste ha tydligare miljö.
I det här fallet skrev jag om ett ödehus som började brinna med Andy och några andra på övervåningen.

Andy planerar jag att använda i ett barnmanus, men just nu samlar jag bara små noveller, letar ord och handlingar, googlar och funderar.

Ylva kommer att ge ut en bok om att skriva för barn, och den beräknas komma i juni. Jag ska absolut köpa den och rekommenderar boken genom att jag vet hur duktig Ylva är på att lära ut.

Vi fick två uppgifter: 
Dels ska vi läsa en bok vi älskade som små och tala om vad vi gillade med den då, och vad vi uppskattar idag. 
Jag älskade Madicken och tänker läsa den igen. Nu är det lite fusk, för barnen har cd-skivan och jag somnar emellanåt till den i deras rum. Trots att jag säkert läst den tio-tjugo gånger tycker jag fortfarande om den. En annan är Ronja Rövardotter.

Dels ska vi skriva om en text vi skrivit förut efter alla tips Ylva gett oss.
Mycket spännande

Vi pratade om att läsa om ungdomsböckerna vi gillade som unga och att läsa de som kommer ut nu. Många av de som kommer ut idag är bra. Jäkligt bra till och med. Själv har jag ledsnat på alla vampyrböcker och filmer. Det blir same same liksom.

Att skildra djur som barnkaraktärer kan göra att vi vågar skratta åt dem.

I samhället och kulturer där det inte är fritt att skriva, är det lättare att skriva om djur=sagor.

Genre=En abstrakt föreställning om en grupp texter om identifieras genom tydliga, definierbara, återkommande element.

Roman= Karaktären går igenom något och växer med uppgiften.

Några specifika barnbokskategorier:
Skolberättelser(tex Harry Potter)
idrottsböcker
Hästböcker
Djur och leksaksberättelser
Sedan finns det samma som till vuxna:
Kärlekshistorier
Skräck
Fantasy

Både djur- och leksaksberättelser kan vara:
Kärlekshistorier
fantasy
skräck

Bilderböcker är specifikt för barn:
ABC-böcker
Faktaböcker
Mysterier

Folksagor är även vuxenhistorier.
En klassiker som skrivits om för att passa barn är: Robinson Crusoe. Den skrevs först i första person, men gjordes om till tredje i syfte att göra det enklare för barnen att förstå den.

Barnlitteratur är INTE en genre´, observera det.

HÄSTBÖCKER: 
Det måste naturligtvis finnas en häst i, och ett barn som är från 5-18 år.
Men det kan även bli en fantasy, en skräckbok, eller varför inte en kärlekshistoria. 
Genren går i varandra. Mixas till den blandning som författaren tycker behövs.

Vi pratade även om bibliotek och vad barnen lånar. De lånar inte historiska romaner, men jag vet att de älskar Kim M Kimselius underbara böcker som är just historiska romaner med två ständigt närvarande karaktärer. Om du inte läst henne. Gör det omedelbart.

Om du skriver en bok med ett unikt språk, en speciell stil och ett intressent genre så kan jag nog säga att alla förlag vill ha ditt manus. Om du tittar i senaste Skriva står det att förlagen letar DET manuset.
Du läser väl Skriva? Om inte hittar du en länk längst upp på min blogg där du får extrapris på en prenumeration.

Nu ska jag om igen rekommendera en fantastiskt rolig bok. Den heter STIL-övningar och ger dig massor av tips på att skriva i olika stilar.
Skriv först en kort text på vanligt vis där karaktär x befinner sig på stranden. Karaktär I anländer. X har en sak som Y gärna vill ha.
Skriv sedan samma text på ett tekniskt vis, ett prunkande (adjektivrikt) vis och ett luktande vis. Kul och lärorikt.

Det viktiga när man skriver är att man MÅSTE VETA VAD MAN ÄR BRA PÅ.

Det här som alla skrivarkurser pratar om. Att man genom dem ska hitta sitt språk, stämmer inte. Du har redan ditt språk. Det är inget någon kan ge eller ta ifrån dig.
De här stilövningarna är bra, för på det viset hittade i alla fall jag min stil på att skriva OCH genre.
Det är nyttigt att testa på andra genre och andra stilar när man skriver.

Har du läst Maria Gripes bok När Tordyveln flyger? Jag hörde den på radio för en massa år sen och blev mycket förvånad då vi fick en del av texten. I mitt minne var den inte alls sån. Mitt vuxna jag läste/hörde på ett annat vis.

Det sista vi pratade om var kortprosa. 
Vet du vad jag pratar om?
Kortprosa är:
Komprimerad text
Tar med bara det väsentliga i historien
Kan bestå av inre monolog
Är känslosam
Korta scener

Kortprosa är svårsåld och inte alltför lätt att sälja in till förlagen. Ändå tycker jag att det är coolt med kortprosa. Det ser ut som blad ur en dagbok. Visar det innersta i personens väsen. Plockar ut de stora känslorna.

Vi pratade om det här med olika läsåldrar.
Ungdomar läser poesi 
Jag gjorde faktiskt inte det. Jag skrev noveller och annat. Läste väl en och annan dikt i veckotidningarna, men där stoppade mitt intresse.

Sören Bondesson säger så här:
Man ska läsa aktivt
Varför har du din favoritförfattare som favorit? Vad är det som gör att du gillar det han skriver?
Hur ser dialogen ut?
Eller, är det ingen dialog och hur ser då händelserna ut?
Rytmen i texten
Berättarteknik.

Det var allt för den här gången, men jag återkommer snart. Nu ska jag agera Taxi till mina barn, som ska till olika kompisar.



Dagens ordspråk-3

Den som ingenting gott gör, gör illa nog


En början-306

"Kronofogden kommer. Skynda dig att gömma smyckeskrinet. Och morfars guldklocka", ropade mamma och drog nervöst med handen över håret.
Året var 1972 och jag hade passerat förbi de första fyra åren och var på god väg in i mitt femte. Mamma gjorde vad hon kunde för att ge oss barn en normal uppväxt, men jag kunde med säkerhet säga att mina skolkamrater inte hade en träbit som huvudkudde eller sov skavfötters med sina syskon.

19 april 2013

En början-305

"Ett flanellnattlinne", skrek Madelen upprört. "Mamma, farmor har gett mig ett sånt varje jul sen jag fyllde fyra. Du kan väl säga åt henne? Snälla. Jag vill inte göra henne ledsen."

18 april 2013

Dagens ordspråk

Tigande hund biter snarast
(Den tystlåtne och inbundne är farlig)

En början-304

"Det ösregnar", skrek Emil in till Leo som fortfarande låg i sängen. "Nåväl, jag har fiskat i regn förr. Kom igen nu slöfock", fortsatte han och klev i farfars storstövlar.
Leo kom ut i hallen. Han var fortfarande bakfull efter gårdagens grillfest, och det mörka håret var ostyrigt. "Varför har du så bråttom? Jag vill ha frukost innan vi åker. Fick du nycklarna av tanten? Till båten alltså?

17 april 2013

Dagens ordspråk

Jag älskar gamla ordspråk och här är ett som jag hittat och ofta använder.

Jag ska hålla tummarna för dig.
(som hjälp i en kritisk situation, med tummen som symbol för något illasinnat väsen, hålla tummen instucken under de andra fingrarna i den knutna handen som ett magiskt medel att hålla oturen fången, så att den inte kan skada den man "håller tumme för")

Texten har jag hittat i boken ORDSPRÅK och TALESÄTT av Pelle Holm

Redigerar tills ögena blör

Vilken kreativitet det just nu pågår här hemma. Det är bra att Peter jobbar borta.
Jag röjer bland ungarnas och mina kläder. Skriver och redigerar i ungefär samma måtta.
Inatt satt jag tills klockan två innan kroppen sa ifrån. 
Är fullt medveten om att jag borde gå långpromenader för att hitta tillbaka till min kroppsform, men jag väntar tills vägarna är torra. Hundarna ser ut som lergökar om jag går på grusvägarna runtom. Istället brukar vi gå ut i skogen bakom huset.
Solen skiner och jag drabbas av akut dåligt samvete för att jag inte går ut och klipper träden som vuxit sig långa.
Men det får bli senare.
Eventuellt är det slut på fritiden idag. Peter sa imorse att han kanske kommer hem framåt eftermiddagen.

Just nu sitter jag och lyssnar på Brolle. Han har en sån fin röst och jag gillar texterna. Det där med text tycker jag är extremt viktigt. Visst kan det vara bra musik, men resten då?

Pratade med Teuvo om e-bok och ska försöka ladda in eboksprogrammet i min gamla Mac och hoppas att det fungerar. jag vill så gärna göra e-böcker och Zabine ska få göra barnböcker med illustrationer.
Tänk om det ändå fanns fler timmar på dygnet. Så mycket som skulle bli gjort.

Mina raggiga hundar vill ha en klippning också, och jag själv måste klippas.

Puh, nä nu loggar jag ut och fortsätter med redigeringen istället för att beklaga mig här.

Så småningom hoppas jag få till fler inlägg om filmmanuskursen och Att skriva för barn kursen. Imorgon är det dags igen att träffa Ylva och de andra. Längtar naturligtvis.

Ha en bra dag nu, och se till att gå ut i solen.

En början-303

Det var lördagen den 7 december och om två dagar skulle det rustas till fest i huset på kullen. Byn invånare åkte till stora staden för att ekipera sig och försöka hitta skor som skulle klara det stampade jordgolvet utan att gå sönder.

16 april 2013

En början-302

Svart natt. En månskära som lyser på himlen. Dimma. Strålkastarljus.

En helt vanlig/ovanlig tisdag

Igår hämtade jag ungarna vid tre, handlade mat och åkte hem. Barnen spelade på sina plattor medan jag fixade käk.Samtliga barn och jag själv satte på oss pyjamas redan klockan fyra. Det blev en jättemysig kväll med mycket prat. Plattorna åkte väck efter maten.

Razmus ville sova med mig och lyssnade på en kalla kårar-cd. Zabine och Hampuz somnade så fort de lagt sig.

Kvällen var min. Och jag utnyttjade den till fullo. Med att redigera...sida efter sida. Jag läste högt för mig själv och slutade inte förrän efter två. Benjamin satt intill mig och berättade om det som hände, försökte få min sympati och...lyckades delvis. Charlie är klurigare. Hon är smartare än man tror. Katrin stackarn har en tuff attityd men bär en stor sorg som hon vägrar visa upp.

Hundarna fick gå ut strax innan mörkret kom. Jag vägrar kliva utanför dörren när det är mörkt. Där finns det ju mördare och varulvar, spöken och elaka troll.

Imorse väcktes jag av en dröm. Om sånt som hänt förut och i drömmen gjordes annorlunda. 
Efter frukost  spelade ungarna medan jag röjde bort en massa vinterkläder. Nu längtar jag tills jag får springa barfota. Här ute på landet har jag sällan skor sommartid. Jo, i ett syfte–klara mig från getingstick. De jäklarna är hur ettrig som helst. Vi har megastora getingar här i Grödinge. De ska tydligen vara snälla, men hualigen för att bli stucken av en sån. Jag tar inga risker.
Ringde till Peter och önskade honom god morgon. Förhörde mig om väder och arbetsläge därborta. 

Nu sitter jag i bilen och skriver. Väntar på att få komma in till veterinären med Zally som ska vaccineras. Sen ska jag skynda mig hem och skotta snö för att få bort vattnet på vår gräsmatta. jag har snart en pool där. En iskall illaluktande pool.

När det är gjort ska jag ge mig på manuset igen, för nu jäklar ska det bli klart. Nästa manus ligger redan och väntar idémässigt.

Vill också tillägga till inlägget igår, att de vänner/pojkvänner som gått igenom behandling och kommit ut hela på andra sidan beundrar jag väldigt mycket. Tänk dig själv att tappa mer än hälften av ditt liv. Alkohol är ju en gemenskapsgrej. De är alla goda vänner som dunkar varandra i ryggen och säger jag älskar dig i varannan mening. Ord som oftast inte betyder något.
En av mina vänner blev deprimerad då det här hände. När spriten inte längre dövade hjärnan blev han uttråkad och började äta massor, och spela tv-spel. Han visste helt enkelt inte hur man bar sig åt i det sociala "vanliga" livet. Alla koder som andra knäckt syntes för honom som oöverstigliga hinder.
Idag har han hittat hem och är min äldsta, käraste vän.

Nog om det min vän. Nu ska jag gå in med kattan och sen fara hemåt.

Ha det bäst. Kram

15 april 2013

Alkoholism-hjärtesmärta

Idag har jag skrivit hela dagen, eller...rättare sagt redigerat. Och eldat. Och funderat.

Jag har haft några vänner och pojkvänner som varit/är alkoholister och har stått vid deras sida när de gått olika program. I en del fall har det kommit upp efteråt att de hållit på med droger också.
Jag var alldeles för blåögd för att inse vad som pågick mitt framför mina ögon och hade vuxit upp i en trygg miljö där droger inte fanns. Inte heller alkohol. Eller slagsmål mellan föräldrarna.
Jag hade helt enkelt det bästa ett barn kan ha.

Med tiden träffar jag mina ex och mina gamla vänner igen. Ibland hade de tagit en överdos och ibland sitter de på psyket.
En vän till en före detta verkade utåt som om livet lekte, medan han inuti hjärtat smidde hemska planer. Planer som också förverkligades. Han hängde sig i köket. Dinglade fram och tillbaka när hans flickvän kom hem och fann honom. Jag förstod att han mådde dåligt men blev samtidigt arg på honom för det han gjorde mot sin flickvän.

Ibland funderar jag på vad som gör att man dras till alkohol och droger. De män som jag haft en relation med är totalt olik varandra och har innerst inne ett hjärta av guld.
När jag var ung umgicks jag i kretsar där det fanns både droger och kriminalitet. Men trots att jag tyckte det var vansinnigt spännande att se det utifrån drogs jag inte till det. Idag dricker jag knappt alkohol. jag tycker helt enkelt inte om det.
Naturligtvis har alkoholismen satt spår i min själ. Sjukdomen som får män att slå och hoppa i säng med kreti och pleti. Jag har aldrig blivit slagen, men lämnad...många, många gånger. De har slitit hjärtat ur kroppen på mig och jag har ständigt sett mig besegrad av Herr Alkohol. dragits in i förhållandet igen och blivit stampad och kränkt.
Jag har till och med skrivit dikter om det. Ristat ned all smärta och förtvivlat ropat på hjälp att lösa ekvationen pojkvän/alkohol.
Det var inte många i min bekantskapskrets som visste vad som hände, men de anade och såg på krogen.

Jag har blivit vän med dem på facebook och får följa deras liv. Gamla pojkvänner som stulit en bit av mitt hjärta och vänner jag inte sett på massor av år. Underligt det där att hjärtat aldrig glömmer känslan av att älska någon. Och att det räcker till så många.

Nu ska jag elda lite mer. sedan kliva in i en mans hjärna. Benjamin Larsson, 37 år och mördare.

Furusund 2-plåtslagare-solsken-takliggare-och busiga barn

Imorse var jag lite seg. Det medger jag.
Men jag kunde inte föreställa mig kaoset jag skulle bli varse några sekunder efter uppvaknandet.

Någon av hundarna eller katten hade spytt ner hela täcket längst ned, och när vi tar bort allt för att lägga det i tvättmaskinen tänker jag hämta ungarnas lakan men ser att någon spytt ned dvd:n som står på byrån plus alla sladdar och uttag på baksidan av byrån. Det var bara att hämta skurhink och svabba av så gott det gick.

Nu på morgonen har jag kört iväg barnen som var måttligt pigga. Vi kom ju hem från Furusund vid halv nio och åt kvällsmat. Hampuz slocknade i soffan, de andra var trötta men överpigga samtidigt.
Razmus tittade på Star wars men vi nekade honom att sitta upp till halv tolv då filmen slutade. Zabine ramlade i säng och hann inte ens släcka lampan innan hon somnade. Trött är bara förordet.

När jag varit borta har jag redigerat och faktiskt läst en och annan tidning jag köpte med mig.
Jag lärde mig till exempel att bronsålderns människor inte alls var så snälla som det berättas förut. De påminde ganska mycket om Vikingarna i sättet och var rätt brutala mot andra folk. Man har nämligen hittat nya hällristningar och arkeologiska fynd som gör att de fått ändrat mening. Intressant är det hur som helst.
Jag lärde mig också att forskarna hittat "snällare" kärnkraft, men att det inte är färdigt riktig än.
Det skrevs också om genterapi. Det vill säga: Inom några månader kan läkarna skriva ut en medicin som tillför kroppen nya gener. Det är till för de människor som har allvarliga sjukdomar som orsakats av trasiga gener eller saknade gener. Helt fantastiskt. Eller hur?

Vi har som sagt jobbat på taket i Furusund hela helgen, och barnen har spelat på platta, tittat på teve och varit uppe hos oss. Taket är inte speciellt brant och pappen som ligger på det är halkskyddad.
Som vanligt är det Zabine som fotograferar. Utom när hon solar.

Ibland är skivorna flera meter långa och jag med mina 163cm räcker liksom inte riktigt till. Då är det bra att Peter som är nästan två meter rycker in och hjälper mig.


Ibland tog vi krampaus. Snart vill han inte göra sånt här längre. Så det gäller att passa på när de små händerna lägger sig runt mig och ber om kärlek.


Ha en härlig dag och missa inte min BÖRJAN
Nu ska jag skriva dag och natt i dagarna fyra. För Peter har åkt tillbaka till Furusund och lägger resten av taket.

En början-301

Blekt novemberljus glimmade mellan våta, svarta grenar. Nedfallna rödbruna löv låg i ett blött täcke över marken. En doft av unket och snö låg i luften. Sotsvarta händer grävde i marken. Naglarna blödde av den återkommande kontakten med frusen mark. Han vände blicken mot ljudet som hördes från grusvägen några hundra meter därifrån. Hjärtslagen ekade i öronen. Svetten rann längs med ryggraden.

14 april 2013

En början-300

"Jag..." mumlade jag och försökte minnas vad jag egentligen hade för anledning att ringa mitt ex.
"Snälla rara du, jag gör allt för dig men ibland...ibland går du verkligen för långt", sa han och satt tyst en så lång stund att jag trodde att han lagt på luren.
"Jag minns inte riktigt vad jag ville", mumlade jag och rynkade pannan i ett försök att minnas vad det var som var så akut att jag ringde den käre Leif klockan två på natten.
"Carina kan du göra mig en tjänst", viskade han. "Sök hjälp. Gör det imorgon."
Jag bet mig i underläppen och la handen över munnen. Gick tillbaka till köket där jag varit då beslutet att ringa honom formats. Min hjärna kändes som om jag spolat den i syra. Det fanns absolut ingenting där. Alla minnen från vår tid tillsammans var puts väck och bilderna jag såg på byrån sa mig ingenting. De var bara fotografier på unga och gamla människor.
"Carina?"

13 april 2013

En början-299

Vem kunde ana att den försynte mannen på två trappor varje kväll drog fram teleskopet till fönstret för att spana på kvinnor som klädde av sig? Och vem hade i sin vildaste fantasi kunnat ana att grannen stod bredvid?
Den där dagen när jag såg vad som pågick och stegade upp till lägenheten tänkte jag inte på följderna av mitt avslöjande.

Regn-plåtjobb och isiga trappor-strömavbrott

Som vanligt satt vi uppe tills det var tidig gryning i morse. Jag redigerade mitt manus medan Peter tittade på teven.
Klockan tre gick jag och la mig medan han stannade kvar uppe.
En timme senare väcktes jag av en upprörd Peter. "Strömmen har gått", sa han och skakade mig. "Det är helt svart."
Jag var helt borta och fattade först inte vad han dillade om. Långsamt förstod jag  vad som hänt och ryckte på axlarna: "Det spelar väl ingen roll. Vi ska ändå sova."
"Men fattar du inte?", sa han och skakade mig igen. "Kylarna är också strömlösa."
"De klarar sig nog några timmar", muttrade jag och längtade efter John Blunds sällskap. "Vi fixar det imorgon."
"Det regnar ute. Jättemycket, fortsatte han och satte sig på sängen. "Jag går upp och kollar taket."
"Har du kollat om det är svart hos grannarna också", muttrade jag och drog täcket över huvudet.
"Alla sover ju"
"Ja just det", sa jag och reste mig upp. Drog upp rullgardinen och tittade ut genom fönstret. "Det är svart hos alla", sa jag och hasade tillbaka till sängen, puttade undan Zabine som invaderat min sovplats och drog Lilleman bort från kanten där han riskerade att trilla ned."Godnatt."
"Jag kollar taket. Om pappen läcker kan det komma in vatten", sa Peter och drog på sig jackan.
När han gått ut låg jag och hörde honom gå uppför stegen och trampa runt på taket en stund, men somnade innan han kom tillbaka in. Jag var dödstrött.

Några timmar senare segade jag mig upp ur sängen och hörde att tre troll satt ute i vardagsrummet och spelade på sina surfplattor.
Efter en mycket god frukost gick jag och Peter ut för att bära plåten till huset. Tungt, otympligt och blött. För naturligtvis regnade det. Att pulsa i snö och halkiga trappor med en fyrameters plåt på axeln är inget jag rekommenderar. Handskarna blev så våta att de gick att vrida ur. Regnbyxorna gjorde så att det kändes som om jag satt på en het spisplatta hela tiden och svetten dröp om oss båda när vi fem och en halv timme senare hade rensat de sk häckarna på plåt.

Det var dags för käk och efteråt tänkte vi påbörja plåtningen, men...tre ungar gjorde så att vi omvärderade beslutet.

Ikväll har jag laddat hem flera stava-spel, matte-spel och språk-spel(engelska) till samtliga ungar. På vägen hittade jag en app som hjälper mig i mitt skrivande. Återkommer om det när jag testat den.

Nu ska jag packa ihop internet och påbörja redigerandet igen.
Ha en underbar kväll

12 april 2013

Åka bil med barn-intressanta tidningar-sociala medier

Att ta sig från A till B med en ungskock i bilen är inte lätt.
Idag har vi förpassat oss via köer, köer, köer genom stan till Norrtälje.
På den sträckan har Zabine kräkts, Razmus slagit Hampuz, Hampuz slagit Razmus och viceversa. En helt vanlig biltur med familjen Meijer. Ha, ha...det är ju tur att det är värt resan.
Nu sitter tre troll framför teven och tittar på StarWars för första gången i sitt liv. Samtliga är så fascinerade att de inte svarar på tilltal.
Peter och jag har nu packat upp alla kläder, all mat och en hel massa leksaker, cd-skivor och frukt.
Han ska nämligen bo här hela nästa vecka för att fortsätta lägga taket på stugan/huset vi bor i just nu.
I helgen ska vi påbörja arbetet med att först lyfta upp all plåt som vi knäckt till skivor och sen sätta fast det.
Vi möttes av regn i Tumba och det följde oss hit, men nu har det lagt av och jag hoppas, hoppas att det inte kommer tillbaka. Det blir både halt och kallt om det regnar.

Jag tänkte passa på att skriva på kvällarna när resten av familjen gör sitt.
Med på resan har jag senaste numret av Internetworld, Creative Suite Guiden, Forskning&framsteg,GÅRD & TORP, Allas veckotidning, Historiska ögonblick, Må bra, och Allt om vetenskap.
Hm, om jag stannar här några veckor kanske jag hinner med allt jag tänkt mig. jag kan bara inte låta bli att köpa tidningarna när det står något som intresserar mig.
I Allt om vetenskap berättar de att det kommit nya solceller som faktiskt är billigare, och det är just det vi ska skaffa framöver. 
I Må bra snackar de om effektiva naturmedel. 
I tidningen Historiska ögonblick skriver de om hur piraterna levde i Karibien OCH om Ku klux klan, två områden som intresserar mig och förekommer i ett framtida manus.
Allas veckotidning har jag köpt för att läsa deras noveller och få exempel på vad de vill ha.Jag fick dessutom en fröpåse med.
GÅRD & TORP köper jag bara för att den dignar av tips för oss som bygger i gammal stil.
Forskning & framsteg köpte jag för att jag gillar den stenhårt. Jag lär mig så otroligt mycket av den.
Creative Suite Guiden handlar om hur man gör appar till Iphone och androider och mycket, mycket annat. Den gillar jag också mycket.
Internet World är en källa till ständigt vetande om sociala medier, och hur man som företag lyckas bli sedd. Den här gången fick jag med en liten folder med tips hur du skickar och utvärderar e-post som ger resultat. (Jag prenumererar för att inte missa några nummer)

Nu har jag en liten parvel som pockar på min uppmärksamhet och vill upp i knäet. Så nu lämnar jag dig.
Ha en härlig kväll.

En början-298

"Jag vill ha dramatik, tragik och gråt från publiken", sa Eva."Glöm bort alla fjantiga saker ni lärt er på skolan om ni nu gått i skola. Gå in i er själva och känn." fortsatte hon och gled med blicken längs bänkraderna. "Det här ska bli den bästa föreställningen någonsin. Fattar ni?"

11 april 2013

Plåtslagare-författare

Igår stod vi hela dagen i solskenet och gjorde skivorna som vi förhoppningsvis får upp i helgen på taket i Furusund.
Både jag och Peter är krassliga och det känns att hjärtat får arbeta hårdare. Du vet när det låter som om hjärtat sitter i öronen.
Strömbrytaren krånglade lite men efter att vi micklat med ledningarna inuti den startade den snällt igen.
Vi hann knäcka allt som nu i morse skickades med lastbil till Furusund.

Idag har jag kört småtusslarna till skolan och sitter nu vid datorn för att skriva vidare på mitt projekt. Tyvärr blir det ingen kurs i att skriva för barn idag eftersom jag inte vill smitta mina kamrater. Känner mig inte fit for fight alls idag, men, men...det går över.

Det händer saker i mitt liv just nu som jag inte riktigt har kontroll över. Det är positiva saker som jag väntat på länge, länge och nu inte riktigt kan ta in att de händer.
Det känns lite grand som om jag står utanför mig själv och tittar på mitt liv. Känner du igen känslan. Det är för bra. Något hemskt måste hända snart. Det kan inte vara så fantastiskt.
Ha, ha...man är bra galen ändå. Lägger dagar och nätter på manusskrivande och om det släpper och exploderar bra-saker så tror man ändå inte riktigt att det händer. 
Nåja, nu är det tyst i huset och den enda som är i min närhet är lilla Zenta som är en knähund och älskar att sitta nära, nära mig.
Och med det slutar jag dagens inlägg
Ha en underbar dag

En början-297

Klockan halv tolv var nyheten att den fasansfulle man som mördat och våldtagit flera hundra kvinnor runtom i världen samtliga kanalers huvudnyhet. Jag vågade knappt yttra ett ord om händelsen till mina arbetskamrater i rädsla att råka säga att mannen ifråga var min bror.

10 april 2013

En början-296

Skrivaren betedde sig underligt idag, tänkte Pia och öppnade det svarta locket. Den lät inte alls som den brukade och hostade med jämna mellanrum. Ja banne mig. Den hostade, tänkte hon och öppnade luckan där själva hjärtat låg. Försiktigt för att inte skada något tryckte Pia in handen för att kolla om allt kändes okej. Vaktmästaren hade visat henne några trick och det skulle bli skönt att överbevisa Sonja som sagt att maskinen var redo för soptippen.
När hon lade huvudet mot skrivaren tyckte hon att det lät som hjärtslag. 
   "En maskin har väl inget hjärta", sa hon högt och pressade in handen längre.
Hon var inte alls beredd på det som hände...

9 april 2013

En början-295

"Regn, regn, regn, detta förbannade regn", muttrade Amanda och sköt gardinen åt sidan. "När ska solen komma tillbaka?"
Plötsligt såg hon en liten svart prick som hoppade omkring i pölarna. Det var för långt ifrån henne för att hon skulle se exakt vad det var, men nog är det en fågel, tänkte Amanda och reste sig upp med hjälp av käppen.

Mina begåvade skrivarkamrater

I går morse vaknade jag med influensa som sällskap.
Peter är redan sjuk och jag har varit det men frisknat till så sakteliga. Ha, ha trodde jag ja.
Nu var planen att jag skulle träffa mina begåvade skrivarvänner idag, men...jag tror inte de vill träffa mig när jag är så här dålig.
I morgon skulle jag ha träffat mina härliga kurskamrater, men jag tror inte att influensan speedar igenom så fort.

Nåja, nu har jag lämnat av tre barn på skolan och sovit några timmar. Huvudvärken är värst. Det andra kan jag ta. det är dags att sätta mig vid skrivbordet och jobba. Fakturor ska skrivas, räkningar betalas och framför allt ska jag skriva novell till kursen.
Jag hittade en , nej två eventuellt tre karaktärer till mitt barnmanus och jobbade på det hela kvällen igår. Det blev riktigt bra. Lite annorlunda att tänka och skriva till barn, men oj vad kul det är.
Om du läst igenom alla mina inlägg om att skriva för barn, förstår du varför.

Min skrivarkollega Pebbles berättade på facebook att hon fått med en SF-novell i bokprojektet VILDSINT gryning. Det är så himla kul att vi allihop har flyt just nu.
Återkommer senare om varför jag skriver så.

Eva Rydinger har kommit ut med sin bok Fotografen
Fotografen



Och snart, mycket snart kommer Annika Estassy Love´n ut med sin bok Solviken
Solviken (inbunden)



Pebbles Ambrose Karlsson gav ut sin fantastiska bok Jag vet inte var psykoser kommer ifrån 
Jag vet inte var psykoser kommer ifrån

Eva Åkerlind har gett ut två diktböcker, men har också ett fantastiskt manus på g.
Saknad : dikter ur sorgen (häftad)

Från hängmattan ser jag havet (häftad)

Jag själv har gett ut två böcker, men varit med i två antologier också.
Pappersskärvor (häftad)

Tre änglar och tre mirakel (häftad)

Vildsint (häftad)


8 april 2013

Barn, barn, massor av barn

Inatt hade vi allt som allt fem barn inhysta. Tre var våra och två någon annans.
När morgonen kom utfodrade jag dem och sa åt samtliga sötnosar att kliva ut i snön och bygga koja. Och faktiskt. De lydde mig.

Efter en timme bankade det på dörren och de kom in. Törstiga och hungriga.
Mitt i allt kaoset känner jag tillfredsställelse. Det är kul med barn. Framför allt älskar jag att lyssna på deras diskussioner. Skäms inte för att säga att jag tjuvlyssnar och använder mycket i mitt skrivande. Det är som att komma in i en hemlig värld.

Efter halva dagen körde jag hem Raz och hans kompis till kompisens mamma. Då blev det lugnare hemma. Tjejerna sminkade sig, ritade och spelade platta. De är så lika töserna och bråkar aldrig.

Nu har Peter kommit hem och jag och barnen ska storstäda efter helgens bus och lek.

I natt ska jag skriva en novell till kursen och försöka lägga mitt manus i bakhuvudet. Det tär på mig att inte få fortsätta med manuset. Jag längtar varje dag.

Ha en fortsatt bra kväll och glöm inte kolla mina BÖRJOR. Idag skrev jag nummer 294.

En början-294

Tomas sträckte över flaskan med bubblande Trocadero och satte sig sen lugnt på bänken och väntade. Skulle Mia känna det? Eller skulle hon bälga i sig drycken utan att bry sig om bismaken?
Han vände bort blicken för att hon inte skulle ana oråd och höll ena tummen så hårt att den vitnade. Hoppas, hoppas, tänkte Tomas och sneglade tillbaka mot Mia.

7 april 2013

Redo för förlagens granskning? Oh no, inte än, men snart.

Igår tittade jag och maken på Svinalängorna och jag grät om och om igen. Minnen från min egen barndom och en flicka som var vårt sommarbarn trädde fram och jag undrade för säkert tusende gången hur min kära sommarsyster mår.
Hon kom från Norrköping och besökte oss varje sommar tills hon fyllde femton. Jag älskade och hatade henne i samma måtta. Vi gjorde allt och inget tillsammans. Tack vare henne vågade jag mer.

När mamma förstod att hon höll på med droger stoppade de hennes besök. De värnade mest om oss, sina blodsbarn och grät säkert när de sa nej.
Min sommarsyster och jag skrev brev, försökte få fram det vi ville säga genom att prata om det som hände runt oss just då. 
Idag ligger alla dessa brev i en plastficka som buktar ut åt alla håll. De är grånade och bläcket hon skrev med har flytit ut.
Se där, ännu en historia som jag kan skriva om. Allt som hänt mig har skrivits ned i mina dagböcker. De står nu i hyllan som sitter ovanför mitt skrivbord. Väntar på att läsas igen.

I samma ögonblick Svinalängorna tog slut studsade jag upp från soffan och gick till kontoret för att redigera manuset. Det är ingen lätt sak. Historien är inte något som kan läsas och glömmas. Min karaktär är ingen alldaglig Törnrosa. Min tanke med manuset är att väcka tankar, få människor att fundera på om det är rätt att en mördare ska friges, någonsin. Det och mycket annat.

Nu ska jag ta på mig arbetsbyxorna, dra på mig jackan, trä på mig handskarna och gå ut till Peter. Dagens uppdrag är huset.

Ha det

En början-293

Jaha, då är det dags igen, tänkte jag och ville skrika att jag inte hade någon lust att åka till sommarhemmet. Det var femte sommaren som jag skjutsades iväg från mina älskade syskon och den här gången sved det ännu mer.
"Kom nu Sara. Vi blir försenade", sa mamma och såg sträng ut.
Ibland undrade jag varför hon egentligen skaffat fem barn. Hon ville ju inte ha oss nära sig.

6 april 2013

En början-292

Efter begravningsgudstjänsten reste pappa sig och gick ut från kyrkan med slokande axlar. Jag nickade åt mina kusiner som satt bakom mig och skyndade efter.
När pappa hörde mina steg vände han upp ett rödgråtet ansikte och gjorde en rörelse med handen att jag skulle gå.
"Stanna du. Jag orkar inte mer."

Redigering-hemlighet

Under tiden som jag redigerar hittar jag små händelser. Du vet det där speciella som man inte kan låta bli att ta med. Nu pratar jag inte alls om så kallade Darlings.

Jag tillbringade gårdagen med att försöka redigera manuset, men gav upp och gjorde lite småpiller i det dagtid då barnen kräver sitt.
Klockan nio startade jag den riktiga redigeringen och höll på tills klockan tre. Och banne mig, det blir bra.

Angående hemligheten jag har så får du inte veta vad det handlar om förrän v.21 den 23 maj. Du får bärga dig tills dess.

Nog om det.
Nyss åt vi frukost och alldeles strax ska jag och Peter ut och panela huset. Det är på tiden att det blir klart. Jag har tagit en morgonpromenad med vovvarna och njutit av solen som redan skiner varmt.

Barn plus extrabarn ska luras ut och förhoppningsvis blir vi klara idag.

Ha en underbar dag


5 april 2013

En början-291

Bla, bla, bla, tänkte Ella och kände att handen som höll i luren domnade bort. Erik var hennes pojkvän, men ibland önskade hon att han inte var det. Erik var inte speciellt macho och betedde sig många gånger som en tjej, som det här med telefonpratande. Ella fick inte en syl i vädret, han pratade oavbrutet.

Att ha tur i spel och annat

Idag fick jag ett besked som gjorde mig alldeles tossig. Jag hoppade runt och skrek "Yes, yes, yes", på golvet och lockade ungarna till asgarv. De undrade om jag förlorat förståndet helt och hållet.
Jag tillhör de där som har otur i spel och tur i kärlek. Nej, nu var jag inte riktigt sanningsenlig. Jag har faktiskt haft tur sisådär vart femte år i mitt liv.
En gång vann jag ett årskort på gymmet inklusive personlig tränare. Det var tidningen Mama som ansåg att min berättelse om min svåra graviditet och förlossning var värd så mycket pengar.
Jag fick beskedet på en skraltig linje när jag promenixade med mitt underverk i skogen. Underverket hette förresten Razmus och var knappt ett halvår.
Jag åkte ned till gymmet(Sports Club) och fick min första träning.
Dagen efter fick jag besked att jag inte fick träna ett enda dugg mer. I magen låg nämligen mitt nästa mirakel. Vår underbara tjej Zabine som jobbade intensivt på att få in mig på sjukhus pga blödningar.
Jag frös kortet och tränade aldrig mer. Orsaken till det var en svår foglossning som jag fortfarande dras med. Dessutom gjorde jag en misslyckad operation av min hand.

En annan gång vann jag tusen kronor på Triss. Fatta, tusen spänn. Jag kände mig rik några minuter och var själaglad. Du vet sådär barnsligt glad.

Idag fick jag gåshud när jag läste ett mejl i brevlådan. jag var till och med tvungen att läsa det flera gånger för att fatta vad det stod. Jag återkommer till det om några veckor.
Jag tackade för medlet och ställde en fråga som jag fick ett positivt svar på och nu tänker anamma.

He, he...nu blev du nyfiken va?

Idag har jag jobbat med Peters bokföring och roddat barn. Killarna tjafsar om spelkontroller och allt annat. Till slut klädde jag på dem och tog med hela gänget, inklusive lurvnissarna=hundarna ut i skogen.
Solen lyste och snön hade smält bort där den värmde som mest. 
Ute i skogen mindes jag att en varg synts till nästgårds och fick väldigt bråttom hem. Det är kul att fler rovdjur dyker upp i skogarna, men lite osäker känner jag mig nog. Vill inte träffa på en Björn, ett Vildsvin, en Varg eller ett Lodjur.

Nåväl, vi skyndade oss hem och jag såg att skaren blivit tunn och låg som ett mikrotunnt täcke längst upp på snön. naturligtvis tog jag upp kameran och fotade underverket. Snö är vackert, eller hur?

Nu har klockan passerat tolv på natten och jag ska ge mig in i manuset. Ha det gott.


4 april 2013

En början-290

När Magnus lade på locket förstod jag att han menade allvar. Jag skulle bli levande begraven för den ynka synden att ha varit otrogen.

Influensatider-bad

Jodå ,jag har också åkt på influensan, och barnen, och min man. Helvete säger jag och stampar med foten i golvet som om det var golvets fel. Jag har inte tid att vara sjuk. Mina nätter försvinner i feberdimma och dagarna går åt till att roa barnen som slåss med varandra och kramas i samma måtta.

Idag har jag Traderat hem sommarlinnen till lilltösen. Hon klär på sig finkläder och sminkar sig för att sedan dansa runt i rummet och leka mannekäng. Hej och hå vad lik hon är mig. INTE. jag har aldrig varit någon prinsessa, inte heller gillat rosa eller sminkat mig. Jo, när jag blev tillsagd av en kompis som hjälpte mig måla de där första svarta kajalstrecken och smittade mig med måste-ha sjukan. Men underlagskräm kommer aldrig att beträda mitt ansikte.

Nåväl, Peter ringde och sa att vi väl kunde åka och bada med barnen. Jag sa ja och packade ihop deras badkläder och tog fram mina som nog var snygga på innan barnen kom, men som nu borde gömmas längst in i garderoben. Som tur är hade jag köpt en så kallad tankini som jag matchade med ett par lika svarta boxertrosor. Vips var magen väck och ingen, ingen kunde ana att en stor bulle gömde sig under den smala volangen längst ned på linnet.

Det var kul att bada. Lilleman kom under vattnet och såg lätt chockad ut när han tittade på mig efteråt. "Du måste lära dig simma", sa jag och sträckte ut armarna för att ta emot honom.
"Nä", sa den lille krabaten bestämt och satte sig på bassängkanten.
Vi bollade och han hoppade runt och fångade den på kanten.

När vi kom hem åt vi och lade barn.
Nu jobbar jag med fakturor och offerter.

Ha det gott

3 april 2013

Hemma bäst-Jobb i Furusund-intresserade förlag

Imorse vaknade jag i min egen säng efter att i fyra dagar vaknat i en annans säng. Hela familjen har nämligen varit ute i Furusund och jobbat. Nja, inte barnen, men vi vuxna.
Vi har haft fantastiskt väder om än lite kyligt.
Uppdraget vi hade var att riva bort tegel från en sommarstuga modell större och pappa taket.

Vi eller rättare sagt Peter och jag byggde en ränna för att få ned teglet från huset som ligger på ett berg.
Ett slitgöra utan dess like som gav ömma muskler och ett tomt tak.

Vi alternerade mellan att plocka tegel på taket och ta emot det nere i vagnen som bonden kört dit och efter en hel dags jobb såg taket ut så här. Hampuz, vår minsting var den som hjälpte till mest av barnen.

Morgonen efter var jag uppe så tidigt att frosten fortfarande låg kvar på taket.
Jag rev bort den sista läkten och vi började pappa. Något jag aldrig gjort förut.


Med hjälp av Peter lyckades jag lägga på rad efter rad och spika fast det. Alla prickarna gjorde mig snurrig i skallen. Jag var mäkta stolt över att ha lyckats med uppdraget.

Dagarna rann fram i full fart och det var dags att fara hemåt igen.
Jag hade skrivit på manuset på nätterna och var rätt nöjd med det. När man jobbar så här tungt är man rätt såsig i skallen på kvällen. Peter somnade i fåtöljen.

Vi låste stugan ordentligt efter att ha kollat vatten och el, sedan åkte vi hem till härliga Grödinge igen, där en mycket kelen kissekatt väntade.

Nu har jag landat i att vara hemma och vakna i min egen säng igen. Det är såååå underbart. jag är nog en hemmakatt egentligen. Trivs bäst med att vara här och poa med mitt.

Inatt har jag skrivit på manuset som numera har några förlag som väntar. Underlig känsla att någon vill läsa det jag skriver OCH betala för det. De har bara sett manuset hittills men blev nyfikna och vill ha resten när jag blir klar.

Nu ska jag ta hela klanen av småttingar och gå ut i solen med hundarna på promenad, sedan ska vi fara iväg till affären och handla mat.

Ha en underbar dag

En början-289

Jag njöt av utsikten över skaren som glittrade i solskenet och anade inte vilken verkan en skarp snökant kan ha på tunn hud.

2 april 2013

En början-288

Molly såg inte alls vitsen med att fira sina födelsedagar längre. Klockan var tjugo minuter över ett på nyårsdagens morgon och hon satt ensam i sin säng och tittade på teven som visade ett djurprogram där två lejon kopulerade för fullt.
När det ringde på dörren uppfattade hon först inte signalen, men förstod efter ett tag att någon ville in.

1 april 2013

En början-287

Inuti snömassorna möttes hon av ett kompakt mörker.
Louise sökte med händerna efter skidorna men hittade bara snö

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...